23 dagar sedan jag träffade min son..

Inte nödvändigtvis, är det GV och inget fasställt umgängesschema är det inte direkt förbjudet att behålla barnet till 100%. Behövs en del i så fall för att det ska bli tal om polishämtning eller tvångsbeslut från soc. Den andra föräldrerna måste driva ärendet för att något ska hända och även driva det hårt med stämningar, yrkanden på snabbeslut, orosanmälning odyl. Framförallt om den andra förälderna totalobstruerar men inte direkt låter barnet fara illa.

Det som krävs om inte barnet far direkt illa är ett tingsrättsbeslut. Det kan bara fås om man stämmer och lämpligtvist yrkar på snabbeslut. Att bara kontakta soc, polis räcker sällan, speciellt om den andra föräldren totalobstruerar.

När skickade du en stämmning till tingsrätten och vad yrkade du på?

Hade ni haft ett av familjerätten eller tingsrätten fastställt umgängesschema hade det blivit mycket enklare för dig. Hoppas någon läser detta och tar lärdom. Även om man är överrens om allt så fastställ umgänget!

Så det tog nästan fyra veckor att få iväg en stämning? Hade du varit smart hade du gjort det snabbare. Nu kommer du troligtvis få vänta några veckor till medans tingsrättens kvarnar maler och det blir en förhandling.Sen förstår jag att det kanske inte är det första man tänker på.

Ja, det funkade men var inte fastställt. Ett fastställt umgängesschema är en sorts försäkring, behövs inte så länge man är överrens och allt funkar, men väldigt bra att ha om det blir konflikt.

Jag förstår, speciellt som det kanske inte är det mest välkända området.

Hoppas allt slutar bra. I många fall brukar motparten börja sprattla när det kommer en stämning. Då gäller det att inte vara vek och dra tillbaka stämningen efter lite tomma löften utan att låta stämningen ligga kvar till det finns ett fastställt schema som följs.

Ta ett rejält snack med din advokat och någon från familjerätten du har förtroende för och försöka komma fram till en bra lösning kring vårdnad, umgänge mm så du vet vad ditt mål är.

Har inga goda råd tyvärr men önskar ett varmt lycka till.

Har liknande erfarenhet tyvärr, gällande min bonusdotter. Hennes mamma höll henne borta från hennes pappa i två omgångar, först i 2,5 månader och sen i 1,5 månad. Socialtjänsten och polisen kunde inte göra nånting.

Senare kom det fram att hon höll barnet borta för att barnet inte skulle kunna skvallra till oss under pågående domstolsförhandlingar om att mammans make missbrukade alkohol hemma. När soc fick reda på att styvpappan var alkoholiserad i hemmet så pratade de bara med mamman om det, men satte inte in någon åtgärd, eftersom mamman dyrt och heligt lovade att han hade börjat gå på AA-möten och slutat dricka. 

Inte heller några åtgärder när bonusdottern hade extremt stor frånvaro från skolan i tre omgångar, under tre olika terminer och på två olika skolor. Soc fick förstås in orosanmälan både från de olika skolorna och från min pojkvän, och pratade med både oss, skolan samt försökte få tag i mamman (som inte svarade). Men ingen tvingande insats sattes in. Det var först när mamman självmant gav tillbaka dottern till sin pappa som allt kunde rulla på som vanligt igen..

Mamman gjorde polisanmälning mot min pojkvän en månad innan mötet i Tingsrätten, som polisen inte hade inte hunnit utreda när vi väl var i domstolen. Så "för säkerhets skull" tog domstolen mammans parti. (Ja, anklagelsen till polisen var falsk och han friades sedan så klart). Mamman vann boendet (det var en boendetvist och inte en vårdnadstvist, de har fortfarande gemensam vårdnad).

Nu några år senare så bor bonusdottern ändå på heltid hos sin pappa eftersom mamman "inte har möjlighet" att ha henne boende hos sig.  

jag kan säga, att detta stämmer visst, att en förälder kan hålla barnet ifrån den andra, utan att någon ingriper. Har man gv så gör inte polis eller socialtjänst något! Jag är själv i samma situation, och har försökt med polis och socialtjänst. Men får bara till svar, att så länge det är gemensam vårdnad, så kan dom inte ingripa. Du kan pröva själv och ringa polisen, och fråga dom, om dom ingriper om en förälder håller barnet ifrån den andra? Så jo. Man får faktiskt ingen hjälp av samhället i sådana här fall....