Kommer vår tur?

Hej!

Jag ska va ärlig nu...jag blir snart knäpp av denna väntan och längtan!

Jag och sambon försökte i 3år själva innan vi tog hjälp av ivf. Men det är inte bara att få en bebis när man får hjälp, nä nu kommer massa m undersökningar, prover, rädslor, väntan och misslyckanden. Misslyckanden som för oss innebär missfall och återföring som inte tar sig.

Nu efter mitt senaste missfall, v.12+5 som upptäcktes på kub har tagit knäcken på mig.

Jag har ingen energi el lust till något,sover och äter dåligt. Jag tvingar mig att va trevlig mot sambon o på jobbet, men blir helt matt av d.

Den hjälp jag får är kurator och sjukskrivning, men vad fan hjälper d? Gör bara så att jag får behålla mitt barn!

Om ca 1mån ska vi till kliniken och samtala om hur vi ska gå vidare,ska vi göra en missfallutredning?

Jag får bara panik...mer väntan!!!

Tack för att jag fick skriva av mig, ibland känns det som jag överdriver allt(känns som omgivningen tycker d), livet ska ju gå vidare...

Men jag är helt matt!!!

Tack för att ni finns!????