Anonym (Men..)

Äldre 1 Apr 13:29

268 svar

Får inte kalla mig mamma?!

Bjoer skrev 2019-04-01 09:58:53 följande:

Fast det stämmer ju inte. "Mamma" har flera betydelser, vilket lätt inses när man börjar titta på annat än vanliga familjekonstellationer. Ta ett adopterat barn, t.ex. Det vore helt orimligt om det inte fick kalla det par som adopterat henne för sina föräldrar och mamma/pappa. Det innebär ju att "mamma", utöver betydelsen "biologisk mor" också är ett namn på en roll i en familj och ens relation till den rollen. Ett adopterat barn har alltså två mammor men med olika betydelse. En mamma som i rollen mamma och en mamma som i biologiska modern.

Samma sak borde rimligtvis gälla barn till skilda föräldrar där det finns nya partners hos föräldrarna. När den nya partnern börjar ta rollen av mamma/pappa i den familjen, för det barnet, så är väl även rimligt att de klassas som mamma/pappa när barnet är där, om så barnet vill.

Jag har full förståelse för att det svider när man blivit delvis ersatt i sin roll hos sitt barn men det får man nog ta och acceptera. Att barnet börjar kalla andra för mamma/pappa ändrar ju inte det faktumet men det gör det tydligt, vilket väl är det som svider. Man blir ju inte mindre ersatt bara för att man förbjuder sitt barn att kalla den andra parten för mamma/pappa, så det hela handlar ju bara om att försöka dölja ett faktum för sitt ego.

Det är en såpass känslig titel för biologiska föräldrar. Såpass känslig och djupt rotad från födseln att det inte borde finnas utrymme för fler tolkningar. Du kan vara en viktig vuxen för barnet. Till och med en bonus-, plast-, gummi-, eller styvförälder.

Det är inte ditt barn och du har inte rätten att ta anspråk på att titulera dig som mamma eller pappa eller vårdnadshavare varken sakligt eller juridiskt, tycka vad man vill om den saken men så är det. Det är inte ditt barn på papper. Adopterade barn blir juridiskt ditt barn. Du blir dess vårdnadshavare och därför även deras mamma/pappa på alla instanser. Att en bonusförälder går in och förespråkar användandet utav en titel den inte har rätt till anses inte av pedagoger vara från barnets bästa. Skulle barnet säga att den hellre vill bo hos sin bonusmamma så får denne inte det utan den riktiga mammans godkännande. En bonusmamma får inte ta avgörande beslut rörande barnet utan det är upp till barnets riktiga föräldrar. Detta även inkluderade adoptivföräldrar som är barnets "riktiga" föräldrar. Att inte veta vuxna står i deras hirearki kan skapa många bekymmer i barnets tankegångar och värderingar när vi vuxna tycker och säger olika. Vilken mamma bestämmer mest egentligen? Visst kan barnet tycka att bonusmamma är mycket roligare än sin biologiska mamma och hellre gör som hon säger. Men aldrig npgonsin kan bonusmamman styra över barnet om mamman sätter sig emot. Vem ska barnet lyssna på? Det har ingen aning om båda är "mamma".

Sen att tycka att man är en förälder och att vara det rent juridiskt är två helt olika saker. Det ligger makt i att vara en mamma eller pappa. Som bonusmamma eller bonuspappa har du inte den makten i vårt samhälle. Du är en viktig vuxen för barnet, men aldrig en mamma eller pappa. Detta är även viktigt för barnet att få grepp på för barnets bästa.

Jag tycker själv att man borde få kalla sig vad man vill men tyvärr håller det inte i verkligheten. Så därför är det bonusförälder och mamma/pappa som gäller.

Anonym (Men..)

Äldre 1 Apr 14:21

#158

Brumma skrev 2019-04-01 14:00:51 följande:

Skulle bara vilja svara på det där om vem som bestämmer..

Eftersom bonusmamman i de flesta fall lever med pappan så står "bestämmandet" sällan mellan vad mamma säger vs vad bonusmamma säger - utan vilka regler som finns i de olika hemmen.

För - oavsett om mamman är bonus biologiska mamma har hon faktiskt inte något överhuvudtaget att säga till om hemma hos oss. Dessutom lär sig barn väldigt snabbt att olika regler gäller på olika ställen. ÄVEN om de kallar båda mamma så VET barn vem som är den faktiska mamman.

