Leila4

Äldre 23 Mar 09:58

51 svar

Pappa med dålig attityd

Hej Alla. Hoppas ni kan ge mig lite hjälp och vad jag ska göra.

Jag och sambon har varit tillsammans i snart 4 år.

Vi har inte direkt haft ett ordentligt klokt sexliv, vi har en son som är snart 3 år och väntar nu på en till i sommar. Som tur är så fick man lyckan att bli gravid enkelt trots sexlivet.

Sambon har inte jobb utan endast sommar anställning, har aldrig skrivit ett CV eller ens letat efter jobb utan det är jag som har fått skrivit ihop något. Han gör alltså inget åt saken mer än att vänta på att det ska knacka på dörren och ett jobb står där.

Han svarar och tilltalar mig VARJE dag så elakt och tråkigt att jag går iväg och gråter. Beter sig så barnsligt och omoget i vissa situationer att jag blir helt paff och undrar om han inte är 12 år. Han är sån som alltid ska ha sista ordet. Han är så lättirriterad och hård hela tiden. Jag har absolut frågat och försökt och pratat med honom många gånger, jag vill absolut inte ändra honom utan mer hjälpa honom. Men han är inte alls mottaglig. Han helt enkelt vill inte prata om varför han är sur, inte söker jobb, inte har ett klokt sexliv. Han gör absolut inget åt något utav de. Bara jag som tar tag i exakt allt här i familjelivet. Jag känner en känsla av uppgivenhet och ensamhet. Det han gör om dagarna är att sova, kolla på bilar på Internet och mecka med bilen. Jag vet inte ens vad jag ska göra mera. Attityden ändras inte utan där får man tippa på tå och akta sig för vad man säger, blir en aning överkörd. Sexlivet I dont know...Jag tröttnade extremt förra sommaren som resulterade att jag kysstes med en annan kille och det var det bästa jag någonsin gjort tyvärr. Där ångrar jag mig inte utan jag fick kyssas och känna mig älskad och uppskattad vilket jag inte gör här hemma annars. Berättade absolut det för killen. Jag är så otroligt vilse och känner mig så övergiven. Han ska snart bli tvåbarnspappa och är 27 år gammal. Det känns som att jag aldrig kommer bli lycklig med honom? Kommer jag få tillbaka gnistan i sexlivet? Kommer han växa upp? Kommer jag söka ny kille? Vad ska jag göra?

Leila4

Äldre 23 Mar 20:53

#21

Anonym (Va?) skrev 2019-03-23 19:07:07 följande:

Tycker du att alla skilda och separerade är misslyckade, alltså?

Inte ett dugg charmigt.

Vet du, en människas värde sitter inte i hennes partner utan i henne SJÄLV. Man kan absolut leva ensam och vara lycklig. Sök hjälp, så du inser det och kan bygga upp ett EGET och självständigt liv för dig och barnen.

Det jag menar att jag skulle känna mig misslyckad om man inte höll ihop som en familj ( föräldrarna ) är att jag har en bild att familjen ska va ihop. Mamma,pappa barn. Alla i min närhet har de så. Jag vill ha de så. Sitter man här nu i skiten rent ut sagt och känner sig misslyckad. Hur klarar man sig att ha sina barn varannan vecka osv osv? Kanske har alldeles för höga krav på mig och hur en familj ska se ut....

Drottningen1970

Äldre 23 Mar 20:59

#22

Leila4 skrev 2019-03-23 20:53:55 följande:

Det jag menar att jag skulle känna mig misslyckad om man inte höll ihop som en familj ( föräldrarna ) är att jag har en bild att familjen ska va ihop. Mamma,pappa barn. Alla i min närhet har de så. Jag vill ha de så. Sitter man här nu i skiten rent ut sagt och känner sig misslyckad. Hur klarar man sig att ha sina barn varannan vecka osv osv? Kanske har alldeles för höga krav på mig och hur en familj ska se ut....

