Efter 6 år är lusten borta

Det är svårt att diskutera när du påstår sådant som inte stämmer.

Ja, jag tycker sex är mysigt - men jag har inte skrivit någonstans att det är det ENDA det är för mig. Varför drar du den slutsatsen?

I längden skulle jag förstås tröttna på total sexbrist. Men det skulle inte orsaka någon kris hos mig, på samma sätt som det skulle göra om de mer vardagliga ömhetsbetygelserna försvann.....

.... Men annan närhet kan faktiskt i hög grad väga upp för uteblivet sex. Och så brukar inte så många män fungera.

.... Det skulle förstås vara tråkigt, för sex är ju mysigt. Men min kärlek till honom skulle inte påverkas. Jag skulle inte känna att allt var förstört, så länge jag fick alla andra kärleksbevis från honom.

Och sedan gissar du vidare lite fritt att jag nog skulle sakna om mannen inte gav mig någon sexuell uppskattning, trots att jag har skrivit dels att jag förstås skulle sakna sex om det försvann helt, och dels att jag faktiskt känner sexuell uppskattning från de vardagsromantiska grejerna som han gör.

De handlingarna är beviset för mig att han faktiskt tänder på mig på det sätt som jag behöver för att vilja ligga med honom.

Om jag hade vetat då att för många män är de emotionella delarna i relationen oskiljbara från sexet, skulle det kanske ha hjälpt mig att förstå hans känslor. Då hade jag förstått att när han klagade över att vi hade sex för sällan, var det av samma anledning som när jag klagade över att vi inte längre gjorde gulliga saker spontant för varandra, och inte längre hade innerliga samtal.

Vi kände samma brist och tomhet, men vi hade olika sätt att fylla på behoven, och ingen av oss förstod den andra. Och vi är inte det första paret som snubblar på det hindret. Jag tror att många fler skulle vara hjälpta av att förstå hur män ofta kopplar ihop sex med känslor, trots att den allmänna uppfattningen är att män är experter på att frikoppla sex från känslor. 

Herregud...Läs !!

Jag tycker verkligen att de citat som du har tagit från mig visar att sex visserligen är viktigt för mig, men att brist på det inte automatiskt skulle leda till en relationskris byggd på rädsla att min man har slutat älska mig.

Så länge det finns andra uttryck för kärlek i relationen känner jag mig emotionellt trygg, och kan betrakta sexbristen som t ex ett medicinskt problem. Emotionellt skulle det bli först om han hade sexuell lust till andra kvinnor, men inte till mig.

Däremot leder sexbrist för män ofta till en emotionell kris. Oavsett hur många andra kärleksuttryck som förekommer, och oavsett om kvinnan har lust till någon annan eller inte.

Detta är min poäng. Jag är rädd att jag inte kan uttrycka mig tydligare än så här, så det är ingen idé att jag formulerar om mig ytterligare en gång.

Jag vet inte om jag har fel, men denna tråden började med att en kvinna hade tappat lusten för sin man, trots kärlek.

Den kom, genom Man och norway, in på ett sidospår som jag tycker är både intressant och missförstått...Mannens sexualitet..

Tycker detta är väldigt intressant för att det är sällan detta diskuteras till skillnad från kvinnans sexualitet, som har stötts och blötts i flera år så alla är nog medvetna om vad kvinnor vill ha (generaliserar...Visst)

Mannens sexualitet har bara varit töm och glöm...kan alltid...med vem som helst som har ett hål. Det är så förenklat, och för den delen rent kränkande, för så funkar inte alla män. Speciellt inte i långa förhållanden. Därför blir det intressant när någon tar upp en annan aspekt på detta ämne, som jag dessutom kan känna stämmer och kan skriva under på.

Men du kan naturligtvis inte hålla dig ifrån att blanda in kvinnlig sexualitet eller sexualitet bland dom som lever i öppna förhållanden od.

Ok det är fritt för dig att förstöra en intressant frågeställning som dessutom är ganska viktig. men det är upp till dig...

