Köper ni bil kontant eller med kredit?

Nej, via firma. Generellt tappar en bil halva sitt värde var tredje år. Kör inget udda märke utan ett som räknas som premium. Före mig har en säljare på ett företag haft bilen sedan ny, väldigt välskött. Räknar kallt med att köra relativt problemfritt under tre år.

Bilen är lätt den sämsta affären i sitt liv, dessutom är man tvungen att göra om den dåliga affären, om och om igen. Nu kommer väl alla snillen börja gapa om hur smarta de är och att de minsann aldrig sålt en bil med förlust. Bilarna köps för 150 med 5000mil på mätaren och sen körs de i tre år till 12000mil och säljs för 160 (minst). Det är så många sådana historier som är yberfjantiga. 0.05% av dessa är sanna, resten är ljug enligt mig. Bilar är nästan alltid en extremt dålig affär där man som konsument ofta är hänvisad att göra dåliga val, mest av den enkla anledningen att bilköp är lite som ett casino, banken vinner alltid. Man kan ha tur att få tag i en bil som går och går, men, man får som ägare, oftast ändå betala, på ett eller annat sätt. Ny bil amorterar man, äldre bil, reparerar man som bekant.

Tycker det är intressant när folk gnäller öronen av sig när mjölken på Ica höjs med 23 öre eller gud förbjude att BENSINEN blir 18 öre dyrare. Å andra sidan köper "folk" med glädje (?) en ny bil och tar värdeminskning på i runda slängar 30-80:- milen de första 3000milen? Då är det "något man ska unna sig"??? Ok, har man råd, fine. Då är det no harm, men alla som lånar och inte egentligen har råd eller köper något som de inte behöver (SUV?) för att normen är att "alla andra gör så"?

Frågade en god vän som säljer bilar hur mycket lån de förmedlar och det är ju flerparten av affärerna. Det är tydligen vanligt att folk köper bilar för både 400-500 på "vanliga" löner och betalar och betalar och betalar, år ut och år in. En del startar om sin bilaffär i "halvtid" och köper en ny och håller på så. Byter var tredje år och tror de gjort en bra affär? Verkar som det är väldigt vanligt att många tar med billån i en oändlig (?) ekonomisk kalkyl och jag har till och med hört vänner som sagt "jag vill bara veta vad jag ska betala i månaden, sen spelar det ingen roll". Det är ett sätt. Kan gå hur som helst antagligen.

På mitt jobb har alla billån eller leasar. Vi pratade lite om det en rast och nästan alla trodde ju på riktigt att en bil som gått över 5000 mil var trafikfarlig och i princip var skrot. "Sånt vågar man inte åka i" och sen parad-kommentaren. "TÄNK OM DET KRÅNGLAR??". Helst ska man ha GARANTI på allt hela vägen ner till om man får en fläck på reservhjulet, det bara vara att lämna in och sen hämta ut, fixat. Tanken på att någon ANNAN kört bilen och suttit och petat näsan i bilen är så avskräckande att det tystnade runt fikabordet. En äldre bil anses i denna krets som rena handgranaten där förra ägaren i berått mod dragit sprinten och ersatt denna med ett winegum.

Jag köper bil kontant. Ganska gamla. Funderar mycket på vilket behov jag har och utgår ifrån det. Jag tror inte min grannar på gatan hinner bry sig om jag vad jag åker eller ens har en åsikt om det (de jobbar ju dygnet runt för att ha råd att betala sin egna bil?). Alltså köper jag det jag vill ha och anser mig har råd med. Sist köpte jag en bil för 62 på bilfirma. Den har jag haft i snart sex år. Kört 21000mil och kanske lagat för 10000 på de åren. Tycker det varit toppen. Bekväm och rymlig. Värdet på den är noll nu men kalkylen är ändå positiv. Tror knappt en full skrothandlare hade tagit i den med tång, kanske får sälja den till en nykter skrothandlare istället. Det är dags att byta nu. Har kunnat spara i sex år så det blir lite nyare och modernare bil denna gången tänkte jag. Tror nog jag kan köra nästa bil i minst 6 år, kanske mer då den kommer ha gått mycket mindre än den jag har nu hade gått vid inköpet. Hade först inte tänkt lägga mer än 100 på nästa bil men det blir nog möjligen max 150. Ser inte att jag skulle bli lyckligare eller få mer driftsäker bil genom att lägga 250.

Haha jaha det med, ekonomisk vinst på den begagnande bilen med. Haha herregud vilka superekonomer ni är, spara till bilar på 750 000 och dessutom göra vinst på den begagnande, kan inte vara bättre. Konstigt att det ens går att bedriva affärer i Sverige när alla verkar vara sådana supermänniskor när det kommer till ekonomi och handel.

Det borde nog startas kurser i det för vi är nog många outvecklade som inte begriper...eller inte, här på fl verkar det bara vara supermänniskor i alla fall. :)

Tycker bilarna bara tappar 50% i inbytesvärde. Utpriset hos bilhandlarna ligger snarare på 70-75% av nypriset efter tre år. Några procent är säkert prutbart men knappast ner till 50%, då får inte handlarna sin marginal. Men visst, har bilen gått runt 9000-12000 mil ligger de kanske på 50%.

