Försökt bli gravid i 1 år och inväntar utredning - Söker samhörighet med andra i samma situation

Hej, hoppas det är okej att jag hoppar in mitt i allt. Jag är i samma sitts som er, jag och min sambo har försökt i över ett år och det blir mer och mer frustrerande för varje månad. I januari fick vi påbörja en utredning och jag har lämnat blodprov och sambon spermatest, nu väntar vi på att få en tid för nästa besök där man går igenom svaren samt gör ett ultraljud för att se hur det ser ut där nere. Men allt tar ju så långt tid.. Och idag kom tyvärr mensen, som man hoppas månad efter månad.

Min läkare tyckte vi skulle hoppa över att försöka denna gäng pga att slemhinnan blir irriterad och kanske mindre mottaglig :( Fick ni försöka som vanligt?

Är så deppig för det känns som att en ägglossning är bortkastad. Hade äl igår så nu är det bara att vänta ca 4 veckor på nästa ägglossning. Blir galen.

Okej nä det har ingen sagt till oss. Vad tänker dom att slemhinnan blir irriterad av? Vätskan eller ballongen?

Usch jag förstår, bara 2 v är ju olidligt att vänta, både efter ÄL men även på ny ÄL efter att man kommit förbi första mensångestdagarna. Fy fan för att leva i framtiden hela tiden! "Till sommaren kanske vi har plus, till jul ska vi FAAN vara gravida". Känns som allt i nuet är noll utan plus =( Vill inte gå på en enda släktträff till som ogravid. Känner mig som en avvikande loser. Läskigt att det här har blivit avgörande för typ 90% av ens livsglädje. Det kom vid 7månaders försök för då insåg jag att snart är vi över tiden som är normalt och då kanske det blir svårt framöver. Usch!

Pga ballongen..

ja men man blir ju halvt psyko av detta.. tänker så helatiden och så fort det är nån tillställning *då kommer jag säkert vara gravid* men har inte ens fått minsta lilla plus en enda gång :( på snart 2år. Undviker gärna släktträffar för att slippa få höra något om barn. Nästa månad ska vi på dop. Vill inte!! Ett under att man pallar lämna sängen om morgnarna

Tänk att få gå med en liten kula i sommar , drömmen.

Tack så mycket, det ska jag göra :)

Har precis samma känslor som er, tycker att det är så jobbigt att åka iväg på något.. Alla är så nyfikna och frågar när man ska skaffa barn osv, sen känns det som om alla dömer en, dricker man inte alkohol tillexempel så är man gravid.. man får inte bara vara utan det ska alltid vara något och jag tycker det är så jobbigt. Brukar ni känna så?

Tack så mycket, det ska jag göra :)

Har precis samma känslor som er, tycker att det är så jobbigt att åka iväg på något.. Alla är så nyfikna och frågar när man ska skaffa barn osv, sen känns det som om alla dömer en, dricker man inte alkohol tillexempel så är man gravid.. man får inte bara vara utan det ska alltid vara något och jag tycker det är så jobbigt. Brukar ni känna så?

Eller hur. Fast man trodde att alla vet att detta är ett känsligt ämne så kan det komma "När ni får barn sen". ALLTSÅ! Så jävla respektlös kommentar. Fattar de inte ens själva att de kan slänga det i ansiktet på nån som misslyckats med flera behandlingar o kanske inte kommer lyckas??

Ingen skulle säga "när du går ner i vikt o utbildar dig sen"! Men jag tar precis lika illa upp av den här frågan. Många som får barn lätt verkar tappa all jävla hyfs och omdöme hur man pratar till andra människor.

Det här är den värsta sorg jag burit på i livet, den blir ju aldrig lättare eftersom det tar många år att komma till slutet i frågan och då veta vad man eg ska sörja. Det är som en blöt sorgeryggsäck att släpa på jobbet, på släktträff osv. Man vill bara befinna sig med folk och o situationer där barn inte finns med. Då känner man sig nästan som en neutral person och inte den avvikande.

Ja gud jag kan bli så vidrigt arg på en del! En kollega gick på mammaledighet nyligen och en annan kollega kläckte ur sig till mig *nästa gång är det din tur* inför hela jobbgruppen , det är väl ingen jävla turordning!!

