Hunden slutar ”aldrig” skälla!

Skrev visst lite otydligt ang skvallerträningen, som skett/sker både inne och ute.

Träningen som skett utomhus ger resultat. Inomhus inte alls.

Han lugnas inte av att vi tar kommandot när det tex. knackas på dörren. Ett par skall gör ju inget, men det tar så lång tid innan han slutar skälla. Han kan små-voffa 10 minuter efter brevbäraren försvunnit liksom.

Han promeneras, har såna där ?tänka-leksaker?, och får träna lite småkonster mm.

När han fyllt ett år är tanken att vi ska köra agility med honom. :)

Ja alltså att han får belöning när han är tyst eller tystnar.

Funkar relativt bra utomhus som sagt, men inomhus ?tappar? han det helt och skäller och skäller. Jättesvårt att tysta honom.

Jag vill alltså att han (helst) håller tyst och tar kontakt med mig när någon knackar.

Eller det skulle gå jättebra med att han skäller just när det okända ljudet uppstår men lugnar sig relativt fort när vi visar/säger att allt är ok.

Tänker om nån har nåt tips man inte tänkt på, eller är det bara att nöta på, och med ökad ålder och tiden med träning så blir de bättre typ?

Så har inte jag fått lära mig om skvallerträning..?..

Utomhus har detta funkar riktigt bra:

Han ser en hund/ barnvagn, jag klickar (han är alltså inklickad) och ger honom en godis, innan han hinner skälla. Detta har upprepats och upprepats, tills han slutligen sökte min blick när han såg den mötande hunden. Då klick och godis .

Har även varvat med röstberöm och så.

Kör jag samma metod inne så skiter han fullständigt i all belöning och favoriten korv. Vi tänker att när folk är vid dörren så ska känslan ersättas med nåt positivt, i köket. Och då är det korv som är den stora grejen.

Men han blir alldeles kollrig.

Vi har bla tränat genom knackningar - belöning. Så att ljudet kopplas till nåt bra.

Kanske är det bara att nöta på så att säga?