Flicka vill vara pojke

Hej! Denna tråden skapades för länge sedan. Min dotter är 7 år idag.
Ville bara flika in att detta inte är någon fas. Hon vill fortfarande vara pojke. Hon klär sig i pojkkläder, har pojkfrisyr och leker med typiska pojkleksaker (exempelvis leker alltid med pojkdockorna etc).

Jag har många intressanta diskussioner om ämnet med mina elever på högstadiet. Gärna när de säger att ?icke binära? inte fanns förr, att det är något nytt. Vilket jag inte riktigt håller med om. Normer är dock väldigt besvärliga och kanske ska vi våga se både kön och sexuell läggning mer som en glidande skala? En del kan vara att man inte trivs i normen ?pojke? eller ?flicka? likväl som det är könsdysfori och uttryck för att man inte trivs i den kropp man föddes med. Upplever du att det är det senare, etablera kontakt med BUP, dels för utredning men också stöttning när ditt barn blir större. tyvärr är psykisk ohälsa väldigt vanligt för barn med könsdysfori. 

Var lyhörd och flexibel, känns som en god start så som du gjort. 

Jag har vart inne på att man borde göra mer som man gör i universitetsvärlden, att man lägger till sitt pronomen i avsändaren. Alla gör det - då blir det inte märkligt att en gör det. :) 

En vettig början är att prata med dottern. 

Har hon råkat ut för övergrepp nyligen? Av vuxen eller jämnårig? 

Red ut det till att börja med. Det låter som om hon känner skam över sig själv, speciellt din reaktion är märklig. Du gör en stor grej av det, misstänker att du inte hade gjort det om det bara var en fas. Även dotterns kraftiga reaktion, varför?

Frågan är varför hon vill fly från sig själv som 4 åring? Uppskattar du henne inte för den hon är? Förekommer missbruk hemma?

Glömde skriva att barn som råkar ut för övergrepp har svårt att berätta om det, de tar därför till andra metoder för att skydda sig själv. De kan leva sig in i en fantasiväld då de tar avstånd från sig själv. Det är ett oerhört trauma.

Ju mer avstånd från sig själv desto mindre sårbar. Det är mycket vanligt att tjejer ska låtsas vara killar. Framförallt i så ung ålder som din dotter och även hennes reaktion på att kallas flicka. Det behöver inte vara så, men du måste reda ut det först.

Hoppas ni kontaktar bup/soc omgående och låter någon som är duktig att prata med barn prata med din dotter. Just för att utesluta övergreop.

Jag upplevde liknande som barn. Var ju inte alls samma acceptans som idag, utan mamma trodde jag var störd och kontaktade BuP.

Jag hade en väldig fascination för snoppar, tog ett dammsugarrör av aluminium, klämde fast mellan låren och berättade att det här är min snopp. Blev arg och ledsen när någon tog ifrån mig min snopp. Väldigt många föremål har med viss fantasi en form som påminner om en snopp, la strumpor innanför byxor eller trosor för att ha en "bula" men började koppla detta med att "nu blir det BuP!" så fick lägga av med det.

Freud skrev något väldigt kritiserat om penisavund, men det stämmer på pricken in på mig.

Har fortfarande fascination för penis, men är gift så hans penis får vara min penis ibland, närmare kommer jag nog inte att ha en egen penis.

Tänker på uppdrag gransknings reportage om transbarnen. Där finns det ex en 11 åring som får hjälp att stoppa puberteten. Dessa barn i reportaget ångrade sig sedan senare i livet och känner att deras kroppar förstörts. Säger inte att alla ändrar sig men risken finns. Ett barns hjärna är inte utvecklad till att ta såna beslut. Hoppas ditt barn förr eller senare finner acceptans i att man föddes som den man föddes som. Risken finns ju att hen vill ändra sin kropp och vill bara berätta om riskerna. Visst att det finns risker med att ex en person inte får ändra sin kropp som kan leda till psykisk ohälsa men tycker att psykologer etc ska sättas in tidigt.