Tycker det är jobbigt att inte ta ett glas på tillställningar ifall nån misstänker, är jobbigt om magen är svullen ifall någon skulle se och misstänka, vill nästan ha tajta kläder endast för att visa att man inte har en gravidmage. På nått känns det som en del har koll på en, man ser deras blickar som att de skulle veta att man försöker fast de inte kan ha en aning. Men det är väl så att man är i den åldern där man *bör* skaffa barn. Undviker att umgås med ett tjejgäng där alla har barn. Verkligen elefanten i rummet. Usch

Men herregud. Jobbar du med mest kvinnor då eller? Kan tänka mig att det isf blir intensivt samtalsämne. Ibland kan det bli en sån där "ja min första kom ju x antal veckor för sent"-diskussion men oftast är det blandade grupper så då låter det inte så. Kvinnor i grupp blir livsfarliga då de oftast bondar i detta samtalsämne. Bara det när folk ( både tjejer och killar) pratar om hur ungarna höll på i natt, är sjuka osv. Att inte kunna prata om "ungarna" osv gör att det känns som att man är lägre stående? Till o med på jobbet känner jag mig mindre vuxen o utan pondus bara för jag inte har barn privat. Usch! På en jobbfest frågade 2 olika personer (äldre män) om jag var gravid lite på skoj för att jag inte röjde lika mkt (hade dock en drink i handen....). De fattar inte ens att de kan förstöra nån annans kväll med såna jävla kommentarer. Snacka om 0 feststämning efter det. Man kanske skylle bli modig och vara dräpande efter det. Sedan när har den frågan tagits emot bra av en kvinna över 30???? Har man inte en preggomage landar frågan fel. Antingen vill man inte ha barn, kan inte få barn, gör en ivf och KÄMPAR eller så kanske man nyss plussat och inte kan säga Jaa vad bra du frågade så att jag får berätta till dig före mina egna föräldrar..... fy fan vilka jävla idiotfrågor. Ska börja fråga tillbaka hur många samlag han hade hemma förra helgen eller om de kör oralt eller kanske gillar traditionellt sex mer....känns lika passande.....

Ja fyfan blir irriterad bara du skriver om det!!!! haha! Jo visst jobbar inom vården så 99% kvinnor. En annan kollega hade varit sjukskriven ett bra tag, kommer tillbaka till jobbet och ställer frågan *jaha är det nån som är gravid än då?* ALLTSÅ!!!! Vem frågar ens sånt? Tänkte EXAKT som du skrev eller ba Joo men vi hade sex förra veckan vid ägglossning så vi får se om det tog sig denna gång!! Som att man ens skulle berätta om man inte gått ut med det till andra? Vad tror de? Omg en del saknar finkänsla så det skriker om det ......

Har såååå mycket bra svar till de som säger såna idiotsaken men vill inte säga emot heller ifall de förstår att man försöker, orkar liksom inte mer press att lyckas.

Hej! Vill bara sprida lite hopp i tråden, då jag verkligen vet vilken frustration och sorg alla negativa gravtest innebär. 

Vi har försökt att få vårt första barn strax över ett år nu.

Jag har vääldigt oregelbunden menscykel, kort lutealfas och har haft svårt att hitta min ägglossning, har försökt med ältester och började för ett halvår sen tempa med Natural Cycles. Åt Primolut Nor 6 mån, för att få en kortare menscykel då den annars är mellan 35-60 dagar. Jag har såå många gånger varit övertygad om att jag är gravid, pga av alla möjliga gravsymptom. Lika besviken varje gång det bara varit ett streck på gravtestet sen...

Jag kände på mig att nåt var fel och var övertygad om att de två strecken aldrig kommer att visa sig. Vi planerade att boka tid för att börja fertilitetsutredning. Men jag kände till sist att jag inte orkade ens påbörja det, jag sa åt sambon att jag vill ta en paus från bebisverkstaden och bara glömma alla tester och ägglossningar. Allt jag ville var att bli gravid, men det var så himla jobbigt med besvikelsen gång på gång. Vi tog en paus, så har de senaste veckorna inte haft koll på ägglossningen eller nåt, vi har knappt haft sex ens. 

Men jag tempar ju och enligt tempen borde mensen komma vilken dag som helst, senast igår eller idag. Jag hade vanliga pms-symtom som jag annars har, men tyckte att jag kände mig ovanligt pigg och kreativ, än jag annars gör under pms. Förstås tänkte jag tanken "jag är kanske gravid" som jag tänkt tusen gånger tidigare, men trodde inte jag var det. Men jag tog ett gravtest spontant i förrgår och där kom för första gången TVÅ sträck fram!!! Var helt i chock!! Tog senare på kvällen ett Clear Blue digital som visade gravid 2-3. 

Jag blev alltså gravid helt naturligt, första ägglossningen efter att vi tagit en paus. Har hört om flera liknande historier också, kanske ligger nåt i det att man slappnar av i kroppen då man slipper stressen med ältester osv.. Jag vet att det är sista man vill höra "slappna av och tänk inte på det"... Det är omöjligt! Klart jag tänkte på det ändå, men inte stressade på samma sätt som tidigare då man har stenkoll på allt och har sex enligt schema typ..

Lycka till alla och jag hoppas ni snart plussar!