Varför så lite sex i vårt land?

Väntar fortfarande på ditt första inlägg skrivet utan svullna ådror i pannan... men jag lär få vänta.

Det är just det du nämner som får mig att reflektera. I många europeiska länder idag lever stor del av befolkningen på 1000 euro i månaden, med dåliga och osäkra arbeten och dåliga framtidsutsikter. Många har inte råd att ta semester. Men man finner livskvalitet i tillvarons små glädjeämnen: en öl med kompisarna, några varv på stans huvudgata strax före middag och - inte minst - bra och tillräckligt mycket sex. En epikureisk livsstil som tyvärr inte verka klara av att ta steget över Alperna.

I Sverige är stress pga ekonomiska problem, osäkra/dåliga jobb osv osv mycket mindre förekommande. Vårt samhälle är jämlikt och välordnat - men ändå är folk här betydligt mer stressade och olustiga. Vilket borde vara omöjligt.

Jag tror det har med vår extrema individualism att göra. Exempel hittar du hundratals varje dag, ända från morgontåget där folk sitter och petar på sina mobiler för att slippa interagera IRL. Och mycket riktigt tycker du att det är abnormt när någon faktiskt har mobilen i fickan och faktiskt betraktar sin omgivning.

Vad är det där för hemsnickrad teori om antal barn-?

Människan har sex. Av sex kan det bli barn.
Att fattiga familjer har många barn har/hade två orsaker.
1. Det fanns inte preventivmedel eller så är det för dyrt.
2. Det saknas pensionssystem och barn är garantin för försörjning på ålderdomen.

Det man ser är att barnantalet alltid sjunker när det finns ett pensionssystem, det är så världen över.

Väntar fortfarande på ditt första inlägg skrivet utan svullna ådror i pannan... men jag lär få vänta.

Det är just det du nämner som får mig att reflektera. I många europeiska länder idag lever stor del av befolkningen på 1000 euro i månaden, med dåliga och osäkra arbeten och dåliga framtidsutsikter. Många har inte råd att ta semester. Men man finner livskvalitet i tillvarons små glädjeämnen: en öl med kompisarna, några varv på stans huvudgata strax före middag och - inte minst - bra och tillräckligt mycket sex. En epikureisk livsstil som tyvärr inte verka klara av att ta steget över Alperna.

I Sverige är stress pga ekonomiska problem, osäkra/dåliga jobb osv osv mycket mindre förekommande. Vårt samhälle är jämlikt och välordnat - men ändå är folk här betydligt mer stressade och olustiga. Vilket borde vara omöjligt.

Jag tror det har med vår extrema individualism att göra. Exempel hittar du hundratals varje dag, ända från morgontåget där folk sitter och petar på sina mobiler för att slippa interagera IRL. Och mycket riktigt tycker du att det är abnormt när någon faktiskt har mobilen i fickan och faktiskt betraktar sin omgivning.

Väntar fortfarande på ditt första inlägg skrivet utan svullna ådror i pannan... men jag lär få vänta.

Det är just det du nämner som får mig att reflektera. I många europeiska länder idag lever stor del av befolkningen på 1000 euro i månaden, med dåliga och osäkra arbeten och dåliga framtidsutsikter. Många har inte råd att ta semester. Men man finner livskvalitet i tillvarons små glädjeämnen: en öl med kompisarna, några varv på stans huvudgata strax före middag och - inte minst - bra och tillräckligt mycket sex. En epikureisk livsstil som tyvärr inte verka klara av att ta steget över Alperna.

I Sverige är stress pga ekonomiska problem, osäkra/dåliga jobb osv osv mycket mindre förekommande. Vårt samhälle är jämlikt och välordnat - men ändå är folk här betydligt mer stressade och olustiga. Vilket borde vara omöjligt.

Jag tror det har med vår extrema individualism att göra. Exempel hittar du hundratals varje dag, ända från morgontåget där folk sitter och petar på sina mobiler för att slippa interagera IRL. Och mycket riktigt tycker du att det är abnormt när någon faktiskt har mobilen i fickan och faktiskt betraktar sin omgivning.

Men i Sverige är problemet att en mycket stor del av människorna är otillfredsställda. Att sedan den sexuella aktiviteten verkar vara väldigt låg kan ju ha ett visst samband med graden av (o)tillfredsställelse, eller hur?

Exakt! Vi har en klimatmässig nackdel i vår strävan efter det goda livet. Men just därför är det så viktigt att förhållandet man-kvinna fungerar bra. Taskigt klimat och dålig sexuell tillfredsställelse låter som definitionen av helvetet.

Jag citerade i förra veckan forskningsresultat publicerade i DN, som visade att 44% av svenskarna är nöjda med sitt sexliv, en mycket låg siffra. Kika på enkäterna här på Familjeliv: www.familjeliv.se/forum/thread/79250493-har-d... t ex, där 17 av 85 deltagare är nöjda med sitt sexliv (det är inte ens jag som startat tråden, så du kan inte skylla mig heller den här gången).

