Skickat ungarna i säng 20:10 en lördag

Men om det urartar till storbråk varje helg du har barnen så skulle i alla fall jag påstå att "sannolikheten för kaos är påtagligt stor."

De rutinerna du har om helgerna fungerar bevisligen inte optimalt. Då borde det vara dags att prova något nytt, andra helg-upplägg än de du har nu.

Har aldrig skickat barn i säng för att de bråkar. Det har ju inte med saken att göra. Det framgår inte hur gamla barnen är men mina barn bråkar och tjafsar med varandra regelbundet. Det är väl rätt normalt.

Och att det blir bråk på kvällen när de lämnats att städa på egen hand ser jag inte som konstigt.

Men du skriver att dagarna funkar klockrent. Men inte kvällarna. Varför väljer du då kvällen till att kräva städning?

Städning? Plocka iordning på rummet= Plocka upp smutsiga strumpor o lägga i tvättkorg, sätta tillbaka serietidningar i hyllan o lägga 7 gubbar i en låda.

Barnen är 7 o 9.

Vi har skickat i säng barnen tidigare än vanligt när vi märkt att de är supertrötta. Men inte för att de inte städat rummet och tjaffsar. Däremot får de gå upp på sina rum om de är tjuriga mm och komma ner när de är på bättre humör.

Kan meddela att gårdagen var mycket fin.

Lite gnäll på sen yngsta som är i någon slags utvecklingsfas gällande självständighet o egen vilja.

Kvällen fin fin. Trots upplockning på rum o tandborstningskrav. Yayy!!

Hur gamla är  de? Är de mellan 6 och 12 är 20:10 inte alls för tidgt att lägga sig. De ska ju orka med skolan imorgon. 

20:10 är väldigt tidigt för en normal 12-åring en lördag-kväll tycker jag, de flesta går inte i söndagsskola kl 8 på morgonen.

Att barnen bråkar är något man kan räkna med. Det gör de flesta syskon. Vissa syskon konstant, andra mer sällan. Har själv tre storasystrar. Den äldsta bråkade jag aldrig med när vi var små, däremot har vi haft några rejäla gräl som vuxna. Den mellersta och jag bråkade jämt som barn, men inte idag som vuxna. Den yngsta har jag kanske aldrig riktigt bråkat med men däremot har vu periodvis tjafsat en del

Sover/lägger sig gör man för att man är trött och behöver sova, inte för att man inte städat eller för att man bråkat med syskonen.

Bråk mellan syskonen försöker jag lösa genom att medla eller bara be dem sluta tjafsa. Städningen tjatar jag vidare om tills det händer nåt men eftersom jag minns själv hur trivsamt jag tyckte att det var i mitt ostädade rum när jag växte upp så försöker jag att inte lägga alltför mycket krut på det där med städning. När det är dags att dammsuga brukar jag bara påminna om att nu ska det dammsugas och det som ligger på golvet riskerar att sugas upp, då ka det bli lite fart på städandet.

Jag försöker vinnlägga mig om att ha trevliga stunder med barnen även om de stundvis beter sig illa, för jag är vuxen och de är barn. Jag tycker att trevligheter oftast fungerar bättre än straff för att få barnen att bete sig bra.

Vi har 4 barn och har aldrig accepterat bråk och tjaffs mellan barnen. Varför skulle man göra det för att man är syskon när man inte accepterar det med andra? Hade nog kunnat ge ett liknande straff dock hade jag varnat innan så dom hade chansen att rätta till det.

[quote=79540221][quote-nick]Stålmamma skrev 2019-04-01 11:16:27 följande:[/quote-nick]Vi har 4 barn och har aldrig accepterat bråk och tjaffs mellan barnen. Varför skulle man göra det för att man är syskon när man inte accepterar det med andra? Hade nog kunnat ge ett liknande straff dock hade jag varnat innan så dom hade chansen att rätta till det.[/

Ja du har rätt. Så tänker jag också o det är så jag brukar handla men jag kände där o då? nää vi har hanterat det här så jädra pedagogiskt såååå många ggr nu pallar jag inte ha det samtalet igen?.

