Flytta och bli särbo pga bonusbarnslivet

Vi har träffats i 2,5 år, varav lite mer än ett år som sambos i hans hus och med hans barn (13 och 16 år) veckovis. Medan vi var särbo så bråkade vi knappt eller tjafsade. Jag var hos dem varje helg och varannan vecka var han hos mig. måndag till torsdag på barnveckan var jag i min lägenhet. det fungerade såå bra. men han sa från start att han vill vara sambo och om jag inte vill det så får det vara slut. så jag flyttade in. Det var ett helvete från start, eftersom jag kom in som en inneboende till en färdig familj och en färdigt hem. hyr ut min lägenmhet i andra hand, så har inga möbler med mig. 

Eftersom sdag inte gillar mig speciellt mycket och jag inte heller känner någon kemi med dem, så brukar jag hålla mig borta på kvällarna den veckan de är hos oss, villket är plågsamt. Det enda kravet jag har ställt är att om de kommer till oss på den barnfria veckan så ska de ringa innan och att de plockar undan efter sig.

Nu efter 2,5 år så bad jag om ifall vi kan ändra bytdag till söndag kväll istället för måndag. Pojken har nämligen valt att bo mest hos mamman sedan 6 månader och är hos oss varannan helg, så vi lämnar honom på söndagen. Flickan vill vara kvar som tidigare på måndagar. Då går hon till skolan och sen vet man aldrig ifall hon kommer vid 12 eller 15 eller först på kvällen vid 20 när mamman ska hänta sakerna (EN påse!!), Jag har bett min sambo om han kan lämna den påsen kvällen innan eller på måndag morgonen så att det inte blir en massa spring etc, men han vägrar. Han säger att de haft det såhär i 8 år och så ska det vara! Varför detta är viktigt för mig är att söndagarna hade blivit mer naturliga att man hälsar på varandra och äter ihop. på måndagar går hon in på sitt rum och det blir inte riktigt så att vi hälsar eftersom hon inte gillar mig. därför går jag heller inte in på hennes rum o hälsar, vilket min sambo kräver av mig. vi äter aldrig ihop på kvällarna utan hon vill sköta sitt. är detta normalt??

Vad gör man om ens man vägrar bli särbo igen, trots att han ser hur mycket bråk vi har pga barnen och att de aldrig plockar undan efter sig trots att hon är 16 år. Hon är alltid hemma både vardagar och helger, bortskämd, hälsar knappt och säger rakt ut att hon saknar kemi med mig. Jag ljuger inte när jag säger att jag har ångest inför måndagen då hon kommer, eftersom stämingen och spänningen är enorm i hemmet. Jag mår så dåligt. Hon och pappan har ett starkt band och hon gillar inte att jag kommit in och tar honom ifrån henne. 

Tack för jättebra inputs! Då hans son (13år) valt att bo mer hos mamman sedan ett halvår och bara varannan helg hos oss, så är sambon livrädd för att dottern ska göra samma sak. Därför vägrar han ändra på något. Han hade ringt familjerätten och frågade dem vad de tyckte om att byta från måndag till söndags byte och enligt honom har de svarat att det inte alls är en bra idé, eftersom det bryter helgen och det har visat sig att barn mår bättre av byte på måndagar!! Suck!! Då bad jag honom att iaf försöka ta reda på hur dags hon kommer hit på måndagarna, eftersom det nu är så att hon kommer ibland efter skolan o ibland senare. Då är han rädd för att om han frågar henne så kommer hon säga ?varför vill du veta det? Det är väl mitt hus o jag kommer väl när jag vill!!? För så brukar hon svara annars. I varje rum i huset hänger 3-5 bilder på barnen när de var små. Har frågat om vi inte kan ha någon bild på honom o mig med. Det sa han ok till.

Ber jag honom välja mellan mig o barnen så väljer han 100% barnen, så inte lönt att fråga ! Han lever för barnen och är olycklig utan dem. Dilemma!

Nu har vi nästa problem! Jag är ju som sagt ?städerskan? i huset och plockar undan allt, städar, tvättar etc. 16 åriga flickan tar inte ens ut ut diskmaskinen el städar på sitt rum el sitt eget vardagsrum. Den veckan hon inte är Hr så tar jag bort hennes ca 5 par skot från hallen (honnörs en egen ingång) men ställer alla sina skor i huvud hallen. Så jag tar skorna och ställer dem i hennes gall. Den barnfri veckan kommer hon hur hon vill o när hon vill ostörtar rakt in från huvudgatan trots att vi sagt att hon ska meddela innan hon kommer. Tänk om vi skulle ha sex el vadsomhelst?! Då säger hon bara ?detta är MIT hus och jag kommer o går hur jag vill!!!? Pappan säger åt henne att hon måste meddela innan o då blir hon galen. Likaså så ställer hon demonstrativt tillbaks skorna i hallen igen o säger att hon vill ha sina skor där. Hon hänger sina kläder, byxor. Trosor i badrummet och jag lägger alltid ut del i hennes rum. Då åker de tillbaka ingen dagen efter. Det är riktigt demonstrativt!!! Jag har aldrig sagt till henne själv utan säger åt pappan så tar han det med henne! Känns som att hon bara vill jävlas ärligt talat !!

Jag hör vad ni säger, men i detta fallet så verkar hans dotter alltid ?ha rätt? enligt pappan (min sambo). Han tror att jag är avundsjuk på henne och att ?jag? är den vuxna häri bör anstränga mig mer. Därför kommer vi ingenstans!! Nycklar skulle han aldrig ta ifrån henne eftersom hon enligt honom är såå duktig, aldrig gör några fel och detta är ju hennes hus! Han har alla jämna veckor vilket alltid infaller på loven. Mamman till barnen är singel sedan 8 år och borde eg inte ha några problem med att byta varken veckor eller dagar, men han vägrar inse att vissa små justeringar behövs för att en ny sambo också ska trivas! Han säger bara ?du visste att du fick mig med 2 barn!? Jag känner mig så fruktansvärt värdelös och oälskad o maktlös! Det är de 3 mot mig. Jag fick lämna min lght, min stad, vänner för att flytta in hos honom o hans barn. Han tycker inte jag har gjort någon större uppoffring alls!!

Nu har han börjat säga att ?passar det inte så stick då! Jag är i mitt hus!?

Mamman till barnen vill inte alls diskutera hur och vad de gör när barnen är hos henne, vi vet inte ens om hon har ett jobb! Otroligt! Han är rädd för allt vad gäller barnen o exet.

Jag kommer inte att klara detta eftersom jag inte får något gehör för mina känslor o vilja! Som när det är lov o mamman är hemma o pappan jobbar. Då är ändå flickan hellre här trots att jag just nu går hemma? Vill man inte hellre vara med sin mamma?! Plus hon vill resa med mig och pappan som 16 åring nu i sommar. Hur ska det gå med oss 3?!?