Hur skulle ni gjort? (obs långt men vill gärna att ni läser!)

Svar nej. De är så passa gamla att de själva kan styra över om de vill ringa/skypa, messa osv. Vill han åka till er stad och hälsa på så visst men du behöver inte bryta ryggen av dig på det här sättet, för att resa dit han är. 

Har nyligen en färsk dom här i familjen kring en 15-åring som vägrade träffa ena föräldern och det står oerhört tydligt skrivet att umgänge enbart ska ske om barnet vill det och har behov av det. Skulle dina barns pappa bli missnöjd får han väl stämma dig men inte mycket kommer ske eftersom barnen är så pass stora nu. 

När jag läser att du gjort allt för att de ska träffa sin pappa, så tänker jag att det är bra, det är viktigt. Men sedan skriver du:

Till detta hör att han inte varit så snäll alla gånger, psykiskt. Varit mer eller mindre som psykisk misshandel genom åren.

Varför har du då tvingat barnen att träffa honom, och varför låter du inte barnen slippa nu, när de säger att de inte vill? Hur tänker du?

Jag skulle inte gjort något yttrerligare för att främja kontakt, nu när barnen inte själv vill. Är han dessutom en manipulativ skit som inte ens tar ansvar för att det är han och ingen annan som orsakat det ljumma intresse barnen numera känner så tycker jag att han får vältra sig i självömkan bäst han vill. 

Nä jag tror inte han ens kommer gå så långt för det riktiga intresset finns inte. Då skulle han väl flyttat närmre hit igen eller försökt mer än han har. Nu är det JAG som lagt all energi på att de ska få en relation för att jag önskar så högt att de kan ha en relation med båda sina föräldrar.

Den äldsta har tidigare velat skypa osv men har senaste 2 åren varit väldigt motsträvig men gör det ibland pga att pappan ger hen dåligt samvete med sina meddelanden. Märker att det inte är för hens egen skull utan för pappan som kontakten då sker.

När jag "påminner" så märker jag att 9.5 av 10 ggr så blir det en ångestkänsla hos båda barnen och det känns inte bra!

Dock rädd att jag ska bli nån slags mamma som man läser om som FRÅNTAR barnen deras andra förälder. Jag vill inte att de ska kunna säga "varför gjorde du inte mer mamma" när de blir vuxna... :(

Jo det är ju därför jag gjort det nu. Innan har jag tyckt det varit svårt att ta det beslutet åt dom för de varit så små och de har sagt att de velat träffa honom då, men nu är det annat...

MEN jag vet att det är lätt att säga utifrån att det bara är att låta bli och att "du gör ju samma sak mot barnen om du tvingar dom"...jag känner så invändigt också men sedan att ta beslutet och stå upp mot en person som dessutom varit nedvärderande mot mig och som jag har lite svårt att värja mig mot ÄR Inte lätt. Tror jag alla vet som varit i ett misshandelsförhållande.

Därför jag önskar utomstående ögon för jag vet att jag HAR svårt att se verkligheten på rätt sätt och dessutom är jag oerhört rädd för att ta fel beslut oavsett vad beslutet är!

Tycker du pushat alldeles för mycket redan. De är ganska stora nu

Deras pappa är en skit och detta verkar de vara väl medvetna om, de vet att de har ett biologiskt band till honom men det gör inte automatiskt honom till en förälder, en tillgång eller ens en önskvärd person i deras liv. Släpp det

Du skulle kanske må bra av att prata med någon, för ditt fokus verkar vara att du ska göra rätt, att du inte ska kunna beskyllas för något. Men ditt fokus borde varit på dina barn.

Ändra fokus nu, till dina barn. Lyssna på dina barn.

Nä fokuset ligger just på barnen eftersom jag hört sååå många ggr genom åren att BARNEN mår alltid bäst av att ha kontakt med sina föräldrar...därför vill jag känna att jag gör rätt för BARNENS skull. Hade jag inte brytt mig om barnen hade jag sagt hej då för länge sedan för jag har tyckt han varit en idiot i alla år så som han betett sig men så länge DE velat har jag kört på det.

Det är ju först nu som de börjat säga ifrån och därför så vill jag byta till att INTE pusha. Kanske uttrycker mig superdåligt men fokuset är definitivt hos barnen. 

Jag har själv inte mått bra av det så hade jag brytt mig om mig själv hade jag brutit för 5 år sedan.

Tacksam för alla snabba svar!

Vet att det låter märkligt och att det låter som om jag tänker mest på mig sjläv men så är inte fallet. Då hade jag inte försökt så länge! JAG har inget behov av att visa mig duktig eller vara bra, jag vill bara att barnen ska få bästa förutsättningarna.

De som varit i en destruktiv relation kanske lättare kan sätta sig in i hur det är när man blir manipulerad och inte riktigt kan tänka själv utan man lyssnar på vad den personen anser i stället.

Därför är det jätte värdefullt att jag får er input!

Han har börjat hota med att inte betala underhåll om han inte får prata med barnen men jag har inte ens svarat på det utan tänker att då får jag ta det via FK om så är fallet. 

 

Tycker ni således att man kan klippa banden helt tills ev barnen tar ett annat beslut? Jag tycker verkligen han gör mer skada än nytta MEN eftersom jag tänker att jag inte vill påverka dom med MINA åsikter så har det varit svårt att se "nyktert" på situationen, därav min tråd! :) Tacksam för alla svar som sagt!

Om fokus legat på barnen så hade du inte pushat för att de ska umgås med en pappa som sysslar med psykisk misshandel.