Jag var trött hade höga förhoppningar o blev besviken.

Men många barn (och vuxna) blir på dåligt humör när de är trötta så för mig är det en ganska naturlig reflektion att barn som är bråkigare och stökigare än normalt kanske är i behov av att gå och lägga sig. Vuxna kan få sig en kopp kaffe. Det finns många barn som inte har lärt sig att lyssna och tolka signaler om trötthet. Och jag tvivlar på att det är ett resultat av vår moderna livsstil då jag har sett både apungar och hundvalpar som inte har velat vila när deras föräldrar har tyckt att det var tid för det. 

Strax efter 20 är väl en helt normal tid att slänga så små barn i säng? 

Kan det vara så att kvällen inte fungerar för att dom är trötta? Och således skulle behöva lägga sig ännu tidigare? 

Då skulle jag inte kalla det att skicka någon i säng. Utan då hade jag kallat det att barnen var så trötta att de gick och la sig tidigare än vanligt. TS är tydligt med att hon skickar barnen i säng för att de inte gjort som hon sagt, alltså ett straff för uppförande, inte att de fick lägga sig för att de var trötta.

Barn kan också erbjudas annat än sängen för att vila sig mellan varven, tex att man går in och bryter: nu börjar det bli lite väl tjafsigt hör, kom så får ni göra nåt lite lugnare. Eller: ni verkar för trötta för att städa och leka snällt med varandra, är ni så trötta att ni vill lägga er eller vill ni kolla lite på film i soffan först? Vi kan städa imorgon.

Då är det nog mest språket som skiljer åt, för mig så har det att skicka någon i säng inga negativa associationer. Jag skicka mina barn i säng och det är för det mest hur mysigt som helst.

Men jag har även mycket svårt att se den praktiska tillämpningen av att skilja mellan konsekvenser och straff. Naturliga konsekvenser är ju ofta så gräsliga att det är vårt ansvar som föräldrar att skydda våra telningar från dem och gränsen mellan logiska konsekvenser och straff är flytande. Så en del saker som du skulle klassa som straff skulle jag nog kunna spinna som konsekvenser och tvärt om. För många ilskna, trotsiga, ledsna barn kommer även den mest logiska konsekvens att tyckas hård. En fördel med straff är att de per definition minskar frekvensen av beteendet och därför i alla fall har effektivitet på sin sida, vilket inte är oviktigt i skarpt läge.

Men oavsett vad de är så tar de inte itu med orsaken, vilket i det här fallet kan vara trötthet, och löser därför inga problem i sig själva.

Ja, för mig är skicka i säng nåt mer av ett straff än mys, så det kan säkert vara en språkskillnad.

Det har du alldeles rätt i, straff, konsekvens är svårt. Tror att jag försöker undvika både och istället ha mer av ett resonerande föräldraskap.

Min upplevelse är dock inte att straff per definition minskar frekvensen av beteendet. Snarare tvärtom beroende på individ och tidigare erfarenhet. För trotsiga, ilskna ledsna barn praktiserar jag mer kramar än sängskickande, och om konsekvensen verkar hård så kan man prata om den i ett lugnare skede. Humor eller larvande kan också fungera avväpnande.

En rimlig konsekvens av att inte städa är att det är stökigt (inte ett problem för många), att man riskerar att tappa bort saker (kan vara ett problem) eller att man råka få något uppsuget när det ska dammsugas (oftast ett problem).

Trötthet, hunger, energidipp kan jag ta i tu med genom att föreslå att man gör nåt lugnt, äta något eller tom gå och lägga sig om det är tid för läggdags.

Alltså det är en definition inom beteendevetenskap. Om det bara är något obehagligt som tillförs som inte minskar beteendets frekvens så är det visserligen något aversivt, men inget straff.