Ska jag välja särbolivet med denna bonusfamilj?

Jag håller med, du behöver ställa kraven nu och inte vänta, era roller cementeras mer och mer med tiden. Just nu är du lägst i hierarkin i ert hus, hur känns det? Strunta i din mans barnsliga kommentarer, dom flesta män med barn sedan tidigare är helt ovetande om krocken som blir mellan styvmammor och barn. Dags att steppa upp som styvmamma och berätta hur du vill ha det, visa konsekvenserna vad som händer om dom inte respekterar dig, skapa den friktion som behövs för att få till en förändring. Man är inte en familj bara för att man råkar bo under samma tak. En familj är nåhot man blir med tiden, och första steget är att ömsesidig respekt visas mot alla familjemedlemmar (ja, även dig!). Stå upp för dig själv och var stolt! Du har lika stor rätt som dom att trivas i ditt eget hem varje vecka.

Smulpaj: dom lever inte i en kärnfamilj, dom lever i en OMBILDAD BONUSFAMILJ. Då gäller andra regler och en helt annan hänsyn och planering krävs för att alla inblandade ska trivas. Trivs dom inte trots hänsyn och gemensamma regler - flytta isär. Men att ha svängdörrar för en tonåring i en bonusfamilj funkar uppenbarligen inte för den nya kvinnan, bonusmamman.

Men vänta lite här nu...varför skriver ni att tonåringar har rätt att komma och gå som de vill i sina skilda föräldrars hem? Vissa bonusfamiljer har svängdörrar för barnen, vissa inte. Varför skulle det ens vara mer fel än det andra? Jag är själv skilsmässobarn och har aldrig haft svängdörrar och utrymmet att komma och gå som jag vill vare sig hos min mamma eller min pappa. Antingen har det varit mammas vecka eller så har det varit pappas. Hela tonåren. Trots att de bott tio minuter ifrån varann. Ville jag ändra så sa jag till. Detta var enkla regler att förhålla sig till och ingenting som gjorde att jag kände mig ovälkommen. Jag förstod att mins föräldrar levde ett eget liv och behövde veta hur mycket mat de skulle handla hem etc. Ett tag (ett par år) bodde jag på heltid hos min pappa. För att han hade slappare regler och inte var lika tjatig som min mamma om tider och disk och sånt :) Kort sagt, man gör upp inom familjen hur man vill ha det och det behöver funka för alla inblandade.

Ja, du har helt rätt i det du skriver, jag kanske läste slarvigt. Självklart gick jag hem för att hämta läxböcker, för att jag slutade tidigare etc, när jag var tonåring. Sådant tar jag som självklart, om det är pappa-vecka så går man som man vill hos sin pappa. Svårt att styra en tonåring där, förutom att tonåringen behöver meddela om den ska ha middag och att man måste komma hem en viss tid innan läggdags. Jag trodde att det var så i den här tråden att dottern kom och gick som hon ville varje vecka, mellan mamman och pappan.

Det verkar vara pappan som är problemet i den här ekvationen (att inte klara av att comitta till ny partner samtidigt som han finns kvar för barnen). Om det har hänt flera gånger med flera partners dessutom. Varningsklocka där. Har pappan och exet haft någon konflikt eller är deras relation konstig? Då brukar ju barnen bete sig utåtagerande mot den nya kvinnan. Har pappan skuldkänslor, var det han som bröt upp den gamla familjen? Om han drivs av skuldkänslor fortfarande kan ha ju aldrig sätta dig, sin nya kvinna, först. Man kan ju fråga sig: När är skulden betald? Om jag vore du skulle jag nästan avvakta med att bo ihop tills dessa tonåringar flytttat hemifrån. Det låter inte värt det att kämpa sig in med hävstång i detta familjesystem.