Du säger att sexköp är olagligt i Sverige. Jättebra. Men massor av dejtingappar består till stor del av prostituerade som raggar kunder och bara någon promille upptäcks av polisen. Och eftersom svenska mäns sexuella aktivitet är betydligt högre än kvinnors så är det rimligt att gissa att en hel del faktiskt tar tilfället när det bjuds. Men det kanske är bra för Den Heliga BNP att folk sätter sprätt på pengarna? Att älska med sin fru/flickvän ger ju inget ekonomiskt utslag.

Om du är så empatisk som du säger så vet du mycket väl att den typ av fenomen som vi ser så mycket av i dagens svenska samhälle - sömnproblem, ätstörningar, svagt libido osv osv - är typiska indikatorer på psykisk ohälsa. Och psykisk ohälsa är ofta värre än fysiskt sådan: du kan ta ett piller mot t ex högt blodtryck men det finns inga piller som botar ångest eller svag sexualdrift. Du har säkerligen själv gått igenom svåra perioder i ditt liv och du vet då att kroppen och sinnet går in på ett slags "survival mode" där livet mera handlar om att överleva än att må bra. Under sådan perioder kan sexualdriften sjunka till nära noll - mig hände det i början av 90-talet när båda mina föräldrar var allvarligt sjuka samtidigt. Men om ett sådant tillstånd blir permanent så är det något som är radikalt snett.

Problemet är kanske vår syn på hälsa och ohälsa? Hälsa är inte "frånvaro av sjukdom" utan ett tillstånd av välbefinnande. När läkare skickar hem oroliga människor med beskedet "fru Perssons resultat var utmärkta så gå nu hem och var lugn" - trots att fru Persson känner sig renons på livsglädje, entusiasm och sexualdrift - så skapar de bara förutsättningar för ytterligare, mer konkret "fysiskt" lidande.

Brist på sex är en riskfaktor vad gäller många sjukdomar: vissa typer av diabetes, hjärt- och hjärnsjukdomar osv. Och kombinerat med t ex sömnlöshet kan det bli en riktigt explosiv blandning.

Den blandningen drabbar idag inte bara folk mitt i karriären utan även våra ungdomar, som redan i tidig ålder ofta har ett avtagande libido. Om du verkligen hade den empati du påstår dig ha skulle du knappast bagatellisera detta.

Men kanske är det som så ofta, att någon i din närhet måste drabbas för att det ska bli fattbart. Procentsatser förblir i den oempatiskes sinne inget annat än just torr statistik.

Det man inte upplever som ett problem söker man knappast bot för. Men tänk dig själv en situation där man blir avvisad av sin partner och inte bara någon gång då och då. Hur många relationer överlever något sådant?

Ja, torftigt socialt liv. Vi har den högsta andelen ensamhushåll i världen (inget problem, enligt dig), vi har en epidemi av psykisk ohälsa som bara blir värre för varje år som går, vi har en skyhög placering på listan av självmordsfrekvens. I synnerhet ligger svenska kvinnor väldigt högt: våra kvinnor lider FEM gånger högre risk att begå självmord än grekiska kvinnor (trots ett helt decennium av djup ekonomisk kris i landet).

Det verkar alltså vara kvinnor som lider proportionellt mest: det visar sig på flera variabler, och den sexuella aktiviteten är bara en av dem.

Så hur kan man påstå att alt är frid och fröjd?

Som sagt, vi svenskar verkar tycka att allt detta är ganska normalt, men alla de som kommer utifrån reagerar (jag inkluderad): BBC publicerade den har ärtikeln: This might be the loneliest country for expats ( www.bbc.com/capital/story/20161005-this-might... ) och HSBC har flera gånger utnämnt Sverige till the worst place for making friends.

Dessa problem med psykisk ohälsa och social utsatthet alltså i tider av högkonjunktur, god ekonomi etc etc. Kan du ens föreställa dig hur situationen skulle bli om vi drabbades av ekonomisk recession, typ den på 90-talet? Finns det öht någon beredskap för en sådan situation?

Det har jag aldrig antytt heller. Däremot är det väl ganska givet att de skulle ha ett mer aktivt sexuellt liv om de mådde bättre.

Men vilken fixering vid sex.

Den psykiska ohälsan ökar mest bland ungdomar - som i många fall inte ens börjat ha sex än. Men du menar kanske att de skulle börja må bättre om de satte igång att pippa?

Det finns miljoner anledningar till psykisk ohälsa. Svenskarnas förmåga till nära relationer tycks inte vara den primära, eftersom vi ligger bra till på den punkten. Vi är rätt kass på att börja bonda med främlingar (särskilt från andra kulturer), det är sant, men vi är duktiga på att behålla bra relationer med varandra.

