Smecker skrev 2019-03-01 08:15:17 följande:
Jag är oerhört empatisk. Är det inte bra att 14% av svenska kvinnor slipper ha sex om de inte vill eller orkar? Varför är det så viktigt för dig att tvinga dem till saker de inte känner för? Skall de sätta igång och ha sex fast de inte vill för att någon Tom på ett forum sagt att de måste det? Du kanske borde ha mer empati och sluta vara så självcentrerad.
Nej, jag är mer orolig över de kvinnor som känner att de måste ställa upp på sex fastän de inte vill. I samhällen med bristande jämställdhet där kvinnor är beroende av män för sin försörjning och överlevnad så är det inte ovanligt att sexet sker på männens villkor. Det var först 1965 som det i Sverige blev straffbart med våldtäkt inom äktenskapet, i många andra länder är det fortfarande tillåtet.
Vadå betalar ett högt pris? På vilket sätt drabbar det dig att 14% av svenska kvinnor väljer att inte ha sex mot sin vilja och/eller med män de inte tänder på.
Inte riktigt. Dokumentärer är dokumentärer, däremot försöker du själv vinkla deras åsikter och resultat på ett sätt som de inte är avsedda för. Du lägger in jämförelser med andra länder där det i själva dokumentärerna inte finns något motsvarande. Vad du än personligen tycker så är svenskarna nöjdare med sina sociala relationer än många sydeuropéer. Fast det ignorerar du, eftersom det inte passar din agenda. Enkäter och undersökningar får man ta för vad de är. Hur vetenskapligt är undersökningen gjord? Vem har gjort den, vad har den/de för agenda? Hur många har svarat, vilka frågor har ställts, hur skedde urvalet? Finns det sociologiska faktorer till felsvar? Ett klassiskt exempel är män som alltid överdriver och kvinnor som alltid underdriver antal sexpartners i undersökningar, det finns som sagt undersökningar på det med. Folks åsikter är åsikter, de flesta människor vet skillnaden på åsikter och fakta. Barn lär sig källkritik i skolan idag, men det finns utbildningar för vuxna med om du vill bättra på dina kunskaper.
Här har du lite läsning:
www.thelocal.it/20141117/majority-of-italian-women-unhappy-with-sex-lifeOm du är så empatisk som du säger så vet du mycket väl att den typ av fenomen som vi ser så mycket av i dagens svenska samhälle - sömnproblem, ätstörningar, svagt libido osv osv - är typiska indikatorer på psykisk ohälsa. Och psykisk ohälsa är ofta värre än fysiskt sådan: du kan ta ett piller mot t ex högt blodtryck men det finns inga piller som botar ångest eller svag sexualdrift. Du har säkerligen själv gått igenom svåra perioder i ditt liv och du vet då att kroppen och sinnet går in på ett slags "survival mode" där livet mera handlar om att överleva än att må bra. Under sådan perioder kan sexualdriften sjunka till nära noll - mig hände det i början av 90-talet när båda mina föräldrar var allvarligt sjuka samtidigt. Men om ett sådant tillstånd blir permanent så är det något som är radikalt snett.
Problemet är kanske vår syn på hälsa och ohälsa? Hälsa är inte "frånvaro av sjukdom" utan ett tillstånd av välbefinnande. När läkare skickar hem oroliga människor med beskedet "fru Perssons resultat var utmärkta så gå nu hem och var lugn" - trots att fru Persson känner sig renons på livsglädje, entusiasm och sexualdrift - så skapar de bara förutsättningar för ytterligare, mer konkret "fysiskt" lidande.
Brist på sex är en riskfaktor vad gäller många sjukdomar: vissa typer av diabetes, hjärt- och hjärnsjukdomar osv. Och kombinerat med t ex sömnlöshet kan det bli en riktigt explosiv blandning.
Den blandningen drabbar idag inte bara folk mitt i karriären utan även våra ungdomar, som redan i tidig ålder ofta har ett avtagande libido. Om du verkligen hade den empati du påstår dig ha skulle du knappast bagatellisera detta.
Men kanske är det som så ofta, att någon i din närhet måste drabbas för att det ska bli fattbart. Procentsatser förblir i den oempatiskes sinne inget annat än just torr statistik.
