Ja, nu är det regelrätt mens fast jag inte haft någon äl (har tempat och inte fått någon höjning, så ingen äl). Konstigt, men jag hoppas på äl efter den här blödningen då istället :). Har även ringt gyn nu igen och får äntligen utredning, så skönt!
Ja det är positivt att den kom så fort känner jag :). Men exakt, det går ju inte att försöka när man inte har ägglossning! Fyllde i allt i natural cycles nu, har inte använt den på flera månader, och fick svart på vitt att jag haft äl 7 gånger och den har uteblivit 8 gånger sen jag la av med p-piller. Galet!!
Jag är nu på cykeldag 52 utan en tillstymmelse till mens men har gått ner en del så förhoppningsvis blir allt normalt nån gång.
Glömde skriva ut papperen så har inte skickat det än. Sen börjar 3 månaders väntan på utredning (privat)...
Så det är stiltje här och jag fokuserar på vikten har jag tur är jag ju ett antal kg lättare om 3 månader.
Jag håller verkligen med dig! Jag blir så otroligt lycklig varje gång jag ser älflytningar och salig när tempen har höjts och jag vet att jag haft äl liksom. Det är till och med folk som sagt åt mig att det måste vara skönt att slippa mensen långa perioder. Inte direkt va ... :(.
Jag har varit orolig även innan vi började försöka, har liksom känt på mig att det varit något tokigt. Nej jag skickade in hälsodeklaration i fredags och väntar på samtal från barnmorska om när vi får komma för första träff, undersökning och provtagning.
Usch ja jag förstår verkligen det. Även om man är tacksam över hur mycket det finns att testa så är iallafall jag väldigt pessimistisk i perioder och helt övertygad om att jag aldrig kommer få bli mamma. Och så har man bekanta som slarvat med pillren och gjort tre aborter. Fy fan, bitter blir man.
Då har testresultaten kommit och inget fel på mig...
Ska ansöka om utredning privat när jag fått hem testresultaten. Tills vi blir kallade ska jag börja med rosenrot och munkpeppar. Är lite emot naturmedicin men det kan ju knappast bli värre så ska ge det 3 månader.
Sen fundera jag på om jag ska leva nått renlevnads liv eller ta party svängen förbi det hela. Är less på att sitta hemma och deppa. Hade det inte varit för zika hade jag nog tagit en sol och badresa till Karibien.
Ja jag har velat i 8 år nu haha. Hade ett långt förhållande tidigare som tog slut mycket för att jag ville och han inte var redo. Var bitter då men otroligt glad över det nu, eftersom jag delar livet med helt rätt person nu som dessutom vill lika mycket som jag. Förstår verkligen att du känner dig bitter. Jag var ju hos gyn för ett år sen eftersom mensen var så oregelbunden, fast vi inte börjat försöka då och där såg de ju att äl ofta uteblev. Därefter bestämde vi att börja testa eftersom det kunde ta tid. Men att det var så här illa trodde jag inte!
Fick iallafall kraftig ökning på äl-test nu imorse, efter den där väldigt skumma blödningen som pågick 5 dagar. Kroppen är så underlig! Men nu hoppas jag på att äl faktiskt sker. Får pippa som kaniner haha!
Men jaaa så skönt att inte vara ensam om känslorna och bitterheten.
Hej på er! Här är en till som är rätt frustrerad och bitter.
Vi har varit tillsammans i lite mer än 8 år nu, jag är 30 och han är 32 och vi har försökt sedan maj 2017. Augusti 2018 fick jag pcos bekräftat och metformin utskrivet, vilket hittills inte gett mer än aptitlöshet i början och därmed -5 kilo jag inte behövde tappa. Hade återbesök nu i december och fick då också letrozol utskrivet, problemet är bara att jag inte haft någon mens sedan oktober så jag har inte kunnat börja ta dem. Jag vet ju att det kan bli så här med pcos men det är ändå så otroligt frustrerande! Har bestämt mig för att ge det januari ut, annars ska jag kontakta läkaren igen och förhoppningsvis få hjälp med att få igång mensen.
Under den här tiden har ett gäng vänner blivit gravida och även om jag givetvis är glad för deras skull så känner jag också "men dra åt helvete med er allihopa". Det är så mycket förvirrande känslor och fula tankar som kommer med detta och jag känner inte riktigt igen mig själv...
Det vet jag verkligen! Ja usch ja, tror inte jag klarar av en till som säger något alls om saken.
Ja precis, vi tog ju blodprov också och jag hade inte förhöjt testosteron, vilket man väl ska ha för pcos? Störande är det hur som helst. Jaså, vad hjälper donaferty till med? Låter bra!
Ja det lär väl bli nästa steg för mig också gissar jag, om det inte mirakulöst tar sig den här cykeln. Nu håller vi tummarna!! <3
Hej alla! Jag och min sambo är båda 27 om nån månad och har försökt i snart 14 månader och ska skicka in papper för utredning nu då jag haft kontakt med våran mödravård som tyckte vi skulle göra detta. Ni som är erfarna och försökt länge kanske vill förklara för mig hur en utredning går till? Förstått att vi kommer få vänta 3 månader innan vi ens får bli undersökta men sen då? Om exempel min sambo har dåliga spermier som jag förstått är vanligast, får man göra provrörsbefruktning då? Hur lång tid får man vänta på det isåfall?
Förlåt alla frågorna men jag är så less på allt just nu och behöver lite info kring allt detta!
Kram Erika