• möjligt

    En trött bonusmamma

    frökenfri skrev 2019-03-22 18:32:55 följande:

    Det jävliga är att mitt i allt detta så blev jag gravid, och nu har vi en ettåring gemensamt. Jag har också funderat på särbo vid vissa tillfällen o just när barnet är här. Jag är inte helt den glada mamma jag kan vara...


    Du träffade honom för tre år sedan. Tog det JÄTTElugnt och har nu en ettåring med honom.

    ...

    Låter som en sjukt jobbig situation men samtidigt låter sonen väldigt otrygg och har även fått ett nytt småsyskon och två nya vuxna i sitt liv
  • möjligt
    frökenfri skrev 2019-03-22 19:20:08 följande:

    Otrygg känns det ju som att han varit redan innan, men visst önskar jag i efterhand att vi skaffat barn betydligt senare, eller kanske inte alls...


    Han var säkert otrygg innan du kom in i bilden, tror inte det är ditt fel men att på fyra år genomgå föräldrarnas skilsmässa, två helt nya vuxna att bo med i båda sina nya hem och ett nytt småsyskon samt skolstart

    Det är mycket att hantera för ett barn

    Om du sen säger att han var otrygg redan så är det ju egentligen inte alls konstigt om han snarare blivit mer otrygg under dessa år
  • möjligt
    frökenfri skrev 2019-03-22 20:06:36 följande:

    Tack för råden. Jag skulle aldrig blivit ihop med honom och vi skulle aldrig skaffat barn. För hans skull kanske jag ska gå då? Är det råden man får här inne?


    Tja det är ju inte så lätt att ge råd för det är ingen lättlöst situation.

    Men om man börjar i ena änden, tror du pojken gör det för att han är elak och medvetet vill irritera er? Troligtvis svarar du nej. Det låter inte som att det funnits misstankar om diagnos. Du instämmer med att han nog är otrygg vilket jag läser mellan raderna att även de proffesionella ni talat med tror. Han har objektivt sätt haft fyra väldigt omvälvande år med många stora förändringar som totalförändrat hans liv utan att han haft någon kontroll över dem. Han har även åren därförinnan levt som barn i vad du kallar ett turbulent förhållande.

    Mitt spontana råd skulle nog vara att backa lite i den mån det går. Låt din sambo ta alla nattningar om han inte redan gör det och föreslå att han för en längre period flyttar in och sover i sonens rum på nätterna.

    Kanske kan du passa på att ta några dagar ensam när sonen är där ibland, träffa din släkt eller dina vänner eller bara bonda lite själv med bebisen och göra något mysigt. Då får pojken lite utrymme och extra trygghet och du får lite utrymme så att du kanske kan känna mindre frustration. Det kan lätt bli en negativ spiral när mycket frustration hänger i luften. Kanske blir det också lättare för din sambo att växa och ta mer initiativ och föräldraansvar samt ha mer helhjärtat fokus på sonen ibland om du helt enkelt sticker iväg och hittar på dina egna grejer?
  • möjligt
    frökenfri skrev 2019-03-22 22:54:29 följande:

    Jag vill såklart att alla ska må bra. Känns tråkigt att bli bedömd och felaktigt misstolkad av att vi är spralliga. För övrigt hade jag känt min sambo flera år innan vi blev ett par (dock utan vetskap om hur förhållandet samt hur barnet var, och nej, vi jobbade ihop o vänsterprasslade inte). Med spralliga menade jag att vi försöker vara glada vuxna som inflikar humor både för att berika livet och göra vissa jobbiga saker lättare.

    Min bonusson avgudar sin lillasyster, samtidigt som han absolut visar tendens till att vilja bli sedd på samma vis genom att hellre leka med hennes leksaker osv. Jag har backat sista månaden och försökt andas, men då letar gärna denne lille pojk upp mig. Ett exempel var när jag var sjuk, hade legat i soffan o vi hade tittat på film o pratat. Jag sa att jag behövde gå o vila lite i sängen. Då tar han sina pennor o papper o lägger sig på golvet nedanför o ritar. Så känslan han har inför mig kan ju inte vara katastrofal.. Ska jag iväg med det lilla barnet så undrar han alltid varför han inte ska med....så det är på något vis svårt att få ett ?enkelt? avbrott med..


    Missförstå mig inte jag menar inte att du är fel eller att han inte tycker om dig jag menar bara att det här är det först och främst pappan som måste ta i. Han behöver hitta ett sätt att skapa trygghet för sin son och se till att han känner sig sedd. Sen är det ju super om ni har en jättebra relation också och klart han ska umgås mycket med sitt syskon, men kanske kan han vara helt själv med pappa en av sju dagar, eller en av 14? Kan också vara att det hade hjälpt att han får vara den styrande i familjen den dagen, kanske väljer han middag och han och pappa åker och handlar och lagar? Man behöver fastna i att underhålla sönder barn alltid
  • möjligt
    möjligt skrev 2019-03-22 23:03:49 följande:

    Missförstå mig inte jag menar inte att du är fel eller att han inte tycker om dig jag menar bara att det här är det först och främst pappan som måste ta i. Han behöver hitta ett sätt att skapa trygghet för sin son och se till att han känner sig sedd. Sen är det ju super om ni har en jättebra relation också och klart han ska umgås mycket med sitt syskon, men kanske kan han vara helt själv med pappa en av sju dagar, eller en av 14? Kan också vara att det hade hjälpt att han får vara den styrande i familjen den dagen, kanske väljer han middag och han och pappa åker och handlar och lagar? Man behöver fastna i att underhålla sönder barn alltid


    Observera så att hela familjen sen samlas och äter på kvällen. Ibland hjälper det att få växa med uppgifter och få en känsla av att man är en tillgång
Svar på tråden En trött bonusmamma