Tål knappt sambons barn !!

Men det var då självaste fan vad påhoppad man ska bli ?!

Flickorna var lika innan bebisen, när jag är ensamma med alla tre barn uppstår inga problem eller bråk... då är det mest jag som blir irriterad(fel ordval men ni fattar) för dom vill vara mig så till lags.

Hos deras mamma har dom inte ens egna rum utan delar med mamman och hennes nya kille.

Riktiga mamman vill ha en son så femåringen har hon rakat av håret på, kallar henne för ett pojknamn och har sagt till henne att man kan ta en halstablett när hon blir stor så blir man pojke.

Så där kam vem som helst räkna ut var problemen kommer ifrån.

Jag har ju hört mig för på BVC vad vi ska göra men dom vill att riktiga föräldrarna ska ta tag i det och inte jag! Jag har ju pratat med deras mamma och hon har sagt att hon ska ta tag i det! Och min sambo låter mamman sköta det eftersom hon säger att hon ska göra det...

Jag gör vad jag kan för att få det att funka! Tro mig!

Som tex idag drog jag med henne på gymnastik i en grupp jag fixat in henne i så hon får bättre självförtroende. På söndagar går jag på innebandy med ?pojken?

Jag sköter 98% av hushållet - städar, diskar, tvättar, lagar mat, bebis (99%), två katter, you name it

Flickstackarn har 14(!!!!!!!!) hål i tänderna och jag SKÄMS!

Vi är såå noga med tandborstning, jag är uppfostrad så, ändå blir det såhär.

Gaaaaahhhhhhhh

FÖRLÅT! Det betyder att hon gnuggar snippan mot något

Men snälla! Märker ni inte (ni som tycker att jag är en sååån dålig människa) att det är JAG som tar tag i ALLT?

Vi är ordentligt osams med mamman som försöker få lillan att bli pojke men vi vet ju inte vad som händer på mamma veckorna. Håret rakas och flickstackarn får titta på youtube på tjejer som könskorrigerat sig.

Både flickorna säger själva att där sköter dom tandborstningen helt själva. Hos oss får dom borsta själva tills timuret är slut (två minuter) sen borstat jag eller pappan.

Vi har total-godis-stopp hos oss. Vi dricker inte ens juice!

Gnussandet vet jag inte vad jag ska säga om.... hon gör det i smyg och skäms JÄTTEmycket när vi säger åt henne att sluta. Hon gör det utan att hon vet om det säger hon.

Men det är utbrotten som tar kål på mig. Det kan vara en sån enkel sak som att hänga upp ytterkläderna så blir det blackout och hon slår och slänger allt som sitter löst, gråter och skriker tills ingen röst finns kvar...

jag kanske ska säga att det är ytterst sällan tom aldrig det är pga mig utbrotten uppstår, dom kommer när mamman varit hem till oss och lämnat något eller något pappan säger/gör.

Alltså va är ni för bittra jävla människor?

Jag söker tips och råd hur jag ska hantera allt! Inte hur värdelös ni tycker att jag är!!!! Fyfan jag blir ledsen på riktigt