Regler i förhållande

Jag levde med en man med sjuka kontrollbehov i flera år. Sakta men säkert bröt han ner mig. Jag fick inte göra det, jag fick inte träffa den, jag fick inte åka till ica själv för jag kunde ju vara otrogen på vägen, jag fick inte festa utan honom (inget behov av att festa, men ibland är det kul att komma iväg själv) jag var tvungen att ringa på väg till jobbet, på väg hem osv osv. Han fick göra allt jag inte fick.

Idag är vi skilda sen 2 år tillbaka, jag får hos psykolog varannan vecka, jag har fått ångest och oro pga av detta liv. Jag har svårare och svårare att komma iväg att handla, älskade att bara dra iväg spontant till typ IKEA och bara kolla, få inspiration, men allt folk överallt ger mig panikkänslor.

Du känner att allt är bra nu, gjorde jag med. Tog väl sisådär 4 år innan jag började ana att allt inte stod rätt till, ytterligare över 1 år innan jag kunde avsluta relationen.

Se över er "regler" , kan ni inte lita på varann utan dom så är det inget förhållande att bygga på

Fast du måste ju meddela innan vart du åker, när du åker och när du är framme. Det ska man inte behöva. I ett förhållande räcker det med att tala om att man åker och handlar eller ska hälsa på nån, inte skicka på bilder hela tiden. Man behöver inte gå på nattklubb bara för att man festar, man kan sitta hemma med vänner och ha trevligt. Det är nog inga gemensamma beslut nånstans, det är hans beslut som du till slut har fått inpräntat att det är ett gemensamt beslut. Här varit där själv så jag känner igen varningssignalerna. Tro inte att det blir bättre om eller när ni flyttar ihop, "reglerna" kommer garanterat att bli fler för din del, medans han gör vad han vill.