En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

Hej!

Vill bara säga att även om man ibland inte tror det så finns det hopp!

Försökte bli gravid i 5 års tid och inget hände... men då jag fick en son 07 så kände jag att jag inte kunde (klaga?!) för jag hade ju ändå barn... men oj vad jag ville bli gravid... vart avis på andra som blev gravida och när andra fråga om vi inte skulle ha en till så svarade jag att jag redan var nöjd... ville inte att andra skulle veta att det var något fel på mig:(

Åren gick och efter 6e året gav jag upp tanken på att bli gravid...

Och 11 år (11!!)senare så kände jag plötsligt att mina bröst var ömma och kunde inte sova på magen.. men efter 11 år och 34 år gammal så hade jag ingen tanke på att det kunde va något, men efter 2 veckors tid av lite konstigt mående så tänkte jag iaf att jag måste kolla vad som är fel... boka tid hos läkaren och köpte även ett test utan att egentligen tro något... och efter 11 års tid så var det ett positivt grav test. Chocken va stor... Hade ju på något sätt förlikat mig med att inte kunna bli gravid igen...

Hela graviditeten var jag orolig för missfall... fick blödningar och det visade sig att moderkakan låg fel och hade risk för att lossna och efter halva graviditeten höll livmoderhalsen på att utplånas, var bara 6 mm kvar.. vart inlagd och sängläge och slutligen havandeskapsförgiftning med akut snitt pga bebisens värden sjönk en kväll.

Men har nu en liten 4 månaders flicka... tittar på henne och tänker 11 år tog det och nu är hon här... och dom 11 åren är som bortblåsta...

Så med tanke på all den ärrvävnad jag hade efter första och övervikt (kom med åldern) och jätteproblem med mens så plötsligt så en dag va allt bara rätt... så förlora inte hoppet!

Kram

Hej!

Vill bara säga att även om man ibland inte tror det så finns det hopp!

Försökte bli gravid i 5 års tid och inget hände... men då jag fick en son 07 så kände jag att jag inte kunde (klaga?!) för jag hade ju ändå barn... men oj vad jag ville bli gravid... vart avis på andra som blev gravida och när andra fråga om vi inte skulle ha en till så svarade jag att jag redan var nöjd... ville inte att andra skulle veta att det var något fel på mig:(

Åren gick och efter 6e året gav jag upp tanken på att bli gravid...

Och 11 år (11!!)senare så kände jag plötsligt att mina bröst var ömma och kunde inte sova på magen.. men efter 11 år och 34 år gammal så hade jag ingen tanke på att det kunde va något, men efter 2 veckors tid av lite konstigt mående så tänkte jag iaf att jag måste kolla vad som är fel... boka tid hos läkaren och köpte även ett test utan att egentligen tro något... och efter 11 års tid så var det ett positivt grav test. Chocken va stor... Hade ju på något sätt förlikat mig med att inte kunna bli gravid igen...

Hela graviditeten var jag orolig för missfall... fick blödningar och det visade sig att moderkakan låg fel och hade risk för att lossna och efter halva graviditeten höll livmoderhalsen på att utplånas, var bara 6 mm kvar.. vart inlagd och sängläge och slutligen havandeskapsförgiftning med akut snitt pga bebisens värden sjönk en kväll.

Men har nu en liten 4 månaders flicka... tittar på henne och tänker 11 år tog det och nu är hon här... och dom 11 åren är som bortblåsta...

Så med tanke på all den ärrvävnad jag hade efter första och övervikt (kom med åldern) och jätteproblem med mens så plötsligt så en dag va allt bara rätt... så förlora inte hoppet!

Kram

Hur går det för dig? Det jag ville komma fram till med din blogg är att den gav mig så otroligt sköna skratt! Så himla skönt att få lov att skatta lite i allt jävla elände.

Jag är nu på dag 24. Dags för blodprov imorgon. Dessa jääävla dagar är pest och pina. De går sååå långsamt och då har jag ändå ett mycket större ro än övriga försök.

Ja faktiskt. Du är riktigt duktig på att skriva allvarliga saker på ett komiskt sätt:)

Åh va spännande!! Det är tidigt då för dig? Håller tummarna att det stämmer och att du får en hejdundrandes ägglossningar!

Har du hört något mer om provsvar?

Kram!!

