Äcklas av min bonus

Nu börjar jag bli fruktansvärt trött på dessa trådar där vuxna människor öser sitt missnöje och hatkänslor mot sin styv/bonusbarn.

 När man läser vidare så är det alltid pga att partner lämpar över ansvaret på styv/bonusföräldern.

Men ta ut ilskan på er partner som inte tar hand om sitt barn!!!!!!
Jag förstår när en styvförälder kommer in i en familj och tonårsbarn uppför sig illa, då är det tonårsbarnet man kan rikta ilskan mot men om det gäller småbarn så är det ju föräldern och inte barnet som gör fel och föräldern ska ta hand om sitt barn och inte lämpa över det på nya partnern så styvföräldern börjar hata sitt styv/bonusbarn.

I ditt fall har tom styv/bonusbarnet en diagnos, en funktionsnedsättning, en hjärnfunktionsnedsättning och du skriver att du äcklas av det.
Jag blir mörkrädd när jag hör hur man äcklas av ett handikapp.
Det är klart att det är jättejobbigt, det fattar man ju och du ska förstås inte behöva ta ansvar för det det är din partner dvs föräldern ansvar!!!!!!!!

Barnet skulle kunna sitta i rullstol och ni bo i hus med trappor och det vore jobbigt. Nu är det värre pga npf diagnos, det förstår man så väl men det är fortfarande en funktionsnedsättning som barnet inte bett att få.
Att äcklas av någon som själv förmodligen inte mår bra av sin diagnos är ju fruktansvärt.

Men ta ut din ilska på din partner som inte gör tillräckligt eftersom du äcklas av hans barn. 
Ta ut ilskan på din partner som inte tar sitt ansvar och lämpar över mycket på dig istället för en person med funktionsnedsättning.

Äcklas då av din oansvariga partner istället.

Vi  skrev inget om att lämna!
Jag skrev ta ut din ilska på din partner som inte tar hand om sitt barn utan lämpar över ansvaret på dig.
Att äcklas av ett barn med funktionsnedsättning för att föräldern inte tar hand om det tycker jag är fruktansvärt!!!!!!!

Lägg din ilska på din partner istället för ett barn med npf diagnos.

Ja det är jättebra men det är tyvärr föräldrarna som måste ta kontakt och ansöka om hjälp, du kan stötta din partner i det och vara med vid besök för att utreda barnets problem men du kan inte själv göra något utan förälders närvaro och godkännande. Men du kan ringa och få allmän upplysning om LSS
men ingen får uttala sig till dig om det specifika barnet utan förälders godkännande.
Din partner måste ta tag i det, både för barnets och din skull men också för hela familjens skull.

Ja det finns hjälp för bonusfamiljer och stöttning för bonusföräldrar och det är förstås jättebra att hela familjen kan inkluderas men ts kan inte själv söka LSS insatser för sitt bonusbarn utan att föräldrarna godkänner LSS insatser.

Jag faktiskt inte sett någon här skriva att du måste älska din bonus, du verkar tro att folk anser att du ska göra det. Ingen behöver älska sin bonus men som vuxen måste man respektera barn som finns i familjen och det är stor skillnad.
De flesta älskar sina egna barn mer även än sina bonusar även om det förstås finns undantag.
Men du skriver att du äcklas över ditt styv/bonusbarn för att det har en npf diagnos och det upplever jag som hemskt.
Det är jobbigt att leva och bo med barn med funktionshinder därför skriver vi om och om igen att du måste kräva mer av din sambo/man att ta ansvar för sitt barn och inte lämpa över ansvaret på dig.

Det kan ju inte vara  bra varken för barnet eller dig att du äcklas av det pga att din sambo inte tar sitt ansvar och jag tycker fortfarande att du ska rikta din ilska mot din sambo som gör så mot dig istället för ett barn med funktionsnedsättning.

Nej det är inte elakt att inte tycka om sina bonusar men ts skriver att hon äcklas av ett barn med funktionshinder, som inte är bråkigt men inte klarar hygien mm som har en mentalt låg ålder som hon skriver.
Blir man äcklad av ett barn med funktionshinder för att man får ta allt ansvar ska hon väl bli arg på sin sambo och inte på det funktionshindrade barnet.
Det är ju hennes sambo som lägger allt ansvar på henne när det är hans barn och hans ansvar.
Barnet mår inte bra, ts mår inte bra men sambon tar inte sitt ansvar.
Hon riktar ilska åt fel håll.