Jag personligen är bekymrad över hur tonåringarna kommer att må om ungefär 7 - 8 år, när vi ser effekterna av den första bebiskullen som växte upp med föräldrar som hade ögonen mer på sina mobiler än på samspelet med sitt barn.

Den första anknytningen med ögonkontakt och ständig bekräftelse och återkoppling från föräldrarna är fruktansvärt viktig för självkänslan och kommunikationsförmågan, och jag hoppas verkligen att jag bara är en bakåtsträvande moraltant när jag oroar mig över att vi kan ha en hälsokatastrof i antågande.

Å andra sidan har alltid mänskligheten kunnat hantera nya tekniska innovationer, så med lite tur kommer mina farhågor på skam. 

Jag talade om hur sällan man ser förälskade par i Sverige. Ta en promenad i morgon och berätta för mig. Obs att det inte var jag som kom på detta utan en italiensk kompis bosatt i Sthlm.

Jag talade om hur sällan man ser förälskade par i Sverige. Ta en promenad i morgon och berätta för mig. Obs att det inte var jag som kom på detta utan en italiensk kompis bosatt i Sthlm.

Varför kommenterade du inte självmordsstatistiken bland kvinnor?

Här har du den igen:

9,4 Belgien
7,4 SVERIGE
7,1 Uruguay
6,9 Schweiz
6,8 Finland
6,5 Frankrike, Norge
6,4 USA, Holland
6,2 Ungern, Nya Zeeland
6,0 Australien
5,8 Kanada, Luxemburg
5,7 Österrike
5,2 Serbien, Danmark
5,1 Kroatien
4,8 Tyskland
4,7 Island
4,5 Slovenien
4,4 Estland
4,3 Albanien
4,2 Irland, Tjeckien
3,8 Portugal, Chile
3,6 Montenegro
3,5 Argentina, Storbritannien
3,4 Polen
3,2 Bulgarien, Turkiet
3,1 Spanien
2,8 Colombia, Brasilien
2,6 Slovakien, Italien
2,5 Bosnien
2,4 Rumänien, Israel
2,3 Mexiko
1,9 Cypern
1,5 Grekland

Har du lika lätt att smälta detta som allt annat, inklusive att 14% av svenska kvinnor avstår från sex?

Alltså, flanera nyförälskat i ett köpcentrum, hjälp.
Sambon och jag har aldrig flanerat nyförälskat i ett köpcentrum (vet nog ingen som ser ett köpcentrum som en romantisk plats).
Nu är svenskarna generellt ett naturälskande folk, så jag tror du söker på fel platser.
Du hittar de förälskade paren ute vid stranden, i parker och under den kalla tiden, hemma hos paren.

Haha, så kan man naturligtvis vinkla det också! Om jag hade oroat mig över att svenska män skrattar lite så hade det varit beklämmande att jag hängde upp mig på svenska mäns skrattfrekvens också, inte sant?

Man kan uppenbarligen vara hur (över)tydlig som helst och ändå bli missförstådd. Vad jag oroar mig över är ett samhälle som håller på att bli fullständigt glädjelöst. Det finns ett talesätt att "i Norge är det bara barn, fyllon och galningar som skrattar", men det uttrycket passar nog ännu mycket bättre på Sverige.

För den som bor utomlands känns det lite som en smocka i magen att komma till Sverige - eller för den delen, att komma till en flygplats där en flight ska gå till Sverige och man genast kan se av vissas dystra och sammanbitna uppsyn att de är svenskar. Tyvärr är det på det viset: man säger ofta att svenskarna är det folk som är lättast att känna igen men också svårast att lära känna.

Brist på glädje leder till minskad libido, det tror jag alla vet. Och om man konstaterar att 14% av svenska kvinnor aldrig har sex så är det åtminstone i min värld en varningslampa som tyder på att något är radikalt snett. Andra tycker att det är rimligt (jag önskar jag kunde förstå ert resonenang) och så som den här diskussionen utvecklats så förstår jag att det är väldigt viktigt för er att få sista ordet i diskussionen.

Så viktigt att ni t o m ägnar en fredagskväll och lördagmorgon åt att argumentera för det.

Så varsågod: sista ordet blir ert.

Jag är på riktigt oroad över den utveckling svenska samhället haft de sista åren. Inte för att det var så muntert förr heller, men de rynkade pannorna är mer rynkade än någonsin och de blängande blickarna är mer blängande än tidigare. Och mångas förmåga att diskutera legitima åsikter utan att personligen angripa meningsmotståndaren - det har aldrig varit en svensk specialitet - har blivit ännu sämre.

Låt oss hoppas att mina farhågor är ogrundade. Jag sparar den här tråden nu och ska försöka komma ihåg den om några år, så får vi se i vilken riktning utvecklingen gått.

Önskar er alla en glädjerik - och pilsk - vår.