Mamma som inte vill ta ansvar?

Men gud vad simmande folk är. Föll själv i en jättedjup depression, gick in i väggen, fick veta att jag hade grov borderline och insåg att det inte var det bästa för sonen att se mig sådan. Kunde inte ens kliva upp ur sängen för att äta själv, ännu mindre ta hand om mitt barn alla dagar i veckan. Nu flera år senare har jag äntligen börjat blivit bättre efter att ha utstått ett rent helvete både från mig själv och min omgivning. Inser att det faktiskt var det bästa för sonen då, dvs att han skulle få bo hos pappan och jag skulle bli umgänges förälder, han skulle bo hos fadern och bli avlastad av en frivillig kontaktfamilj som kan rycka in vid behov.

Tycker ni ska kontakta soc och be om en gemensam planering samt ansöka om kontaktfamilj. Låter som att hon är på väg ner i psyket, varningstecken finns där. Det bästa du kan göra är att fixa en planering som fungerar någorlunda tillsammans med henne samt ansöka om en kontaktfamilj, lyssna ut henne och inte bara döma och vänta ut stormen och se om det blir bättre om hon kanske får terapi, medicinering och bra samtalskontakt på psyk.