Åter igen!!!!
Hon äcklas av ett barn med funktionshinder, som inte kan rå för att det har ett handikapp. Hon har känt det i flera år. 
Varför säger hon inte åt pappan att ta sitt ansvar istället för att äcklas av ett handikappat barn.

Jag blir så upprörd när folk säger så om funktionshindrade barn som inte kan rå för att dom är det.
Föräldrarna sviker och lämpar över på styvmamman som äcklas av det, det är fruktansvärt!!!!

Tänk er själva om ert barn blir funktionshindrat pga olycka för det kan hända alla!!!! Man kan råka ut för en billycka tex eller annat och folk sen äcklas av barnet. 

Ts har ställt upp mycket på det här barnet för att hennes sambo/man har utnyttjat henne genom att inte ta ansvar. 
Nu vill ingen ge det kärlek, tänk att veta ingen vill krama, äcklas av en osv när man är ett barn. 
Inte för att man är bråkig utan för att man inte förstår allt och är mentalt efter sin ålder.

Jag blir så ledsen för det här barnets skull.
Jag fattar att ts inte orkar och är utmattat och hon ska inte behöva ta det ansvaret hon har för barnet MEN när hon säger att hon äcklas av barnet blir jag upprörd för att hon inte sätter press på sambon/mannen och är arg på honom istället för barnet.

Men det är ju mannen som lämpat över ansvaret på henne och utnyttjat situation,
hon tar ansvar istället för honom, han kommer undan allt.
Varför ska hon ta det ifrån honom?
Jag skulle vara jättearg på min sambo/man om han lämpade över allt på mig,

Min känsla är att jag tycker så synd om barnet som inte rår för att han är funktionshindrad och föräldrarna inte gör något utan lämpar över det på ts som nu är utmattad och därför äcklas av barnet.
Jag tycker som jag skrivit flera gånger tidigare att det är hemskt att hon nu äcklas av barnet istället för att vända ilskan mot sambon som bara låter henne göra allt.
Dvs utnyttjar henne.

Jo hon har pratat med pappan men i sina svar skriver hon att hon äcklas av sitt sitt styvbarn som har ett funktionshinder och jag tycker det är hemskt att prata så om ett ett barn som inte är bråkigt utan verka ha en mental nedsättning.
Man säger inte att ett barn är äckligt som inte kan förstå bättre.
Som vill sitta nära i soffan men ts då äcklas av det.
Då har det hela gått för långt.
Ett barn som så mycket svikits  av sina föräldrar som borde ta ansvar.
Ts har tagit mycket så ansvar till den grad att hon nu äcklas av ett funktionshindrat barn och riktar sin ilska mot det barnet istället för mot föräldrarna som inte tar ansvar. Jo hon skriver att mamman skiter i barnet och det är ju inte mycket hon kan göra åt det men sin sambo kan hon göra mycket åt.

Nej hon ska inte ta honom i örat eller ringa hans mamma.
Hon ska säga åt honom att hon nu inte vill ta hand om hans barn hela tiden, att hon inte vill byta jobb som hon gjort för att ta hand om hans barn, att hon inte vill lägga all sin tid på att ta hand om hans barn när hon har ett eget osv.
Varför går hon med på det??
Hon har i alla år tagit hand om hans barn och när hon inte orkar verkar han inte förstå det och vill att allt ska fortsätta som förut. Klart det är jättebra för honom att hon tar hand om hans son så slipper han.

Hon ska säga åt honom att ta hand om sitt barn, sätta ner foten och säga att jag orkar inte mer nu. Bli arg på honom för att han utnyttjar henne att ta hand om hans son. 
Men istället riktar hon ilskan mot det handikappade barnet som inte förstår varför ingen vill veta av honom och ingen vill krama eller vara nära.
Det är fruktansvärt att familjen gör så här mot barnet.
Det är inte barnets fel att föräldrarna sviker och att ts låtit sig utnyttjas så länge att hon äcklas av honom.
Något måste ju göras omgående både för barnets och ts skull. Ingen mår ju bra.

