Gränsdragning

Saken är den att ingen daltar. Vi har regler som vi håller konsekvent på. Dock hjälper det inte utan blir bara värre.

Därav vill pappan att vi ska backa och jag säger nej.

Texten i inlägget blev nog lite konstig där.

Vi har regler, dock inte samma regler som hos mamman, (där är inga alls)

O jag tror att det är där problemet ligger.

Vi har försökt prata med henne, flera gånger.

Det enda vi får veta då är att mamma har sagt, mamma har bestämt osv.

Mamman dikterar upp till barnen innan dom kommer till oss vad som gäller.

Vid något tillfälle har hon till och med försökt kräva av oss att vi ska ringa mamma ocj fråga när det inte blivit som hon vill.

Detta är ett problem vi försökt prata med mamman om, där mamman bara svarar oss med att ?hon har rätt att bestämma vilka regler som ska gälla hos oss?

Därför lägger vi mycket av skulden just på mamman.

Inte för att ta bort ansvaret för oss.

När det gäller händelsen med sconesen så den regler som vi försökte hålla på var att när andra sover visar vi hänsyn och att vi alla äter frukost ihop.

Vi försöker göra det bästa för barnen och hitta en balans utan att göra barnen illa.

Andra har säkert varit i samma sits och hittat små knep.

Jag skrev inlägget för råd osv, inte för att få nedlåtande kommentarer om personligheter osv.

Vi har provat samtal med mamman, där mamman är förstående osv, vi sätter ner foten och vi gör en överenskommelse.

Dagen efter gör mamman precis tvärt om igen. Inte ens samtal med myndighet hjälpte. Hon gjorde likadant.

Vi förklarar för barnen vad som är rätt och fel, hon säger till barnen att vi ljuger och när dom kommer hit får vi börja om igen.