Så även om mamman sätter sig emot ngt bonusmamman säger spelar det ingen roll, om det bonusmamman säger gäller i deras hem.

Frågor som berör barnet där båda föräldrars samtycke krävs. En bonusmamma kan aldrig neka en biologisk mamma att ta med barnet utomlandssemester. En bonusmamma kan aldrig någonsin söka hjälp för barnet hos bup, aldrig någonsin byta skola för barnet, aldrig någonsin bevilja barnet psykologisk hjälp av kurator eller psykolog. Detta är sånt som mamman och pappan kan bestämma. Diskussionen handlar inte om det är tillåtet att äta godis på varsager osv. Det är inte något som bara kan bestämmas av en mamma eller pappa.

Det är sånt jag menar med att en bonusförälder inte har någon bestämmanderätt gällande frågor som rör barnet. Där är det mamma och pappa som bestämmer vad vi än tycker om saken. En bonusförälder kan aldrig förlikna sig med "mamma" eller "pappa" i det avseendet. Så varför inte skilja dem åt för att inte skapa förvirring hos barnet? En viktig vuxen för barnet är minst lika, om inte mer, imponerande än mamma eller pappa. Men det gör det inte rätt att titulera sig som det då det saknas så mycket för att det ska hålla i verkligheten.

Anonym (Men..)

Äldre 1 Apr 18:49

#162

Anonym (Bonusmamma) skrev 2019-04-01 14:35:35 följande:

Men hur vet vi att et barn är förvirrat av att säga mamma till två personer? Om ett barn växer upp med två homosexuella mammor så är det ju samma. Tror vi dom också är förvirrade då? Jag har varit i det yngsta barnets liv sedan hen var 2 år, äldsta barnet sedan hen var 3. Idag är dom 5 och 7. Dom vet ingen tid innan mig, dom har inga riktiga minnen från pappas liv med mamma. Dom har bara levt med mamma och så pappa och "mitt namn". För dom är normaliteten att ha två kvinnliga förebilder i sina två hem. Två kvinnor som i olika hem gör ganska mycket samma saker. Så vad vore så konstigt med att dom ser det som att dom har två mammor och nån gång kallar mig det?

Nej två mammor är inget konstigt för ett barn med samkönad relation hos sina föräldrar. Tycker du det eftersom du tar upp det? Ett barn kan ha två mammor eller två pappor. 2 vårdnadshavare är normen. Det finns säkert de som har 3 vårdnadshavare också men den konstellationen hör inte till normen och givetvis är det ett sällsynt undantag.

Jag tycker personligen inte att det är ett bekymmer i sig att du blir kallad mamma eller att du tycker det inte är mer än rätt då som du beskriver har varit en del utav nästan barnets fulla uppväxt. Men du har oavsett inte rätt till den titeln för du är inte barnets vårdnadshavare och brukande utav den titeln är uppenbart en känslig punkt för barnets mamma, dvs inte dig. Låt inte det gulliga överrösta vad som är rätt och fel. Du har lika lite rätt att ta anspråk på den titeln när detta inte sker på den riktiga mammans tillåtelse. Varför krångla till det och skapa osämja över detta överhuvudtaget? Du är ju inte barnets mamma och har inte rätten på din sida att agera utifrån det. Vill du få facit kastat i ansiktet på dig kan du ju prova ta med barnet till skatteverket för att ändra efternamn till exempel. Nu vet jag inte hur du och din make har det men låt säga att ni ska gifta er och ni ska ta ditt efternamn eller göra ett bindestreck. Ni får inte hur mycket ni eller barnet önskar ändra barnets efternamn utan att barnets mamma godkänner ändringen. Det krävs ett godkännande från den andra föräldern, för du är inte en förälder till barnet och har inte rätten att ta sådana beslut som bara en mamma och pappa kan göra. Eller varför inte prova hämta ut ett pass hos polisen utan mammans godkännande.

Hur mycket du än vill vara mamma till barnet så är du inte det. Ytterligare exempel... Separerar du och din nuvarande av någon anledning har du aldrig rätten att söka ensam vårdnad av barnet. Det hade en förälder till barnet fått göra. Du kan inte starta en tvist i rätten om det handlar om barnet. Det är upp till mamman och pappan att ta sånt.

Hur vi än vrider och vänder på det är du inte mamma till barnet i annat avseende än att barnet kallar dig för det och barnets riktiga mamma blir sur över det.