Har du läst hela tråden??????
Vart säger jag att jag inte tror att hon pratat med sin man?
Jag säger att hon inte kan fortsätta att inte göra något åt sin man.
Ja hon kan ställa ultimatum att han måste ta hand om sitt barn.
Hon behöver inte sluta ta hand om hans barn men nu utnyttjar han ju henne så länge hon fortsätter!
Hon måste säga till honom att ändra sina tider, göra saker med sonen, vara tillsammans med honom.

Tycker DU att det är ok att man säger, jag ÄCKLAS av ett funktionshindrat barn???????????????
Jag blir så upprörd över hur det stackars barnet har det. Funktionshindrade har inte valt att bli det, man behöver inte tycka om barnet men uttrycker man det så så kommer ju barnet inom en framtid att fara illa.

Barn som far illa är fruktansvärt och har dom dessutom ett handikapp så är det stor risk att dom far ännu mer illa.

Detta barn har alltså två föräldrar som inte verkar bry sig, fruktansvärt, sen har det en styvmamma som ÄCKLAS av det.

Det är ju klart att hela familjen mår dåligt och är i kris och detta barn är det som kommer att fara illa mest. Ett barn som inte har några valmöjligheter men det har TS, hennes man kommer inte att göra något fören TS säger stopp!

TS säger ju själv att hon inte känner något för barnet och vill inte vara nära när barnet vill sitta bredvid och blir ledsen när hon inte vill och barnet förstår inte.
Om inte familjen får hjälp kommer barnet fara illa!!!!!!!!!

Fast jag hade inte tänkt upprepa mig men folk citerar mig och då svarar jag.
Hade inte svarat om jag inte blivit citerat, tycker själv att jag har har sagt samma sak flera gånger så jag förstår inte varför folk då frågar vad jag menar när jag som sagt skrivit det flera gånger.

Om du menar mig så nej jag tycker att  ts sambo plus fd gör fel
dvs föräldrarna ska ta sitt ansvar  och inte lägga det på ts.
Det är som sagt inte bonusföräldrarnas ansvar, ts har gjort mer än vad hon behöver.

Jag tycker att du läser det du vill läsa.
Nej det är inte ts fel att det är som det är men nu är det Ts som skriver och berättar om situationen och då svarar jag liksom de flesta här att hon måste sätta ner foten till sin sambo och begära att han tar mer ansvar för sitt barn och det för just ts och barnets skulle.
Helst skulle man ju vilja ta det här med sambon och mamman men det är ju ts som skriver här och ingen annan.

Ja hon verkar ha pratat med sin man men inget händer, han verkar nöjd med situationen så länge ts gör allt.
Vad tycker du att hon ska göra??? bara fortsätta som tidigare bara för att mannen inte lyssnar på vad hon säger?
Vad händer om ts backar och inte gör allt för sonen? kanske mannen då faktiskt gör något med sonen då ts inte gör allt som vanligt. Ts behöver inte överge sonen helt men det kanske faktiskt händer något om hon inte bara pratat utan faktiskt slutar göra saker. 
Om det är så att pappan totalt negligerar sin son och bara låter sonen fara illa om inte ts gör något för sonen tycker jag att hon allvarligt ska tänka över vilken sorts man hon lever ihop med som då totalstruntar i sin son.
Men jag tror faktiskt inte eller hoppas i alla fall inte att pappan låter det gå så långt.

Som sagt vad tycker du att hon ska göra?
 Det kan ju inte fortgå som det gör nu, ts måste ju för sin egen skull (och barnets) göra något innan hon totalt bränner ut sig och kanske blir sjukskriven.
Ja det är bioföräldrarna som gör fel men ingen gör ju något för att underlätta för ts och därför säger jag och andra att hon måste agera för sin egen skull.
Förstår du hur jag menar?

Jag jobbar med barn och har sett många barn fara illa och jag blir otroligt engagerad och upprörd när barn som inte kan påverka sin situation hamnar i kläm och far illa och i den här familjen är det kris.
tyvärr verkar det vara ts som är den enda som faktiskt tar hand om barnet men har nu inte ork kvar och äcklas av det och det är bara ts som kanske verkar kunna ändra på situationen och det bara om hon orkar och därför rådet till henne att sluta göra allt för pojken och se om pappan då faktiskt börjar ta ansvar för sonen, för väldigt få föräldrar skiter totalt i sina barn men just nu är bekvämt för honom. Om han sen totalt ignorerar sonen ja då är det verkligen illa och om även då biomamman gör det ja då behöver soc kopplas in.
Men ts kommer inte att orka ta allt själv.
Vi som jobbar med barn som far illa sätter alltid barnen först eftersom dom inte har valt situationen.

