När är man för gammal för att bli förälder?

OK, jag är inte uppvuxen med att den äldre generationen hoppar in för att få livspusslet att gå runt, inte min sambo heller. Vi har inte heller använt den äldre generationen för detta.

Vilket jag faktiskt är tacksam för, för jag är glad att den relationen som sonen har till sambons föräldrar och min mamma bygger på frivillighet.

Inget som varit vanligt bland de kretsarna jag umgås i, det kan nog bero på att många inte ens bor i närheten, utan bor ofta en dagsresa bort.

Varför är just studenten något viktigt?

Min stora undran är nog?

Vad är det med dagens föräldrar om inte klarar av livspusslet utan sina föräldrar

Själv är jag uppvuxen med två heltidsarbetande föräldrar och farföräldrar och mormor 50 mil bort. Det gick utmärkt

Alltså, det resonemanget köper jag helt. Men att bygga upp sitt liv på att man har sina föräldrar och framför allt, innan man skaffar barn, då räknar med att man kan få massor av hjälp av sina föräldrar.

Pigga kan man vara länge, sonen har en fantastisk relation med sin mormor och farföräldrar, nu har de kommit upp i åldern, men svärfar, snart 90, är nog piggare än många 70-åringar (snickrar på sitt hus, men har valt att inte klättra på tak längre).

Själv släpade jag runt min då nästan 80-åriga mormor på diverse studentaktiviteter :).

För mig är det en stor skillnad att man bygger en relation på frivillighet och kravlöshet (åt båda hållen) och gör saker för att man vill än att man räknas som e extra resurs för att man (inte pga sjukdom eller annat) inte vill ta sitt eget ansvar för sina beslut