PoppyJ skrev 2019-02-06 13:15:49 följande:
Ja och nu gör jag det igen för att se om fler kan se inlägget och ge tips/erfarenheter :)
Alltså jag tänker ju inte gå runt och tänka att jag en dag ska bli ensamstående. Skulle jag gå runt och tänka "tänk om detta sker, eller tänk om detta sker" då skulle jag gå och vara konstant orolig och inte kunna leva livet. Vi har varit tillsammans i 6 år nu och gifta i 3 och skulle det en vacker dag bli att vi går skilda vägar så får jag ta det då. Är nog inget man kan prepare for liksom.
Ju mer tiden går och jag får läka så känner jag att jag absolut skulle klara av ett jobb. Inte heltid just nu men får jag arbeta upp mig så :)
Kommer tyvärr aldrig bli av med lånen på 2 månaders tid med minimal a-kassa. De kommer nog snarare ta år/alt något jag alltid kommer ha.
Det är din skyldighet och ditt ansvar som förälder att ha en plan. Du är barnets förälder och det är du som ska stå för försörjningen både av dig själv och barnet (i alla fall på halvtid) om du blir ensamstående. Att bara skaffa barn utan någon som helst tanke eller plan för hur man ska klara sig, även i ett fall där man blir ensamstående (vilket jävligt många i det här landet blir, även efter många år tillsammans) är idiotiskt. Att stå där med ingen/ytterst låg inkomst, ingen förmåga
att ta ett jobb, inget boende, en massa skulder ... Låter det bra ens för din egen del? Låter det bättre om du då också har ett barn att försörja?
Skaffa ett jobb, jobba upp en sgi, betala av dina skulder och spara helst även ihop en buffert att ta av när det kommer oförutsedda utgifter eller du blir ensamstående. Se till att ställa dig i bostadskö hos alla bolag i din stad om du inte redan gjort det, det lär ta många år innan du ens har chans att få något via den vägen, men bättre ställa sig där sent än aldrig.
Eller gör så som du redan verkar bestämt dig för - skit i allt och skaffa ett barn. Gnäll dock inte sen om något/några år när du står där antingen dumpad av mannen och utan inkomst, boende och en massa skulder eller sitter totalt fast i relationen med din man som du inte längre vill vara med (jo det händer ofta, särskilt när man fått barn) för att du inte har råd eller möjlighet att lämna honom.
