Försökt bli gravid i 1 år och inväntar utredning - Söker samhörighet med andra i samma situation

Hej!

Jag är snart 32 år och jag och min man har försökt bli med barn i snart 1 år. Vi ska påbörja utredning om ca en månad (första besök på klinik). Jag är mest intresserad av att hitta likasinnade människor som går igenom samma saker.

Varje månad/dag tar man temperatur och följer höjningar och sänkningar slaviskt, kollar efter äggvita-konsistens i flytningarna, tar ägglossningstest efter ägglossningstest.

Undrar över tidiga symptom på graviditet och tänker att man har det ena och andra (varför är symptomen till tidig graviditet samma som dom man har strax innan mens, det är så illa!). 

Är det någon som är i samma skede som jag och vill följas åt, väntar på utredning, vill prata om imaginära tidiga symtom man kanske eller kanske inte har? Som känner sig lika ensam? Som att den biologiska klockan tickade lite för snabbt helt plötsligt? 

Hej, jag ska göra en spolning på torsdag men endast fått till mig att ta 2 alvedon och 1 Ipren ca 1h före besöket. Vad för salva?

Aha ja verkligen! Vilket tillhör du? Jag går hos en privat gyn

Gjorde spolningen idag, vill inte vara med om det igen.. Gorde ont! Men inte så pass att jag fick be de sluta eller liknande.. Gick ju att härda ut och var ganska snabbt över.

Visade sig fri passage och alla blodprover jag lämnat var bra. Så skönt! :)

Nej fy det var inte skönt med de som skulle hålla öppet, men han tog bort de så fort katetern var på plats.. tyckte allt gjorde ont tyvärr :/ nej jag bröt ihop när första ledaren var spolad , då kom alla känslor över mig och spänningen inför detta släppte! Men så fint stöd fick jag av läkaren och två sköterskor som var där inne. Var häftigt att se vätskan transporteras genom äggledarna!

Min läkare tyckte vi skulle hoppa över att försöka denna gäng pga att slemhinnan blir irriterad och kanske mindre mottaglig :( Fick ni försöka som vanligt?

Är så deppig för det känns som att en ägglossning är bortkastad. Hade äl igår så nu är det bara att vänta ca 4 veckor på nästa ägglossning. Blir galen.

Pga ballongen..

ja men man blir ju halvt psyko av detta.. tänker så helatiden och så fort det är nån tillställning *då kommer jag säkert vara gravid* men har inte ens fått minsta lilla plus en enda gång :( på snart 2år. Undviker gärna släktträffar för att slippa få höra något om barn. Nästa månad ska vi på dop. Vill inte!! Ett under att man pallar lämna sängen om morgnarna

Tänk att få gå med en liten kula i sommar , drömmen.

Tack så mycket, det ska jag göra :)

Har precis samma känslor som er, tycker att det är så jobbigt att åka iväg på något.. Alla är så nyfikna och frågar när man ska skaffa barn osv, sen känns det som om alla dömer en, dricker man inte alkohol tillexempel så är man gravid.. man får inte bara vara utan det ska alltid vara något och jag tycker det är så jobbigt. Brukar ni känna så?

Ja gud jag kan bli så vidrigt arg på en del! En kollega gick på mammaledighet nyligen och en annan kollega kläckte ur sig till mig *nästa gång är det din tur* inför hela jobbgruppen , det är väl ingen jävla turordning!!

Tycker det är jobbigt att inte ta ett glas på tillställningar ifall nån misstänker, är jobbigt om magen är svullen ifall någon skulle se och misstänka, vill nästan ha tajta kläder endast för att visa att man inte har en gravidmage. På nått känns det som en del har koll på en, man ser deras blickar som att de skulle veta att man försöker fast de inte kan ha en aning. Men det är väl så att man är i den åldern där man *bör* skaffa barn. Undviker att umgås med ett tjejgäng där alla har barn. Verkligen elefanten i rummet. Usch

Ja fyfan blir irriterad bara du skriver om det!!!! haha! Jo visst jobbar inom vården så 99% kvinnor. En annan kollega hade varit sjukskriven ett bra tag, kommer tillbaka till jobbet och ställer frågan *jaha är det nån som är gravid än då?* ALLTSÅ!!!! Vem frågar ens sånt? Tänkte EXAKT som du skrev eller ba Joo men vi hade sex förra veckan vid ägglossning så vi får se om det tog sig denna gång!! Som att man ens skulle berätta om man inte gått ut med det till andra? Vad tror de? Omg en del saknar finkänsla så det skriker om det ......

Har såååå mycket bra svar till de som säger såna idiotsaken men vill inte säga emot heller ifall de förstår att man försöker, orkar liksom inte mer press att lyckas.

Hej! Vill bara sprida lite hopp i tråden, då jag verkligen vet vilken frustration och sorg alla negativa gravtest innebär. 

Vi har försökt att få vårt första barn strax över ett år nu.

Jag har vääldigt oregelbunden menscykel, kort lutealfas och har haft svårt att hitta min ägglossning, har försökt med ältester och började för ett halvår sen tempa med Natural Cycles. Åt Primolut Nor 6 mån, för att få en kortare menscykel då den annars är mellan 35-60 dagar. Jag har såå många gånger varit övertygad om att jag är gravid, pga av alla möjliga gravsymptom. Lika besviken varje gång det bara varit ett streck på gravtestet sen...

Jag kände på mig att nåt var fel och var övertygad om att de två strecken aldrig kommer att visa sig. Vi planerade att boka tid för att börja fertilitetsutredning. Men jag kände till sist att jag inte orkade ens påbörja det, jag sa åt sambon att jag vill ta en paus från bebisverkstaden och bara glömma alla tester och ägglossningar. Allt jag ville var att bli gravid, men det var så himla jobbigt med besvikelsen gång på gång. Vi tog en paus, så har de senaste veckorna inte haft koll på ägglossningen eller nåt, vi har knappt haft sex ens. 

Men jag tempar ju och enligt tempen borde mensen komma vilken dag som helst, senast igår eller idag. Jag hade vanliga pms-symtom som jag annars har, men tyckte att jag kände mig ovanligt pigg och kreativ, än jag annars gör under pms. Förstås tänkte jag tanken "jag är kanske gravid" som jag tänkt tusen gånger tidigare, men trodde inte jag var det. Men jag tog ett gravtest spontant i förrgår och där kom för första gången TVÅ sträck fram!!! Var helt i chock!! Tog senare på kvällen ett Clear Blue digital som visade gravid 2-3. 

Jag blev alltså gravid helt naturligt, första ägglossningen efter att vi tagit en paus. Har hört om flera liknande historier också, kanske ligger nåt i det att man slappnar av i kroppen då man slipper stressen med ältester osv.. Jag vet att det är sista man vill höra "slappna av och tänk inte på det"... Det är omöjligt! Klart jag tänkte på det ändå, men inte stressade på samma sätt som tidigare då man har stenkoll på allt och har sex enligt schema typ..

Lycka till alla och jag hoppas ni snart plussar!