Får inte kalla mig mamma?!

Förstår att det är jobbigt för mamman.

Men barn är lika mycket människor som vi andra. Man ska enligt mening inte låta sin svartsjuka/ obekväma/ negativa känslor styra. Det är att kränka barnets integritet att förbjuda ordet, eftersom det står för barnets kärlek till någon som är en mycket betydelsefull vuxen. Och man får som barn älska flera lika mycket.

Det är stor skillnad mot exemplet ovan att ngn säger älskling till någon på jobbet för att man är mycket tillsammans. Ett barn som älskar sin bonusförälder ska inte behandlas som en otrogen, eller förbjudas uttrycka sina känslor med vilka ord de vill. De negativa känslorna får man bearbeta själv, inte genom kontroll av barnet.

Full förståelse för förölderns känslor.

Men ett barn är ingen ägodel.

Man är skyldig att se till att barnet är tryggt och får kärlek, och att se till att barnet lär sig att respektera andras integritet.

Men det kan vara en minst lika sårande handling att lära barnet att det inte i barnets hjärta får finnas någon mamma utom den biologiska, som det är för den biologiska mamman att uppleva illojal konkurrens eller svartsjuka (vilket är mänskligt) . Och då ska man som vuxen inse att man just är vuxen och helt enkelt svälja det. Barnet är inte en förlängning av en själv.