Känns betydligt mer misslyckat att leva olyckligt och utsätta sina barn för att växa upp i en osund hemmiljö... men man kan ju ha olika prioriteringar. Antingen är det viktigast vad folk tycker eller så är barnens uppväxt viktigast.

Anonym (Va?)

Äldre 23 Mar 21:11

#23

Leila4 skrev 2019-03-23 20:53:55 följande:

Det jag menar att jag skulle känna mig misslyckad om man inte höll ihop som en familj ( föräldrarna ) är att jag har en bild att familjen ska va ihop. Mamma,pappa barn. Alla i min närhet har de så. Jag vill ha de så. Sitter man här nu i skiten rent ut sagt och känner sig misslyckad. Hur klarar man sig att ha sina barn varannan vecka osv osv? Kanske har alldeles för höga krav på mig och hur en familj ska se ut....

Fast det finns ju hur många som helst som är separerade eller skilda. Kanske inte i din närmaste vänkrets, men lyft blicken lite. Titta runt bland kollegor, chefer, dina föräldrars vänner, grannar, barnens vänners föräldrar, TV-profiler, författare, politiker. Du kommer garanterat hitta många separerade. Inte kan du på allvar se ner på alla dem och tycka att de är misslyckade? OM du gör det behöver du jobba på din människosyn som i så fall är allt annat än trevlig. Men nu tror jag ju inte att du ser ner på andra människor som är skilda och separerade, så då finns ju heller ingen anledning att se ner på sig själv

Barn tackar inte sina föräldrar för att de håller fast vid dåliga relationer och lär dem att man kan behandla varandra illa i en relation. Ställer du höga krav på sig själv på riktigt så tar du ansvar för att både du och barnen slipper vara i en kärlekslös relation som kännetecknas av bristen på respekt och omtanke.

EmberEyes

Äldre 23 Mar 21:13

#24

Leila4 skrev 2019-03-23 20:53:55 följande:

Det jag menar att jag skulle känna mig misslyckad om man inte höll ihop som en familj ( föräldrarna ) är att jag har en bild att familjen ska va ihop. Mamma,pappa barn. Alla i min närhet har de så. Jag vill ha de så. Sitter man här nu i skiten rent ut sagt och känner sig misslyckad. Hur klarar man sig att ha sina barn varannan vecka osv osv? Kanske har alldeles för höga krav på mig och hur en familj ska se ut....

Jag tycker att det är ett betydligt större misslyckande att lära sin son att en man ska behandla en kvinna som skit, och att en kvinna ska acceptera att bli behandlad som skit. Detsamma gäller såklart för kommande barn.
Om vi nu ska jämföra "misslyckanden".

Leila4

Äldre 24 Mar 08:40

#25

Drottningen1970 skrev 2019-03-23 20:59:11 följande:

Känns betydligt mer misslyckat att leva olyckligt och utsätta sina barn för att växa upp i en osund hemmiljö... men man kan ju ha olika prioriteringar. Antingen är det viktigast vad folk tycker eller så är barnens uppväxt viktigast.

Helt rätt. För mig är det enkelt : barnen först

Leila4

Äldre 24 Mar 08:42

#26

Anonym (Va?) skrev 2019-03-23 21:11:14 följande:

Fast det finns ju hur många som helst som är separerade eller skilda. Kanske inte i din närmaste vänkrets, men lyft blicken lite. Titta runt bland kollegor, chefer, dina föräldrars vänner, grannar, barnens vänners föräldrar, TV-profiler, författare, politiker. Du kommer garanterat hitta många separerade. Inte kan du på allvar se ner på alla dem och tycka att de är misslyckade? OM du gör det behöver du jobba på din människosyn som i så fall är allt annat än trevlig. Men nu tror jag ju inte att du ser ner på andra människor som är skilda och separerade, så då finns ju heller ingen anledning att se ner på sig själv

Barn tackar inte sina föräldrar för att de håller fast vid dåliga relationer och lär dem att man kan behandla varandra illa i en relation. Ställer du höga krav på sig själv på riktigt så tar du ansvar för att både du och barnen slipper vara i en kärlekslös relation som kännetecknas av bristen på respekt och omtanke.

