Måste jag lida hela livet?

Forum Känsliga rummet Sorg

Inlägg från: Anonym (Jätteledsen) |Visa alla inlägg

Anonym (Jätteledsen)

Äldre 23 Jan 11:31
32 svar

Återställ Anmäl

Måste jag lida hela livet?

Jag är 35 år och har en flicka i förskolan.

Sen jag fick henne, redan i graviditeten egentligen började jag bli väldigt trött och sov hela tiden. Så pass att jag i tredje månaden sa upp mig pga tröttheten och längtan till sovande.

Detta släppte aldrig. Skiljdes när flickan var liten. Exmaken klagade ofta på mina sömnvanor. Det vill säga, jag kunde sova till 11-12 på dagen. Vi kom alltid hemifrån vid 14-15 (helger). Medan han var vaken sedan 7 på morgonen, ibland även flickan.

Jag är hemma väldigt ofta från jobbet. Skäms att skriva hur mycket men det är mycket. Jag kan missa viktiga saker i övriga livet pga min trötthet och sovandet. Jag kan gå och lägga mig kl 21-22 men ändå vara plågsamt trött på morgonen. Har provat allt.

Min största sorg är att min flicka också lider av detta. Hon går förskola idag men får vara hemma 1-3 dagar i veckan för hennes mor är trött för att gå upp. Det brukar vara att flickan sitter med paddan eller någon leksak och ber mamma vakna, detta kan vara runt kl 10-11. Jag ber min flicka att sova lite till men hon är ju pigg som barn ska vara. Hon blir så ensam.

Vi gör aldrig något innan kl 15 på helgerna. Även efter att vi gått upp (ca kl 11) så vill jag sova igen efter frukosten. Hon tvingas ibland också sova av inget val eller tristess. Vi känner heller ingen så vi kan uppmuntras till att gå upp och starta dagen.

Jag blir så ledsen för jag vill vara pigg som alla andra, mest för min flickas skull. Så hon får vara pigg och glad och ha rutiner, främst vardagar. Förskolan reagerar lite på frånvaron men de ser att flickan mår bra och är i god hälsa, god hygien och välklädd. Jag har dessutom ett bra jobb så ekonomin är inte dålig (om det nu spelar någon roll - tycker jag väl inte att det gör när allt annat är så fruktansvärt sorgligt).

Jag är en kärleksfull mamma och min dotter är glad och sprallig men just det här... varje morgon är en plåga.. halva vårt liv sover vi... vi gör inget kul... ganska ensamma och jag är ständigt trött. Innan jag fick barn var jag igång dygnet runt, energin tog inte slut. Men nu, jag är glad om jag orkar gå och handla..

Vårdcentralen har kollat sköldkörteln - OK.

Järnvärden mm är OK. Hade d-vitamin brist men hjälpte inte att få tillskott i form av droppar (flaska).

Vad ska jag göra? Är så ledsen. Kan inte vara hemma och sova hela livet :(
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Måste jag lida hela livet?
Anonym (Jätteledsen) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 11:59
#6

Återställ Anmäl

hellothere87 skrev 2019-01-23 11:43:45 följande:
Som skribenten ovan skrev så är det lämpligt att pappan tar dottern de perioder då du är trött. När man läser din text så får jag en känsla av att du är deprimerad. Graviditeten och sedermera förlossningen kan ha orsakat förlossningsdepression.

Tyvärr är det inga perioder utan det är alltid. I flera år. Först tyckte jag att det blev en försämring, för jag ville lägga mig efter frukosten (vardag eller helg) men denna försämring har nu pågått i snart två år. Blir inte bättre :(

När jag väl vaknat och orkar göra nåt litet så är klockan runt 15. På vintern (som nu) är det redan mörkt och då får jag ännu mer plågsamma känslor då vi inte ser dagsljuset ens.

Jag är i övrigt en bra och mån mamma. Har sökt hjälp för min ovanliga trötthet men ?allt ser bra ut? blir det återkommande svaret. Så jag försöker men kommer ingenstans. Det gör så ont att vara såhär trött för min flicka ska ju inte lida. Men jag vet inte vad jag ska göra? :(
Anonym (Jätteledsen) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 12:03
#7

Återställ Anmäl

Pentra skrev 2019-01-23 11:49:34 följande:
När jag hade en period där jag var urlakad och supertrött, och mina barn var små, så köpte jag mig ett multivitamin-mineral-preparat (typ Mivitotal). När jag hade många runt mig som var förkylda/sjuka så dubblade jag dosen. Jag började även att meditera på kvällarna när det mesta annat lugnat ner sig. Jag började känna lite effekt efter ett par veckor men det dröjde några månader innan jag var mer på banan igen. ... Hur lågt var ditt D-vitaminvärde och vilken dos blev du ordinerad? ... Med vänlig hälsning, Pentra

Har testat så mycket kosttillskott. Men ska kanske prova multivitaminer. Är det en dryck eller tabletter?

