Sova i egna rum!

Vi hade det kämpigt med bonusdottern i flera år, men det var värt att ta kampen för nu sover alla hela nätterna. Äntligen.

Vi började med att hon skulle somna i sin säng på kvällarna. Inga kompromisser där utan nu är det det som gäller. Vi låg bredvid då i början.

Hon vaknade fortfarande och skrek på nätterna och ville bli hämtad.

Hon var 4,5 år så vi förklarade att om hon var tyst och smög in till oss fick hon sova emellan. Om hon vaknade och skrek fick hon somna om i egen säng igen. Vi gick då in och nattade om henne. Det tog ett par månader sen satt den rutinen (sen kunde/kan hon fortfarande vara ledsen ibland, mardrömmar och sjukdom, men det hörs det liksom skillnad på jämfört med arg-vrålen). Det var skönt att slippa vakna till skrik varje natt och behöva gå upp.

Efter ett tag la vi en madrass på golvet i vårt rum och förklarade att det blir så varmt och trångt i sängen nu när hon var så stor (plus att det var i somras). Hon var 5,5 år då.

Det funkade utmärkt.

I höstas hade hon hosta på nätterna i några dagar, och för att nån av oss skulle få sova sa vi att hon får sova i sin säng nu. (Vi turades om att gå upp och hjälpa henne med hostan ofc). Sen efter det så fortsatte hon att sova i sin säng hela nätterna. 6 år.

Jag tror vi hade kunnat få till det tidigare :)

Hör är mina tips sammanfattade:

-förklara förändringen för barnet flera gånger och berätta varför; att alla måste få sova bra (varmt, trångt, skrik, hosta etc)

- konsekvent somna i sin säng (funkade inte att ge efter och tillåta henne att somna i vår ibland, då var det 45 min utbrott dsgen efter sen)

- madrass på golvet.