Efter 6 år är lusten borta

Hej igen. Jag har absolut inte övergivit tråden. Jag läser och är väldigt tacksam för alla svar och diskussionen som uppstått men i den stressiga vardagen har det känts övermäktigt att sätta sig och skriva bra svar. Så mitt tack gäller er alla. Jag har verkligen fått mycket att tänka på och reflektera över. Speciellt detta med att sex har blivit kravfyllt, det är väl i sig inte grundproblemet, eller så är det det? Men det finns absolut en prestationsångest knuten till sex i nuläget. Speciellt då jag upplever att min sambo lite tar illa vid sig om jag skulle bli upphetsad av något annat än honom. Alltså att läsa erotiska noveller eller dylikt. Och där var det ju någon tidigare i tråden som beskrev problemet med att mäns och kvinnors sexualitet ter sig på lite olika sätt och kan leda till missförstånd. Min sambo har nog förutsatt att min lust skall komma av någon typ av stimuli från honom, för det omvända räcker för honom. Och visst, min sambo har verkligen varit den som har dikterat villkoren för vårat sexliv, så det har säkert gett oss en skevhet i samlivet. Men var tusan börjar man reda upp allt? Schemalagt sex en dag i veckan som någon annan här hade, eller avhållsamhet, tid och tålamod i väntan på att lusten väcks? Egentligen vill jag inte ha sex utan att vara upphetsad, för det har jag haft så länge nu att sex för mig är lika med ett besvär, en plikt och i viss mån även fysiskt obehag...

Sist men inte minst, jag håller med New Dawn i sex såklart är viktigt för kvinnor också, behovet borde rimligen vara ungefär lika stort hos båda könen och så länge vi antar att sex inte är lika viktigt för kvinnor så kommer männens sexualitet få mest uppmärksamhet. Jag kan inte påstå att jag lever som jag lär, men jag tycker att kvinnor borde bli bättre på att äga och stå för sin sexualitet. Hade jag gått in i ett nytt förhållande nu hade jag nog agerat annorlunda. Men man lär så länge man lever....