Vi har ett gemensamt konto som alla pengar kommer in på, sen har vi även ett gemensamt sparkonto där vi sätter undan pengar. Inget mitt eller ditt, utan bara vårt.
Jag tycker att detta beror på var man är i livet. Om man träffas som unga, börjar med "fyra tomma händer", och ingen har barn sedan tidigare, och man ämnar (tror det då i alla fall) leva tillsammans livet ut. Då tycker jag att det är självklart att man har alla pengar tillsammans. Jag förstår mig inte på människor som redan har barn tillsammans, som sitter och splittar kvitton och krognotor på öret... Eller ännu värre: den ena åker på semester med vänner, eller till och med de gemensamma barnen, medan den andra får stanna hemma, för "hon hade inte råd att följa med"!
Om någon av parterna har ärvda tillgångar - eller kommer att få det när föräldrarna dör - t.ex. en stor fastighet, skog, ett företag etc., så tycker jag dock att det är rimligt att man skriver ett äktenskapsförord, så att det blir hans eller hennes enskilda egendom. För det är inte rätt att sådant ska gå ur släkten vid en skilsmässa, för att den ena måste lösa ut den andra. Men detta är undantaget. Allt annat tycker jag att man självklart äger tillsammans, annars är det inget riktigt äktenskap.
MEN om man träffas när man är i medelåldern, båda (eller den ena) redan har sina barnkullar och man inte ska ha några gemensamma barn mer - ja då blir det lite annorlunda, för då ska lojaliteten i första hand vara med de egna barnen. Därför tycker jag att det är rimligt att man har separat ekonomi. För det är inte heller rätt att Lasses barn plötsligt måste sluta med sina hobbies, eller att sparandet på deras bosparkonton upphör, för att Lasse ska försörja nya flamman Lisa, och hennes barn med en man som inte bidrar med mer än lagstadgat underhåll. Utan de båda biologiska föräldrarna tillsammans ska stå för barnens utgifter och allt runtomkring, och nya partners ska inte påverka eller påverkas av detta. Enligt mig.