Ts ansvarar för sig själv och sitt barn, hon är inte skyldig till situationen för bonusbarnet men om hon mår dåligt av situationen och det gör det dåligt för henne själv, sitt eget barn och bonusbarnet och hennes man struntar i henne måste hon ju agera innan allt blir sämre för henne.
En förälder bio eller bonus som inte mäktar med situationen är inte till hjälp för någon, bonusbarnet kommer ju inte ha det bra om hon inte har ork.. Hon säger ju att hon inte vill ha det som är det nu och ingen annan kommer att hjälpa henne så då måste hon ju hjälpa sig själv.

Varför fortsätter du att säga att jag tror att bara hon pratar med mannen så kommer han glatt att ta över, det har jag aldrig sagt, ej heller att det är enkelt
och du säger att jag påstår att ts har hela makten, nej det har jag heller inte sagt, 
men ts har makten över sin egen situation, inte över övriga familjemedlemmar 
hon kan inte ändra på sin man om han inte vill men hon kan ändra på situation genom att se vad mannan gör om hon inte gör något eller kontakt soc igen och säga att ingen av bioföräldrarna tar hand om sitt barn. Gör inte ts det heller måste soc ingripa.

Men du verkar tycka att ts bara ska fortsätta på samma sätt för att det finns ändå inget att göra, jag försöker säga till ts vad hon ska prova eller agera.
Det är som jag skrev tidigare ts som skrivit här inne därför svarar jag ju henne även om det är bioföräldrarna som begår det största felet.
Så återigen nej ts är inte huvud ansvarig för denna situation.

Jag börjar faktiskt undra om du är TS för du vill bara missförstå och gå till attack mot folk och kommer inte själv med ett enda förslag utan säger bara hela tiden att det är så synd om TS.
Ja det är det faktiskt men det är bara hon själv som kan ta sig ur situationen
och det kommer bara att bli mer synd om henne om hon inte agerar.
Men jag anser faktiskt att den det är mest synd är den funktionshindrade sonen, inte TS.
Ts har ett val, det har inte sonen och har det gått så långt att man äcklas av ett funktionshindrat barn då måste man låta någon annan ta över för både en själv och barnet. 

Självklart kommer soc att göra något om ts anmäler och säger att hon inte kan ta hand om barnet längre.

Frågan är väl också om hon vill stanna i familj där hon inte gillar bonusbarnet som hon får ta hand och där hennes man utnyttjar henne för att ta hand hans  barn och inte lyssnar på när hon säger att hon inte orkar med situationen längre.
Vill man stanna hos en sådan man som struntar i hur hon känner och inte verkar vilja ta hand om sitt barn?
Om det är som ts skriver undrar man varför hon stannar hos honom och barnet hon inte gillar.

Nu får du ge dig!!!!!!!
Jag har aldrig sagt att ts ska stå till svars för sin kassa mans skull,
jag har skrivit HELA tiden att det är dom biologiska föräldrarna som bär ansvaret och totalt brister i det. TS man utnyttjar henne genom att han lägger allt på henne.
Hur kan du få det till att jag säger att ts ska stå till svars för sin man???????
Jag säger att ts ansvarar för sin egen situation och sitt barn.
Hon skriver att hon inte orkar mer och som sagt äcklas av bonusbarnet.
Då är ju hela situationen ohållbar, ts måste för att inte totalt bränna ut sig göra något åt sin situation innan hon går in i väggen och inte är till hjälp för någon.
Vare sig själv, sitt barn eller sitt bonusbarn.
Varför vill du inte att ts ska ändra på sin situation?
Ska hon bara sitta och vänta på att något ska hända av sig själv??????
Ska hon bara ge upp?? för ingen annan kommer ju att ändra på situationen åt henne, hennes man bryr sig ju inte om att hon inte orkar längre.
Varför vill hon stanna hos en man som inte bryr sig om vad hon känner?
Om det är som ts skriver är han en pappa som inte tar hand om sitt barn, lämpar över det på sin sambo och sen inte bryr sig när hon inte orkar, alltså en även en dålig sambo/man.

