Nu vill jag höra om BRA män och relationer!

Det är sällan jag bidrar i de här trådarna men här var jag ändå tvungen! När man haft så mycket strul tidigare och tänkt att relationer är svåra och nästintill onödiga. Har ganska dåliga relationer i bagaget där både jag och min vardag påverkats negativt i många olika hänseenden. Så när jag förra våren till slut gjorde slut med mitt ex, så började jag nog göra mig redo för att bara vara för mig själv/den där eviga singeln.

Men under sommaren träffade jag en man som jag spenderat majoriteten av tiden med sedan dess. Vi pratar, vi lagar mat tillsammans, åker iväg på utflykter, dansar tillsammans och tränar. Vi har en romantik i vardagen som jag uppriktigt aldrig tidigare kunnat drömma om. Han är lugn, intellektuell, har en passion för att lära sig nya saker och är varm och omtänksam. Vi kan vara tysta tillsammans utan att det gör någonting. Vi har framtidsdrömmar som för mig tidigare känts ouppnåeliga (och av viss rädsla även till viss del oupptäckta), men med honom närmar sig den där "framtiden" med allt större steg. För första gången någonsin går jag inte och väntar på nästa gräl. Jag ser inget slut på den här relationen och inte han heller, verkar det som. Tvärtom så bara fortsätter det med nästa steg och sen nästa igen. Och utöver ett par frågetecken som varit oundvikliga på grund av våra bagage, så har utvecklingen i sig varit otroligt smärtfri. Var det sedan leder vet jag inte och det kan man aldrig förutspå - det har trots allt inte pågått så länge ännu. Men att ha fått en glimt av hur bra det faktiskt kan vara i en relation, ny eller gammal, det har tänt en ny gnista hos mig!

Ibland är det läskigt att bara ha det bra. Ju mindre man behöver kämpa med relationen, desto mer behöver man kämpa med sig själv, känns det som. Men med denna relation har jag lärt mig (lär mig ständigt) att det är precis så svårt som det behöver vara och precis så lätt som det kan bli. Det avgörs av hur rätt partnern/relationen är för en och var man har sig själv någonstans.