Halva hyran - snåljåpar?

Vi har helt gemensam ekonomi, där alla pengar är bådas. Vi har våra egna lönekonton, men tillgång till varandras konton. Jag har fullmakt för att komma åt sparandet i fonder/isk i min mans namn. Det spelar ingen roll vem som betalar vad. För oss funkar det utmärkt, men det är framförallt pga följande skäl:

Vi har samma syn på ekonomin. Vi diskuterar större inköp och har oftast ungefär samma åsikt om vad vi vill lägga pengarna på.

Vi har överskott i ekonomin och kan spara pengar. Det är mycket lättare att komma överens när man inte behöver vända på slantarna och prioritera bland utgifterna.

Vi tjänar ungefär lika mycket. Min man har högre lön, men är några år äldre. Men lönerna ligger i samma kategori, inte så att en av oss tjänar minimilön och den andra börsVD-lön.

Med olika syn på ekonomin, en spara och en slösa, eller att en har en dyr hobby, till exempel, förstår jag att man har vissa utgifter gemensamma och andra separat. Eller familjer där det finns barn sedan tidigare, eller behov/förväntningar på att hjälpa andra familjemedlemmar (som en gammal mamma med usel pension eller släktingar i utvecklingsland eller liknande). Det finns hur många skäl som helst till att ha helt eller delvis separat ekonomi, och även om jag själv aldrig skulle vilja ha det så respekterar jag andras val fullt ut. Jag tycker inte att man per automatik är en snåljåp.