• Anonym (F)

    Andra styvmammor i Stockholmsområdet?

    Bra initiativ där.

    Skulle vara trevligt att komma i kontakt med andra i samma sits för känner ingen annan som lever i en. Jobbiga är att jag just nu känner mig väldigt trött och låg i mitt styvfamiljsliv. Drar nästan hela lasset hemma själv med vårt gemensamma barn medans hans barn plockar russinen ur kakan. Känner mig liksom lite bitter och vet inte om jag har så mycket positivt att tillföra?

  • Anonym (F)
    Siden skrev 2019-03-15 15:05:45 följande:

    Det är helt lugnt, har inte så mycket positivt själv att komma med, haha! Det är lätt att bli bitter när man känner att man ger och ger utan att få någon uppskattning (varken från mannen eller styvbarn). I helgen är det bytesvecka i vår familj, har lite ont i magen och ångest idag :( Men det brukar kännas ok, så fort barnet kommer. Det är ju lite dubbelt det där. Har ni bonusfamilj varannan vecka som vi? Hur gamla är alla barn?

    Vill ge oss båda lite pepp och stöd och en klapp på axeln, vi borde sträcka på oss och vara stolta över arbetet vi lägger ner.


    Har bara ett styvbarn, är här varannan vecka men oftast mer än så. Är 16 år gammal men skulle lika gärna kunna vara sex år. För så behandlas denne av sin morsa och denne kräver likadan behandling av min sambo. Själv står jag vid sidan av och kokar inombords. Känner mig som en gäst i mitt eget hem, håller mig undan och mår just nu väldigt dåligt.

    Det funkade bättre innan vårt gemensamma barn föddes, det var då som svartsjukan visade sitt fula tryne från hans ex och barn.
  • Anonym (F)
    Siden skrev 2019-03-17 18:09:37 följande:

    Ojdå, vad jobbigt. Känner med dig! Har du något eget rum eller ställe dit du kan dra dig undan? När jag blir irriterad och kokar inombords brukar jag dra mig undan till gästrummet, ha hörlurar med ljudbok på, dra till gymmet, till en kompis...uppfostran lägger jag mig INTE i, så länge det inte påverkar mig negativt direkt. Påverkar det dig mycket att barnet är ouppfostrat? Säger du ifrån?


    Jag har aldrig sagt ifrån mot hans barn eftersom inte ens föräldrarna själv gör det men tror inte det är fel att göra sin röst hörd. Jag och sambon tjafsar däremot ofta om hans ex och barn när inte hans barn är här. Hallå, han reagerar inte ens när hon skrek i telefon om att vi måste boka en utlandsresa till sommaren så att barnet får göra nåt kul under sommarlovet. Själv verkar hon inte planera in nåt med sitt barn i sommar men det är helt okej?! Det där är några exempel på sjuka saker som gör mig galen.

    Jag håller mig undan genom att dra iväg på äventyr eller vara inne i sovrummet.

    Har ni tjafsat något?
  • Anonym (F)
    Siden skrev 2019-03-17 18:29:02 följande:

    Vad jobbigt om inte någon av föräldrarna säger till, det måste kännas krystat. Jodå, vi har tjafsat mycket, det flyter på bättre i vissa perioder och i vissa perioder är det sämre. Jag säger till varje gång numera, om det är något beteende jag stör mig på.


    Samma här, men han blir vansinnig när jag kritiserar något. Annars är han extremt konflikträdd men inte mot mig längre.

    Haha, kanske ska inboxa dig istället? Nu blev det ju en gnälltråd till.
  • Anonym (F)
    Anonym (lea) skrev 2019-03-17 18:51:04 följande:

    Nu är inte jag styvmamma men jag har ett ex som jag har barn med och jag tänker såhär: skulle det inte vara mycket bättre om han tar alla diskussioner med mamman privat, sen bildar han sig sin egen åsikt (tex om sommarresan, eller om uppfostran etc). Efter det diskuterar han med dig vad du tycker. Då behöver du inte bli så irriterad på henne utan då är det bara ni två som diskuterar, utan hennes inblandning.


    I vanliga fall så håller jag med dig. Har aldrig tidigare lagt mig i deras diskussioner och bestämmelser men sen vi har fått barn har hennes sjuka kontrollbehov gått ut över mitt barn.

    Min egna styvmamma gav mig ett gott råd när jag talade med henne för ett tag sen, hon sa att eftersom vi har barn ihop så kan jag inte längre bara sitta snällt bredvid och låta hans ex och barn diktera villkoren. Du måste precis som hans ex stå upp för dig själv och ditt barns intresse, precis som hon gör och det rådet tycker jag är bra. En annan sak när man inte har gemensamma barn ihop, då kan man lättare anpassa sig.
  • Anonym (F)
    Siden skrev 2019-03-18 09:38:55 följande:

    Det är bara att inboxa! Jag vet hur du har det :) Sedan jag började säga ifrån mer har min irritation lättat. Men visst är det lustigt att ens partner är så konflikträdd gentemot sitt ex och sitt första barn - men inte mot en själv som kan lämna partnern när som helst? Jag menar, barnet och exet har han ju alltid kvar..


    Ja det är så himla löjligt alltihopa, är så trött på att han projicerar sin ilska han har mot exet på mig. Jag tror att min sambo är så rädd för att hans barn inte ska vilja bo här längre, nu har vi hans barn här oftare än hos mamman och mamman ser gärna att vi tar alla högtider också. Det har varit lite så tidigare att mamma kan ligga på sofflocket men ändå vara bäst medans min sambo måste underhålla och prestera för att nå till normalnivå. Det är där skon klämmer för många män inklusive min sambo.

    Dags att sluta vara så himla rädd för vanliga konflikter.
  • Anonym (F)
    Siden skrev 2019-03-18 12:20:43 följande:

    Usch, det är nog inte lätt att vara biologisk pappa i en bonusfamilj heller. Min man var också rädd för att mamman skulle ta vårdnaden i början, men numera har han lugnat ner sig. Vi satte oss faktiskt ner och gick igenom mäns rättigheter till omvårdnad efter separation, det finns ju starka regler kring det i Sverige, i alla fall om mamman redan har gått med på gemensam vårdnad. Kanske en idé? Kunskap är makt...


    Jag säger det också till honom men det är ju som så att en 16-åring bestämmer lite själv var denne vill bo. Men jag tycker lite synd om min sambo för han vänder ut o in på sig själv men får inte ett dugg för det, hans barn tackar honom genom att gå hem och gnälla o snacka skit till sin mamma istället. Det driver mig till vansinne för finns det fog för det så visst men det finns inget att yppa om. Men vill han inte lära sig att kommunicera så visst, driver dock mig till vansinne.
Svar på tråden Andra styvmammor i Stockholmsområdet?