 

Jag skulle klara mig rätt bra utan sex en längre period, om bara min man fortsatte vara kärleksfull på alla andra sätt. Hur länge det skulle funka och exakt hur mycket jag skulle sakna sex är ju inte relevant.

;

Insiktsfullt inlägg som därtill är välformulerat och intelligent, tack för det (och för att du inte använder dig av ohederlig diskussionsteknik). 

Nej, det är inte relevant i diskussionen eftersom mitt utgångsläge var att ställa uteblivet sex mot uteblivet allt annat.

Och då är skillnaden glasklar för mig. Enligt mina erfarenheter upplever män en liknande skillnad, men tvärtemot mig om man ska förenkla det.

Jag har inte gissat något om hur bra och hur länge män klarar sig i en relation utan all annan bekräftelse, om de fortsätter få sex. Det är inte heller relevant. Det enda jag har försökt säga är att många män behöver sex för sitt emotionella behov på samma sätt som jag behöver annan närhet och connection för att få mitt emotionella behov tillgodosett så att jag ska vilja ha sex.

Och så här jag sagt att jag inte är ensam om mitt sätt att vara. Inte heller de män jag har haft nära relationer med. Mer genusinriktad än så tänker jag inte vara.

Nu låter jag tråden återgå till topic.

Hej igen. Jag har absolut inte övergivit tråden. Jag läser och är väldigt tacksam för alla svar och diskussionen som uppstått men i den stressiga vardagen har det känts övermäktigt att sätta sig och skriva bra svar. Så mitt tack gäller er alla. Jag har verkligen fått mycket att tänka på och reflektera över. Speciellt detta med att sex har blivit kravfyllt, det är väl i sig inte grundproblemet, eller så är det det? Men det finns absolut en prestationsångest knuten till sex i nuläget. Speciellt då jag upplever att min sambo lite tar illa vid sig om jag skulle bli upphetsad av något annat än honom. Alltså att läsa erotiska noveller eller dylikt. Och där var det ju någon tidigare i tråden som beskrev problemet med att mäns och kvinnors sexualitet ter sig på lite olika sätt och kan leda till missförstånd. Min sambo har nog förutsatt att min lust skall komma av någon typ av stimuli från honom, för det omvända räcker för honom. Och visst, min sambo har verkligen varit den som har dikterat villkoren för vårat sexliv, så det har säkert gett oss en skevhet i samlivet. Men var tusan börjar man reda upp allt? Schemalagt sex en dag i veckan som någon annan här hade, eller avhållsamhet, tid och tålamod i väntan på att lusten väcks? Egentligen vill jag inte ha sex utan att vara upphetsad, för det har jag haft så länge nu att sex för mig är lika med ett besvär, en plikt och i viss mån även fysiskt obehag...

Sist men inte minst, jag håller med New Dawn i sex såklart är viktigt för kvinnor också, behovet borde rimligen vara ungefär lika stort hos båda könen och så länge vi antar att sex inte är lika viktigt för kvinnor så kommer männens sexualitet få mest uppmärksamhet. Jag kan inte påstå att jag lever som jag lär, men jag tycker att kvinnor borde bli bättre på att äga och stå för sin sexualitet. Hade jag gått in i ett nytt förhållande nu hade jag nog agerat annorlunda. Men man lär så länge man lever....

Du har väldigt många bra poänger även om jag inte håller med om allt.

Har bara tid att kommentera en punkt: felet många män gör är att de ger kärlek och omsorg för att de vill ha sex tillbaks. Det är feltänkt. Det är aldrig fel att visa kärlek och omsorg, men att göra det i syfte att få något tillbaks blir fel. Det som får igång en kvinna är när hon känner att han Väljer att ge just Mig detta och ingen annan. Kvinnor är evolutionärt betingade att tända på män som har sitt på det torra bär det gäller tillgången på sex, så är det bara. Hon behöver känna att han Behöver inte få sex av mig, för han kan lika lätt få det annorstädes. Han Vill ha det med mig för att det är just Mig han vill connecta med sexuellt. Då kan hon slappna av och njuta. Sen om det beror på att han knullar andra vid sidan av, det bryr sig liksom inte reptilhjärnan om, den vill bara bli befruktad.