Okej - en fråga angående ÄL testerna.

Svagt streck fattar jag som det inte betyder Ägglossning. Men efter att haft ingen streck i 2 veckor borde väl svagt streck innebära att Ägglossningen är på gång? Eller?

Ok vad är lutinus?

Mitt ÄL test var jättenegativt fattar inte.. Är på dag 9 efter mensen och brukar ofta stegra då..blir paranoid, kan spolningen påverka nåt??

Fortsätter testa och hoppas att det bara är nån dag senare...Men producerar för säkerhets skull hehe.

Värsta skräcken att inte ha ÄL en månad!! En hel oproduktiv och menlös månad! Tycker att en månad är så sjukt lång tid av livet och tillvaron nu. Ett försök kvar sen är heeeela 2019 kört för en nykomling på plats. Men visst plussa finns ju god chans för.

Har flera i min omgivning som både hunnit bli gravida , släppa nyheten OCH fått sina barn... Då får man perspektiv hur löjligt det är att man inte kommer nånstans med det här. Blir provocerad av gravida på jobbet, känns som de förbrukar allt syre i rummet (för mig) när alla vältrar sig i deras kommande barn och graviditet. Man är totalt utestängd från hela den där världen =(

Hej, hoppas det är okej att jag hoppar in mitt i allt. Jag har skumläst igenom tråden och hoppas på att 2019 kan bli ett år för oss som kämpar och längtar efter en bebis. Jag är i samma sitts som er, jag och min sambo har försökt i över ett år och det blir mer och mer frustrerande för varje månad. I januari fick vi påbörja en utredning och jag har lämnat blodprov och sambon spermatest, nu väntar vi på att få en tid för nästa besök där man går igenom svaren samt gör ett ultraljud för att se hur det ser ut där nere. Är någon av er igång med en utredning och hur går det?

Okej, vad segt att ni måste åka så långt men det är det värt om det funkar. Då är vi nästan i samma stadie av utredningen, det känns skönt att veta så har man någon man kan prata med som förstår vad man går igenom. Är det lång väntetid för er? För oss är det lång väntetid.

Okej, hoppas det går fortare för er :) vi skulle ha varit på andra undersökningen i januari men dom har så mycket så därför får vi väntar så vi hoppas få en tid i mars iallafall. Ja, jag hoppas nästan att det är nå så att man kan få hjälp på traven, skulle kännas jobbigt om det inte är något och man bara får fortsätta tills det går..

Hur många dagar är det längsta ni gått över bim för att sedan få mens? Jag är på dag 14 nu, testen är negativa.

Vad skönt då finns det i alla fall hopp! Det är inte klokt vad livet bara består av väntan. Första året kunde man köpa det för då var det "normalt". Nu känns inget normalt..

Oförklarlig barnlöshet måste ju eg bara handla om att vården inte kan kartlägga eller undersöka vissa parametrar? Hur kan det skilja så att på 2 personer utan fel så blir en gravid på andra försöket och får ett barn medans den andra har noll framgång på flera år? Nåt fysiskt måste det ju vara, det kan inte bara vara att universum vill jävlas med vissa eller slumpen bara gör att det inte tar sig på flera år fast inget hinder finns?

Inte skrivit i tråden på ett tag. Jag har försökt 1,5 år och vi väntar på att få starta med letrozol, hade en cysta så därför fick jag inte starta med det i september som va tanken från början, så nu ska jag vänta in december och förhoppningvis få börja med letrozol ev operera bort cystan om den är kvar. Denna väntan är så otroligt jobbig. Man vet inte hur man ska orka typ.

Jag är bara så orolig att de aldrig kommer gå, man ser vänner få barn hit och dit och det är ganska jobbigt att vara den som inte kan.

Ni som har ätit letrozol hur har det gått för er?

Hej! Har inte skrivit i tråden tidigare, men har ni funderat på eller provat IVF? Vi är oförklarligt barnlösa trots att min ägglossning är för svag, får för låga värden för att bekräfta ägglossning. Fungerade inte med letrozol heller, men med hjälp av IVF är jag nu äntligen gravid efter 2 år.

Tråkigt att höra. Det tog oss upp mot ett år innan vi lyckades. Vi fick tid hos privat klinik för att kolla upp om det var något fel med oss. fick mina äggledare spolade, och direkt på den månad blev jag gravid!!