Okej :) sånt. Nej föräldrar är inte misslyckade som har separerat. Men varför ska jag känna så då? Kanske ska ta o arbeta på det. Eller ska. Tack :)

Leila4

Äldre 24 Mar 08:43

#27

EmberEyes skrev 2019-03-23 21:13:26 följande:

Jag tycker att det är ett betydligt större misslyckande att lära sin son att en man ska behandla en kvinna som skit, och att en kvinna ska acceptera att bli behandlad som skit. Detsamma gäller såklart för kommande barn.

Om vi nu ska jämföra "misslyckanden".

Ja det är de. Men som jag skrev innan. Ingen förälder är misslyckad pga separation men varför ska just jag känna så?

Tack snälla för svar

Anonym (A)

Äldre 24 Mar 08:54

#28

Leila4 skrev 2019-03-23 16:13:35 följande:

Mm jag vet.. vem kommer ens vilja ha mig och mina två barn? Vi lever på mig. Min inkomst, mina konton, mitt jobb.

Säg inte så,
Någon ville ha mig när jag var frånskild 2-barnsmorsa med sjukpension,
Någon var en mogen man som såg bortom allt det ytliga och som såg mig och ville ha mig och var beredd att ta precis lika mycket ansvar som jag gjorde.
Nu är våra barn vuxna och jag skriver våra barn för i praktiken är det det dom har varit.
Han har varit så mycket mer pappa för barnen än vad deras biopappa någonsin hade kunnat vara,

Och han är mitt livs kärlek och det bästa som hänt mig.
Med honom har jag lärt mig vad kärlek verkligen är

Du lever inte i en kärleksrelation, ts, du lever med ett bortskämt barn i en vuxen mans kropp, en man som gör dig illa och suger din energi, som dränerar och parasiterar på dig.
Antingen stannar du och låter honom få förstöra dig och då har era barn ingen frisk förälder.
Eller så gör du dig av med barlasten som förstör för er alla, och gör du det, har du tagit första steget mot lycka och i förlängningen ett första steg mot en sund kärleksrelation där alla får må bra.

Det är du värd och den första som ska se hur värdefull du är, är du själv.

Anonym (A)

Äldre 24 Mar 08:59

#29

Leila4 skrev 2019-03-23 20:53:55 följande:

Det jag menar att jag skulle känna mig misslyckad om man inte höll ihop som en familj ( föräldrarna ) är att jag har en bild att familjen ska va ihop. Mamma,pappa barn. Alla i min närhet har de så. Jag vill ha de så. Sitter man här nu i skiten rent ut sagt och känner sig misslyckad. Hur klarar man sig att ha sina barn varannan vecka osv osv? Kanske har alldeles för höga krav på mig och hur en familj ska se ut....

Tror du verkligen att han skulle palla att ha varannan vecka, med det bristande engagemang han hittills har visat, så är jag mycket skeptisk.

Anonym (A)

Äldre 24 Mar 09:02

#30

EmberEyes skrev 2019-03-23 21:13:26 följande:

Jag tycker att det är ett betydligt större misslyckande att lära sin son att en man ska behandla en kvinna som skit, och att en kvinna ska acceptera att bli behandlad som skit. Detsamma gäller såklart för kommande barn.
Om vi nu ska jämföra "misslyckanden".

Amen. Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Men jag vet att det är svårt att lämna, det är en process och jag tror att ts också kommer att lämna så småningom, för man orkar inte hur länge som helst.
Jag stannade alltför länge och idag kan mina barn inte förstå varför jag inte gick långt tidigare.

Pappa med dålig attityd

INNEHÅLL