Håll relationen cool och låt det vara som det ska vara. Ta den juridiska fajten om du kånner att det är viktigt för dig att hävda titeln. Nej just det ja.. Låt pappan ta fajten, för du kan inte.

Anonym (Men..)

Äldre 2 Apr 08:00

#172

I vårt samhälle är faktiskt mamma/pappa = vårdnadshavare hur skevt det än kan tyckas så går det inte att förneka utan att låta otroligt självgod och respektlös till barnets riktiga föräldrar. Förklara för mammor runt om i sverige att de inte alltid är mammor utan vårdnadshavare. När man skaffar sig barn så säger man inte äntligen är jag vårdnadshavare. Man blir då en mamma eller pappa. Det fackliga språket så visst heter det vårdnadshavare men det finns ingen förälder som använder det som titel på sig när man skaffat barn.

Jag stuntar högaktingsfullt i vad ni anser om mig som bara försöker få er att fatta att ni inte har rätt att kalla er mammor eller pappor. Jag tycker personligen att ni borde får göra det och det gör inte resonemanget oseriöst för det. Lägg inte alltid det gulliga barnets åsikter först för det är ett barn och vet inte bättre. Låt mamman och pappan komma överens om det är så viktigt vad barnet får och inte får kalla dig för mamman. Sen rättar du som bonusförälder i dig i ledet utefter vad mamman och pappan kommit överens om istället för att skapa ett problem eller skapa känslomässigt obehag för mamman. Vilken toppenmamma du är.. fullkomligt respektlös. Vill inte din sambo ta snavket med mamman så ta det du då, se om hon kan tycka som du att det är okej att barnet kallar dig för mamma. Förklara precis som du gjort här i tråden. Det är inte osunda resonemang. Men synnerligen hänsynslöst mot den riktiga mamman.

Låtsas inte vara något som du inte är. Du är en viktig vuxen för barnet. Inte en mamma. Du kan vara SOM en mamma för barnet. Men du är inte mamma per definition. Det är ju sjukt att klänga fast vid den principen att barnets okunskap väger större än barnets mammas önskan att du ger fan i titeln hon har hårt förtjänat. Annars ber du pappan söka enskild vårdnad sp att du kan söka adoptera barnet. För då blir barnet ditt och din sambos. Du blir då dess mamma på riktigt. Du är inte längre som en mamma, en bonusmamma, utan då är du mamma. Du blir inte en biologisk mamma men liksåväl barnets mamma.

Anonym (Men..)

Äldre 2 Apr 08:04

#173

Anonym (Bonusmamma) skrev 2019-04-02 07:39:12 följande:

Ska jag tex inte borsta tänderna på barnen, bytit blöja på de när de var små etc med förklaringen jag är inte deras mamma?

Sånt här gör dig inte till en mamma.

Det gör dig till en viktig vuxen för barnet.

En granne kan göra detta, en moster, farmor, vän, älskare. De blir inte mammor eller pappor hur ofta de än gör det.

Du är en bonusmamma inte en mamma, lura inte dig själv.

Dessa tecken på visad kärlek gör ingen till mamma.

Anonym (Men..)

Äldre 2 Apr 13:03

#192

Anonym (Bonusmamma) skrev 2019-04-02 08:07:49 följande:

Och det är exakt det vi gjort till barnen och de ser mig fortfarande som deras andra mamma. Om du hade läst mitt inlägg och inte blivit så provocerad direkt. Jag tar absolut inte bort titeln mamma från deras mamma. Hur kan du gå taket för att mina bonusbarn jämställer mig med deras mamma?

Och dumförklara inte barn. Dom om några är smarta individer och i deras värld är många saker väldigt enkla till skillnad från oss vuxna.

I mammans ögon är hon den enda mamman. Du är en bonusmamma eller viktig vuxen. Genom att du tillåter barnets feluppfattning om konceptet "mamma" dvs att den skiljer sig från verkligheten så gör skapar du en osämja mellan dig och barnets mamma på barnets bekostnad. Du kanske vinner barnets favör men samhället ser dig som orsaken till varför barnet förlorar kontakt med sin mamma och det är så det skulle kunna tolkas vid en utredning. Ja det är mammans fel i grund och botten att hon stör sig på det men det är inom rimlighetens gränser. Det finns alltså fog för att hon ska störa sig på det.