D-vitaminet var faktiskt jättelågt. Läkaren i 60-års åldern sa att han aldrig hade sett så låga värden. Fick flaska med droppar att ta, folk som jag känner som har låga d-värden hajjade till när jag berättade om styrkan. Minns inte längre, hjälpte inte i alla fall :(
Anonym (Jätteledsen) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 17:21
#22

Återställ Anmäl

Tack alla för att ni svarar och jag kommer testa allt och lite till. Har läst det här med sömnen, jag sover ju mycket men kvaliteten vet jag inget om? :(

D-vitamin - jag tog tills läkaren så att värdena var jättefina. Men inget förändrades. Kanske behöver jag ta igen.. och igen..

Jag är ingen dålig mamma avsiktligt, det är som att säga att alla sjuka är dåliga föräldrar :( Så fort vi är vakna så tar jag igen så mycket det går. Vi går till lekplatser, biblioteket och lånar böcker, fikar där och äter ute. Strosar runt och då är hon nöjd :) När jag inte behöver sova så är vi ute väldigt mycket.

Problemet är att jag vill börja min dag vid 7-8 på morgonen. Mest för hennes skull. Vet att hon inte har någon tidsuppfattning men på vintern är det viktigt för mig att vi båda får dagsljus. En gång i veckan går vi ut när det hunnit bli mörkare. På sommaren/våren är det inga problem att gå ut senare men vill utnyttja ljuset då solen också bär på d-vitamin.

Jag blir ledsen över att jag är fast i min situation. På jobbet är de vana... det vet ju självklart inte varför jag är hemma så förbaskat ofta och jag skyller på allt möjligt. Vem tror på dig om du säger ?jag är så intensivt trött?. ? Tror att 99% kommer svara ?Jaja vi är alla trötta?. Men ingen förstår min trötthet så jag skyller hellre på andra saker :(
Anonym (Jätteledsen) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 19:04
#26

Återställ Anmäl

Anonym (Oh) skrev 2019-01-23 17:42:06 följande:
Hemskt att skriva så fördömande som ?barnmisshandel? som några har gjort här i tråden

Fy på er och skämmes. ...Som om man som mamma inte känner nog med skuld och som om det är helt ok att anonymt sitta och döma och tycka bakom en skärm.

TS - Sverige har den sämsta standarderna i norden avseende sjukvård. Ta om proverna på nytt, inte minst på sköldkörteln och dina B-vitaminvärden. Fråga läkarna vilket värde de anser är ?OK?. Vissa mår dåligt redan med ett TSH på 2,5. Om det krävs - ta ett lån och sök vård utanför Sverige. Sosse-landet Sverige ligger i topp 10 sämsta på kvinnohälsa.

Gör mycket att läsa ditt svar. Man är ju en så bra mamma som det går. Alla är inte perfekta. Men tydligen är jag sjuk på något vis. Ska söka vård igen. Bra med de detaljer du gav så man har något hum. Tack
Anonym (Jätteledsen) Trådstartaren

Äldre 26 Jan 14:54
#29

Återställ Anmäl

Anonym (Sjukdom) skrev 2019-01-23 23:04:27 följande:
Hej TS. Beklagar verkligen din jobbiga situation. Jag lider själv av kronisk sjukdom med svårt trötthet och jag upplever det ibland som ren tortyr att behöva vara uppe och fungera normalt i vardagen. Har också en dotter och känner så klart stor sorg över allt jag inte orkar med. Lyssna inte på dumma meddelanden om att du är en dålig mamma. Du gör så gott du kan. Omvårdnad och kärlek är viktigare än att barnen får leka utomhus.

Som du beskriver det så verkar det som du lider av någon sjukdom. Som någon skrev så måste du försöka få vård. Tyvärr är svensk sjukvård inte bra på att ta hand om kroniska sjukdomar och det kan ta lång tid att få rätt diagnos. Man måste själv läsa på och stå på sig för att nåt ska hända.

Ta om alla prover och läs själv på vilka värden som är ok. Har du några andra symtom ån tröttheten? Problem med sköldkörteln kan ge symtom långt innan det syns på blodprover och det är vanligt att det bryter ut vid graviditet. Som ett exempel. Ge inte upp. När du väl hittar vad som är fel kan det vända snabbt och du kommer må bättre igen. Lycka till!

Tack, jag har tid nästa vecka och ska ta en massa prover. Läkaren tyckte synd om mig när jag berättade hur illa det är så han beställde en massa prover som jag nu ska ta. Frågan är om allt visar bra igen.. vad gör jag då? :(

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Måste jag lida hela livet?