Den senaste bilen köpte jag kontant för 260 000. Använde alla mina besparingar. Hade ansökt om ett lån för ungefär en tredjedel, men hade tydligen en anmärkning pga en klantig myndighet (skickade räkningar till fel adress) plus att jag var svårt sjuk och hade inte koll på allt. Bilen var ny och leveransen försenad, så lyckades spara ihop till allt utan lån, fast det inte var meningen. Köpte den för 12 år sedan och tänker ha den tills den ramlar i bitar. Då bor jag nog någonstans där jag inte behöver köpa en ny utan hyr när jag behöver.

Nu tror jag att du har läst mitt inlägg mycket dåligt.
Det viktigaste i min budget är att jag har sparat och framförallt aktivt placerat mina sparpengar under 15 års tid. Till min glädje har avkastningen varit mycket god.

På begagnade bilar går det trots allt att göra en del hyfsade affärer. Men det kräver intresse, kompetens, jobb och engagemang, som alltid när man vill tjäna pengar.
Det gäller att köpa rätt bil vid rätt tillfälle, och rätt bil är sällan den man själv är sugen på. T ex att köpa vid den tid på året när ingen annan vill köpa just denna biltyp. Det klassiska är ju att köpa sportbil på hösten/vintern och sälja den på våren. En gång köpte jag två sportbilar i december och sålde dem i maj och i juni med mycket god förtjänst.
De bästa affärerna har jag gjort när jag köpt en bil som är smutsig men i mycket gott skick förutom att den har ett betydande fel. En gång köpte jag en bil med trasig växellåda. Det kostade mig 19 000 att byta låda och det blev 78 000 kvar i vinst när jag sålde bilen. Och jag har gjort flera liknande affärer. 
En till tre dagars jobb med tvätt och rekond har jag alltid gjort på mina bilar och det är mycket lönsamt eftersom otroligt många köpare verkar gå bara på utseendet.

Nu har du fått den kurs du efterfrågade.
Men du inte är beredd lägga jobb och engagemang, eller saknar kompetens, att göra det jag beskriver ovan så har du rätt i att man gör dåliga bilaffärer i 99 fall av 100.
För den sakens skull har du ingen anledning kapa mig och det jag skriver i mitt inlägg. Jag har förmodligen både kompetens och engagemang som du saknar?

Det handlar väl om prioriteringar. Vuxna barn, inga lån på huset och sparat i fonder under många år. En man som är händig och kan fixa det mesta själv. När vi handlar så handlar vi kvalité. Vilket betyder att vi handlar dyra saker väldigt sällan. En soffa t.ex ska hålla i 20 år minst och då kostar den. Vi lever ganska sparsamt i vardagen men kostar på oss det vi vill när vi vill som t,ex resor.

Vi har fyra bilar (två bruksbilar och två hobbybilar) två bilar är betalade kontant och två på kredit.

Tidigare köpte vi alltid billiga bruksbilar privat och betalade dessa kontant, men efter att ha räknat på det kom vi fram till att för oss så skulle det löna sig att köpa lite dyrare bilar på avbetalning på bilfirma.

Vadan detta då? Jo:

Köper vi bil på avbetalning på bilfirma får vi göra skatteavdrag

Vi kunde köpa så pass nya bilar så de var skattefria i över ett år från inköpsdatumet

Skatten på bilarna är sammanlagt 4500 kronor lägre per år än våra gamla bilar (när vi väl börjar betala skatt på dem)

Vi sparar i snitt 5 liter bränsle per dag mot de gamla bilarna då våra nya är så pass mycket snålare att köra

Service och sånt är inget vi behöver fundera på kostnaden för, vi köpte inga lågmilare så båda bilarna har tickat över det magiska miltalet där försäkringsbolaget går in och betalar eventuella motorhaverier, så nu kan vi serva dem bäst vi vill själva ändå..

Vi har båda långt till jobbet (jag i synnerhet) men vill inte flytta då vi dels trivs bra där vi bor och dels bor relativt nära bonusarnas skola/mamma plus att en flytt för att få närmare till jobbet för någon av oss skulle betyda dyrare boende och fortfarande långt till jobbet för den andra, plus då att vi skulle hamna långt ifrån bonusarnas mamma/skola.

Vi har haft perioder av arbetslöshet och har inte haft möjlighet att spara ihop till dyrare bil kontant, så inget mer med det..

Vi köper ju som sagt bil för ca 80 000. Senast köpte vi en Volvo v70 som var 6 år gammal och hade gått 15000 mil. Vi försöker sen köra slut på så mycket som möjligt av bilen själva, byter egentligen bil först när det blir något helt omöjligt fel eller när kostnaden för reparation blir högre än bilens värde. Den bil vi sålde senast köptes för 55 000, kördes 7 år och sen sålde vi den för 10 000. Värdeminskningen är ju mindre när man köper en bil som är bättre begagnad. Vi har även en andra bil som används rätt lite (men vi behöver den pga skiftjobb). Det är en Volvo 245 från 1993 som kostade oss 20 000 att köpa för några år sedan. Värdeminskningen på den bilen är ju väldigt liten.

Kontant . Senast inköpt är en Volvo för 275?000. Köpt privat efter att läst annonser på blocket.

Han fick 10000 mer än han skulle fått på inbytet hos Volvo och jag fick den ca 40000 billigare än vad Volvo skulle tagit för den sen i bilhallen.

Det är mycket pengar uppbundet i bilar, husvagn mm men känslan av att inte ha lån uppväger det.

Behöver man ha lös pengar så går det alltid att sälja