Det gör dig indirekt ansvarig för eventuell tvist eller ökad klyfta mellan barnet och mamman. Du vill ha makten men tar inte ansvaret. Tyvärr är det något du kommer att behöva acceptera om du faktiskt vill att barnet har en bra kontakt med sin mamma. Det är inte mamman som ska tvingas till att rätta sig efter dina värderingar utan tvärt om, för det handlar om hennes barn. Mamman har högre rang än dig när det gäller allt som rör barnet. Hon skulle till och med kunna yrka att för barnets säkerhet så är det bäst att ni två inte har kontakten för du skapar en klyfta mellan ett barn och dess mamma. Hon skulle kunna ta det till en rättegång och hör och häpna, Inte helt orimligt att hon skulle kunna vinna med en god jurist på sin sida. Allt för att du resonerar som du gör. Är du verkligen barnets mamma så stå för det. Kämpa för det. Är du inte barnets mamma, men som en mamma. Förklara för barnet att du inte är mamma, och borde inte kalla dig för det. Lika lite som ett barn inte ska kalla en snäll granne, moster, lärare för mamma. Ni är viktiga vuxna. Inte mammor eller pappor. Viktiga vuxna som är SOM en mamma eller pappa. Det är en skillnad på de sakerna och uppenbarligen stör det exet. Du tar inte till dig titeln för barnets skull utav du uppsakligen gör det utav illvilja att förminska mammans värdering kring det.

Du går inte in och tycker det är okej att som dagisfröken bli kallad för mamma. Som gör precis alla dessa saker som du anser gör dig till en mamma. Att bara älska och finnas där för ett barn i ditt hem gör dig inte till en mamma eller pappa.

Anonym (Men..)

Äldre 2 Apr 17:01

#203

Bjoer skrev 2019-04-02 08:45:05 följande:

Fast det du skriver stämmer helt enkelt inte. Mamma/pappa är inte en skyddad titel, det finns ingen som har rätt till den och det finns inget som gör att andra inte har rätt att använda den. Dessutom har mamma flera betydelser, där vårdnadshavare är en. En annan är den som fött barnet och en tredje är en vuxen kvinna i den familj barnet bor hos som tar hand om barnet. Betydelsen av "mamma" beror helt enkelt på hur folk använder ordet.

Dessutom är jag väldigt tveksam till att mamma ens används som term inom juridiken, utan där används troligen ett mer formellt språkbruk, som t.ex. vårdnadshavare. Så din poäng faller på två sätt: Dels att det är irrelevant vad juridiken säger och dels för att juridiken troligen inte ens säger det du påstår.

Jag är väl medveten att mamma och pappa inte är en skyddad titel varken fackligt eller juridiskt men den är ändå är den så djupt förankrad i synsättet att den tillhör vårdnadshavaren, ingen annan. De övriga är bara viktiga vuxna och jag förstår inte varför någon vill kalla sig för mamma eller pappa till ett barn som inte är ditt? Det är ju uppenbart en känslig punkt för vissa.

Hjälp dessa människor som har svårt för det genom att ge tusan i att kalla dig mamma eller pappa när du inte är det. Varför ska det vara så svårt att förstå? Att vara en viktig vuxen för barnet är minst lika önskvärt om inte mer än att titulera sig som mamma eller pappa. Rätta barnen som gör fel precis som när de säger muu och pekar till en katt. Nej. Mjau... Säger vi då. Pekar barnet på en dam i affären och säger mamma, så säger vi nej. Snäll dam. Pekar barnet på en barnvakt/au pair som bor i samma hem, tar hand om barnet byter blöjor och läser godnattsagor för barnet och säger mamma, så säger vi nej.... Osv.

Samma sak gäller bonusföräldrar. De är viktiga vuxna, inte mammor eller pappor.

Anonym (Men..)

Äldre 3 Apr 07:02

#219

Brumma skrev 2019-04-02 22:14:59 följande:

Nja. Jag är hyffsat säker på att det skulle skadat min mans bröder ganska kraftigt om bonuspappan bett dem kalla honom "Erik" istället för pappa. Men jag tror det är viktigt att kunna känna av situationen och barnet. Många barn skulle förmodligen inte ta illa upp. Men en del skulle det.

Lite nästan som att många mammor tar illa vid, men inte alla. Wow. Huvudet på spiket att du resonerar nästan exakt som jag.

