Barnen mår inte bra hos pappan

 
Igår kom hon till mig efter skolan och tog en time out. Hon hade gråtit hela natten och sovit dåligt. På kvällen före hade hon frågat om han kunde tänka sig att skjutsa henne, och se på, en match i innebandy. Hans svar: "nej det är mammas projekt". 

Nej du har helt rätt i det. Det är sorgligt och helt bedrövligt. Men allt som på något sätt är kopplat till mig ska förgöras. Innebandy var det jag som uppmuntrade till, det var det stora "misstaget". Men även teater, som de spelar tillsammans med sin morfar. Den ser han ned på också. Han deltar heller aldrig i föräldramöten eller kvartsamtal. Han ägnar sig åt sådant han själv har nytta av. Anledningarna till att jag lämnade honom börjar bli kännbara även för barnen eftersom de upplever samma förödande brister hos honom.