Lärare i förorten

Jobbade på en gymnasieskola där det var våldsamt. Jag fick bänkar kastade mot mig. Inget hände. Föräldrar klagade, lärare förtvivlade. Tillslut hotade vissa föräldrar med att flytta sina barn (dvs skolan skulle bli av med elevpengen).

Då satte skolan skolan in en ordningsvakt, stor och biffig som var med på alla lektioner. Det var bara lugnt i ett par dagar, till eleverna märkte att han inte kunde göra något. Han fick ju inte heller hålla fast, kasta ut eller vara våldsam. Då fortsatte eleverna som förut.

I klassen gick en kille som var riktigt otäck, ledare för ett av gängen i stan. Men det var inte han som var stökigast, han satt bara tyst och iskall och lät de andra bråka.

Vi uppmanades attinte kasta ut elever, för vi var ansvariga för dem hela lektionen, dvs gjorde de något, tex skadegörelse på lektions tiden var det vårt fel. Det hände ändå att jag sa till elever att gå ut, men vad skulle jag göra om de vägrade.

Likadant med mobiler, vi uppmanades att inte ta mobiler eftersom det var vårt fel om mobilerna var sönder (och det var svårt att visa att de inte varit sönder redan innan vi tagit dem. Det hände ändå att jag sa till elever att ge mig mobiler om de satt och störde, men då stoppade de ner mobilen i framfickan på jeansen och sa "ta den nu då". Nej, jag ville inte gräva i tonåringars jeansfickor.

Det var en invandrartät stadsdel, men det fanns även svenska elever bland de stökiga.

På många skolor jag arbetat på vill skolan inte anmäla eftersom det ger negativ uppmärksamhet och dåligt rykte. Gymnasieskolorna lever ju i en konkurrenssituation, och om få söker skolan leder det till att de får mindre pengar. Därför är rykte viktigare än resultat. Därför vill skolorna inte heller vara för hårda med betygen, för ryktet är allt. Detta slags marknadsräntan de som politikerna tvingat in skolan i har förstört mycket, enligt mig.

Nja, det är väl en sanning med modifikation. Jag har arbetat i invandrartäta områden, och det var verkligen inte respekt för äldre som präglade elevernas uppförande där. Det det var många av de svenska eleverna som också betedde sig illa, och det fanns utländska elever som betedde sig exemplariskt. Det var alltså inte så enkelt att alla utländska elever var elaka, eller att alla utländska elever var snälla.

Jag har också jobbat i skolor med nästan bara svenska elever, där problemen varit mindre. Jag tror dock inte det innebär att svenskar är bättre, utan det handlar nog tyvärr om klass. Fattigdom helt enkelt.

Elever i socioekonomiskt svaga områden har mer problem, och är därmed stökigare eftersom skolan av olika skäl inte är prio ett i deras liv. Och socioekonomiskt svaga områden har en högre andel elever med utländsk bakgrund, eftersom deras föräldrar inte hunnit etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

Nja, det är väl en sanning med modifikation. Jag har arbetat i invandrartäta områden, och det var verkligen inte respekt för äldre som präglade elevernas uppförande där. Det det var många av de svenska eleverna som också betedde sig illa, och det fanns utländska elever som betedde sig exemplariskt. Det var alltså inte så enkelt att alla utländska elever var elaka, eller att alla utländska elever var snälla.

Jag har också jobbat i skolor med nästan bara svenska elever, där problemen varit mindre. Jag tror dock inte det innebär att svenskar är bättre, utan det handlar nog tyvärr om klass. Fattigdom helt enkelt.

Elever i socioekonomiskt svaga områden har mer problem, och är därmed stökigare eftersom skolan av olika skäl inte är prio ett i deras liv. Och socioekonomiskt svaga områden har en högre andel elever med utländsk bakgrund, eftersom deras föräldrar inte hunnit etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

Jag tror också på specialskolor. Jag har haft många elever med adhd/asperger/autism i mina klasser, och det blir inte bra.

Dels för att jag känner att jag inte kan ge dessa elever det stöd de behöver. Jag är inte speciallärare, och i vissa fall har eleverna haft ganska stora problem.

Det gör att jag känner mig väldigt otillräcklig, och framförallt kan jag inte hjälpa eleven på det sätt hen behöver.

Dels för att resten av klassen blir lidande om alltför mycket fokus läggs på ett fåtal elever med stora problem.

Jag hoppas verkligen att du bara spelar dum och inte är så idiotisk på riktigt. Jag vet att jag uttrycker mig grovt här, men seriöst, lite mer tankeförmåga väntade jag mig faktiskt.

Nej, ingen blir bråkig för att man är fattig, men fattigdomen har ju oftast en orsak. Det kanske beror på psykisk eller fysisk sjukdom, missbruksproblem, eller bristande språk (om det nu rör sig om invandrare). Alla dessa problem gör att barnen inte presterar så bra som de kunnat i skolan, och frustrationen kan tas ut som våld. Kanske man blir stökig i klassrummet för att dölja att man inte gjort läxan, kanske man börjar med alkohol tidigt för att glömma sina bekymmer och hamnar i fel sällskap.

Fattigdomen själv skapar också ett utanförskap. Man får gå med slitna kläder, har inga skridskor till friluftsdagen, vill inte bjuda hem vänner till den slitna lägenheten. Våld blir ett enkelt sätt att ta revansch.

Naturligtvis är inte alla "fattiga" barn stökiga, men att det finns fler problem bland elever med socioekonomiskt svag bakgrund är nog odiskutabelt.