Med undantaget att du anser att en bioförälder inte har något att säga till om i frågan. Men det har ett barn? För att en 5åring har fullt utvecklat förstående för vad det innebär och att det kan såra någon? Skit i den tjuriga mammans åsikter hon hör inte till familjen ändå så att hon får brustet hjärta spelar ju ingen roll så länge som barnet får kalla bonusmamman för mamma istället för något annat. Sånt ska inte en bonusmamma tillåta. Det är respektlöst när mamman nu säger nej. Det skapar mer problem som i det långa loppet kan leda till en klyfta mellan barnet och mamman. Lätt förhindrat om det inte är viktigt att bli kallad mamma för bonusföräldern, precis som i ts fall. Barnet är ett barn, det förstår inte att den sårar mamman. Jag tror inte att den vill göra det egentligen.

Det är intressant att du är en så stark motståndare sedan visar det sig att du inte alls är emot det. Du och många andra här har en oförmåga att se andra perspektiv och inte så vass på det här med empati.

Anonym (Men..)

Äldre 3 Apr 12:30

#225

Bjoer skrev 2019-04-03 09:01:29 följande:

Det stämmer inte. Ord betyder det som folk använder dem som. Språkbruk ändras med tiden och vi ändrar inte språkbruk efter ordbokens uppdateringar, vi uppdaterar ordboken när språkbruket ändras. Dvs, hur folk använder ordet är det som dikterar beskrivningen i ordboken.

Om folk började använda "sill" och mena plånbok, som slang t.ex., så skulle det efter ett tag vara en allmänt vedertagen betydelse. Precis som "päron" kan betyda föräldrar, "gummi" kan betyda kondom och "soppa" kan betyda bensin.

Precis som n-bolls ordet. Eftersom vuxna inte kunde hantera sina känslor när det användes så har det beslutats att man inte använder det. Det finns inte i lagskrift utan något som vuxit fram över tid.

Inte helt olikt titeln mamma. Den är "helig" och tillhör mammor. Inte någon annan. Sedan om vissa tycker det är okej att använda den fritt på allt som rör sig står för dem. Det gör det inte okej att använda den när någo tar illa vid. Och ett barn ska tillrättavisas när denne använder ord fel. "Nej min älskade, det heter chokladboll / bonusmamma."

Anonym (Men..)

Äldre 3 Apr 12:35

#226

Anonym (U) skrev 2019-04-03 09:27:52 följande:

Full förståelse för förölderns känslor.

Men ett barn är ingen ägodel.

Man är skyldig att se till att barnet är tryggt och får kärlek, och att se till att barnet lär sig att respektera andras integritet.

Men det kan vara en minst lika sårande handling att lära barnet att det inte i barnets hjärta får finnas någon mamma utom den biologiska, som det är för den biologiska mamman att uppleva illojal konkurrens eller svartsjuka (vilket är mänskligt) . Och då ska man som vuxen inse att man just är vuxen och helt enkelt svälja det. Barnet är inte en förlängning av en själv.

Måste det vara en mamma uttöver sin vanliga mamma då? Är det inte lika mycket kärlek i att bli kallad vid sitt namn? Det är ju ändå det du heter och det du är. Du är inte barnets mamma. Du är en viktig vuxen och läser du böcker om just bonusföräldrar eller pratar med någon kunnig i ämnet så kommer alla att använda korrekt benämning. Förälder kan vissa sträcka sig till att kalla en bobusmamma eller bonuspappa. Men det finns ingen som benämner bonusmammor osv som en mamma. Mer än felaktigt från barn som inte vet bättre.

Anonym (Men..)

Äldre 4 Apr 07:45

#230

Bjoer skrev 2019-04-03 16:52:10 följande:

Fast det du skriver stämmer ju inte. "Mamma" är inte heligt, folk använder det i alla möjliga situationer, inte minst när det kommer till olika familjekonstellationer. Bara det faktum att det ofta kallas bonusmamma visar ju att relationen är närbesläktat. En bonusmamma är ju faktiskt en mamma. En extra mamma.