Skriver man att man äcklas av ett barn då är det illa och man måste göra något åt situationen.

Va???????

Är det ok för dig att en vuxen uttalar sig om att man äcklas av ett barn med funktionshinder istället för att ilskan vänds mot de vuxna som inte gör något för att hjälpa barnet som inte kan göra något åt situationen.

Barn med funktionshinder blir ofta diskriminerade och har det svårt i livet.
Man ska väl åtminstone få känna sig trygg och respekterad i sitt eget hem!!!!!

I varje inlägg skriver du bara hur synd det är om ts, ingenstans har du skrivit att dom vuxna borde göra något för att ändra på situationen utan bara
att stackars ts nog pratat med sin man och inget händer, ingenstans skriver du att ts ska vara arg på sin man som låter denna situation uppstå där hon blir utbränd  och han inte bryr sig; vad är det för man?  Du har inte sagt ett ljud om honom förutom att barnet har dåliga föräldrar utan det verkar vara ok att lägga det på sonen och äcklas av honom. 
Ingenstans har du  skrivit någon förståelse för barnet.
Det är enbart ts det är synd om i denna röra.
När folk skriver att för hennes egen skull måste hon sätta press på sin man för inget händer ju skriver du bara att det är ju ingen idé osv.
Stackars ts får påhopp när folk skriver vad hon kan göra åt allt.
Nä he, antingen får ts stanna kvar i situationen som den är och acceptera den,
eller vara på sin sambo tills han fattar och gör något, för inte struntar han helt i sin son? 
Men ts man verkar tycka att det är jättebra att ts tar hand om sonen.
Jag tror verkligen att ts har gjort mycket för bonussonen men ingen verkar ju förstå att hur illa det är, hon orkar inte mer och låter det gå ut över styvsonen.

Det är extra jobbigt med barn med funktionshinder, inte ens biologiska föräldrar orkar alltid men det har ju inget med att dom inte älskar barnen  för det.
Det är bara jobbigt därför kan man söka stöd och avlastning.
Så det är klart att ts också känner likadant, det är det inget fel på.
Ts behöver inte tycka om barnet men respektera det.
Det gör man inte när man säger att man äcklas av det.
Är man missnöjd med situationen försöker man ändra på den om och om igen och lyckas man inte lämnar man den men inte lägger man skulden på ett barn.

Nej jag tror faktiskt aldrig ts ville har råd om vad hon kunde göra, inte heller höra något om mannen hon ville bara skriva av sig om sin äckliga bonus.

Det är för fasiken inte ok att skriva så nedsättande om ett funktionshindrat barn ,
tycker du det????? 
Vad är det för människosyn? och du skriver att det är kul??? att diskutera 
sådana här situationer!!
Kul?? ett barn som  har bioföräldrar som enligt ts inte bryr sig och en styvmamma som äcklas!
Det är inte roligt något stans.

Anonym Sara, gissar på att det är du som kan vara ts faktiskt. kan förstås inte vara säker men du vet väldigt mycket om ts, att hon har en dotter som snart blir tonåring, vad hon ungefär tjänar och boende situation och väldigt mycket mer.

Ja visst kan man känna äckel känslor för vissa saker och vad gör folk, men det är stor skillnad på att tex jobba i vård med känsliga saker.
Jag har också hjälpt tre döende närstående så jag vet att det kan vara äckliga saker man får göra och jag har ju också fått äckelkänslor när barnen spytt,
bajsat på sig osv.
Känna äckelkänslor är en sak.
Att säga att barn med funktionshinder är äckligt är en annan sak.
Att äcklas av saker som händer eller typ själva substansen typ kräks är en sak
Att man jobbar i vården och får sköta äldre vilket jag med gjort som ung och att man då får ta hand om bajs, sår mm kan vara äckligt men inte sa jag att den personen som var äldre/sjuk mm var äcklig utan det var ju "händelsen"

Hade ts sagt t ex jag tycker att det är äckligt att min styvson inte kan torkar sig så att han luktar bajs är en sak men att säga att man äcklas av barnet är otroligt kränkande.