Varför antyder du att det skulle vara generellt accepterat av biologiska föräldrar att bonus- gummi- plast- styv- plastföräldrarna slopar den där beskrivande biten att de inte är "riktiga". Sedan att vi väljer att säga bonus istället för gummi eller plast är också på den extra förälderns bevåg för att det känns bättre. Men det är inte mer rätt för det. Många bonusföräldrar föredrar att skapa en så nära anknytning som möjligt och då går man så långt och inkräktar på mammans roll för barnet. Avdramatiserar mammans betydelse. Vem som helst kan ju ta den titeln anser vissa. Vad tror du barnets riktiga mamma känner inför det? Har inte hon något att säga till om? Det är ett långt kliv mellan en förälder och en låtsasförälder. Förstår ni inte att det är av stor vikt även för barnet att skilja på mamman och låtsasmamman? Det gör inte plastmammans roll något mindre viktig för barnet, kärleken blir inte mindre bara för att det används en rätt benämning på henne. Men däremot är det utav respekt för den riktiga föräldern som man ändå inte brukar den titeln, och framförallt inte om den riktiga föräldern säger ifrån som i ts fall. Då ser man som vuxen till att visa respekt istället för att tjafsa över en sådan struntsak. Barnet är 5 år, har knappt lärt sig knyta sina egna skor men ni förutsätter att denne har koll på vad det innebär att kalla någon för mamma och hur det negativt påverkar vissa i hennes omgivning? Även om det förklaras för dem? "Barnet har rätt att tolka sina känslor på sitt sätt. Vill barnet kalla mig för mamma så får han eller hon göra det." gäller detta alla felaktigt yttrade känslor hos barn? Eller bara de som är gulliga och till en bonusförälders fördel? Det är så genomskådat egoistiskt att det blir avsmakligt. Tillrättavisa och var nöjd med att ingenting har hänt i relationen mellan barnet och bonusföräldern för det. Men däremot ser barnet att bonusmamman och mamman kommer bra överens. Den där ohälsosamma stelheten som kan uppstå dem emellan. Sånt ser barn. De kanske inte kan tyda den men de ser den. Sammarbeta istället med barnens riktig mamma på det som är rimligt eller fullt accepterat som hur titeln mamma ska användas. Hade det inte varit någon skillnad hade det inte funnits ett tillägg på bonus, gummi, plast, låtsas, styv. Det är inte en beskrivning som försvinner ju mer kärlek man investerar i relationen eller vad man går igenom tillsammans med barnet. Snarare att det är en gemensam överenskommelse med barnets riktiga föräldrar om det är okej eller inte. Har de olika åsikter så är det ett nej om de har gemensam vårdnad. Så funkar livet.

Anonym (Men..)

Äldre 5 Apr 07:59

#235

Brumma skrev 2019-04-04 08:56:31 följande:

Vårdnad igen?

Antyder du alltså att en förälder utan vårdnad inte har ngt att säga till om gällande detta? Om en förälder som har barnet växelvist boende hos sig men inye är vårdnadshavare skulle uttrycka samma sak som mamman i TS fall skulle man alltså bara behöva lyssna på föräldern med vårdnad?

Du visar ingen sympati eller förståelse för situationen som ts skapar genom att inte deltaga, låta det hända. Du sätter barnet på pedistal som enväldig härskare över både mammor och bonusmammor. Gång på gång som jag faktiskt motargumenterar sakligt så ändrar du ditt synsätt för att passa ditt motstånd eller ifrågasätter självklarheter som nu istället för att se det på andra sätt. Du verkar helt och hållet ha missat att jag till och med anser som du att det borde vara okej att kalla bonusar för mamma eller pappa, men det är inte accepterat i samma utsträckning i verkligheten. Och går du till myndigheter och professionell hjälp idag angående just detta ämne kommer inte någon att råda en bonusförälder att ta bort prefixet om den biologiska föräldern motsätter sig. Därför säger jag att för barnets bästa så bör det tillrättavisas i ts fall. Om titeln ändå inte är viktig för bonusföräldern som ts själv beskriver.

Dig är jag klar med.

Bjoer skrev 2019-04-04 09:29:28 följande:

Alltså, sluta hitta på saker.

Vad är det som gör det hittepå?

Kort och konsist.

Jag anser att ts har en skyldighet gentemot mamman att rätta barnet när denne säger fel. Frågar du alla föräldrar som inte vill att barnet ska kalla bonusföräldrar för mamma eller pappa får du samma svar. Vad vi alla enskilda "tyckare" tycker om att det är okej spelar ingen roll idag. För frågar du myndigheter eller samtalsterapeuter och pedagoger så säger de också att man ska undvika ta titeln mamma i anspråk utan den biologiska mammans samtycke.

Snyggt citerat förresten. Konstruktivt, men det var inte vad jag skrev. Sluta hitta på saker. ;)

Får inte kalla mig mamma?!

INNEHÅLL