En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

Jag beklagar verkligen för missfallet. kan inte föreställa mig hur det är att gå igenom så många missfall, jag hopas verkligen att läkemedlen du får hjälper snart. 

Jag märker att detta med att få ett syskon börjar styra alla aspekter av mitt liv- inte bara alla känslor men även saker som jobb. 

Ja trivs inte på mitt jobb och har varje månad tänkt att det är lugnt, du behöver bara stå ut 9 månader till sen kan jag söka nytt under föräldraledigheten. Men nu har det gått 1 år av att vänta. Samtidigt vill man inte var den som blir gravid och lagom när man börjar det nya jobbet måste säga att jag endast kan jobba 6-9 månader för sen ska jag vara mammaledig. 

Nu har jag slutat skjuta upp och tänker mer att byta jobb kanske gör att jag mår bättre och därmed blir gravid. 

Så nu ska jag på anställningsintervju nästa vecka, dagen innan beräknas mens. hade först tänkt att jag skulle ta ett grav test innan för att veta så jag kan slappna av men jag kommer bli så ledsen om det är negativt så det kommer förstöra intervjun. 

Nu börjar tiden att vänta på mensen. Ska få min mens på torsdag och jag ska försöka så länge som möjligt att ha inställningen att den kommer och komma och räkna med att jag inte är gravid. Annars kommer jag bara leta efter alla små tecken och tror det blir lite placebo för mig, att jag mår dåliga just för att jag så gärna vill att det ska vara gravidillamående. 

troode jag skulle ha BIM idag men det visar sig vara imorgon och det gjorde att veckan blev än tyngre. måste vänta en dag till med nervösa kontroller i trosan varje gång man går på toaletten. Har haft mindre molvärk flera gånger den här veckan och tänker alltid att  jaha nu kommer mensen. tror inte jag är gravid för jag känner mig inte det minsta gravid. (vilket jag hoppas betyder att jag är det för det är så många gånger som jag varit övertygad om att jag är gravid så kommer den förbannade mensen) . men det är väl bara att vänta. 

hur bra är ni på att vänta på att ta gravtest?  det tar emot för mig att köpa tester för varje gång jag gjort det så har det varit för att jag är så övertygad att jag är gravid så jag köper bara ett åt gången. men det visar ju alltid negativt. Tar emot att köpa fler pack också för jag tänker att jag kommer ju bara behöva ett för jag kommer ju snart vara gravid.  Så blev det första gången jag var gravid, var beredd på att få testa massor gånger men sen var jag gravid innan jag ens börjar försöka. 

Kunde inte stå emot utan köpte test igår. Testade imorse och det var självklart negativt. Så mina tecken på art mensen är på gång är tydligen illamående, trötthet och metallsmak i munnen. Samma tecken som för graviditet. Jag blir galen på detta.

Men jag bröt inte ihop denna gången vilket är bra.

Jag har haft de symtomen de senaste gångerna jag ska ha mens, men tänker att det psykolgiskt, att stressen framkallar dem, eller önskan mer kanske framkallar det. Förra måanden visste jag att jag inte var gravid för då hade vi precis börja med stickor och då mådde jag inte alls illa innan mensen kom. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att ta bort stressen kring det för det är ju svårt att intre obssessa över det när mycket av ens tid baseras på antal dagar till antingen ÄL eller mens. 

Hej på er!

Beklagar verkligen för er som fått missfall. Det måste vara helt fruktansvärt ju. Skickar massa kärlek till er <3.

Har precis fått ägglossning äntligen, närmare 7 veckor sen senast. Så nu väntar vi i två veckor igen!

Ja men verkligen, gör inget annat än att vänta känns det som. Är dålig på att distrahera mig själv också. Ja vi har ju bara försökt i strax över ett år men jag har bara haft ägglossning sex gånger med denna så det är ju skitjobbigt också, att vänta på äl utan att ha en aning om ifall den kommer. Fruktansvärt!

Jamen det tror jag du har rätt i. Troligen är det ju något fel på äggen, just den satsen spermier eller livmoderns slemhinna som man inte ser i första taget. Jag tror inte på slumpen och jag tror att universum är schysst och inte gör saker för att jävlas, så någon mening finns det väl trots att det är förjävla svårt att se ibland.

Det är Sverige som är lååångt efter när det gäller fertilitetsproblem tyvärr. I USA har de behandlat kvinnor med immunproblem och fertilitetsproblem sen 1990-talet ! I Aten, London och USA behandlar de idag kvinnor med immunproblem, och till viss del även i Danmark (upprepade missfall behandlas i Danmark).

Så mitt bästa råd är, Köp "is your body babyfriendly" boken (ny uppdaterad utgåva kom ut nyss i mars 2019) och läs den. Läs också på fertilitetsguiden.com och i Atentråden. Den heter "Vi som snart är gravida efter utredning i Aten". Där hittar du många kvinnor i samma sits som dig som sökt hjälp utomlands och fått barn.

Om du i första hand vill försöka i Sverige, så försök hitta någon gyn som vill hjälpa er med remiss till hysto, och recept på Trombyl, Fragmin och Prednisolon.

Samt att din man får göra Spermaanalys med Morfologi. Måste vara med Morfologi (det är viktigaste delen).

Jag kan också rekommendera att man gör ivfSerums Mensblodtest som man gör hemifrån och skickar till labbet i Aten. Man man nämligen ha baciller därinne utan symptom och utan att de svenska testerna visat något. Om man har baciller därinne kan de försvåra implantationen när embryot försöker fästa, och då kan det bli minus eller missfall. Man gör BÅDE Locus Medicus testet och 11 in one testet, det kostar totalt 300 euro.

Om baciller hittas, så får både du och mannen varsitt EU-recept på antibiotika som kan lösas ut på svenskt apotek. Båda måste behandlas samtidigt och lika länge annars bollar man bara bacillerna mellan varandra.

Googla på ivfSerum infection screening för mer info.

Om inte dessa åtgärder som jag listat ovan fungerar så sök er utomlands. Det gjorde vi, vår svenska utredning visade inget och vi fick ingen bra hjälp i Sverige, så hade vi inte rest utomlands hade vi aldrig fått veta vad orsakerna till vår infertilitet var. För oss visade det sig att mannen har dnafel på spermierna (det testet finns ej i Sverige). Samt att jag har en blodkoaguleringssjukdom och överaktivt immunförsvar.

Jag känner mig så otroligt ledsen och har i några dagar letat runt på nätet efter stöd. Läste i den här tråden och tror att jag kan ha hittat rätt. Blev just medlem på sidan och vet inte riktigt hur allt går till. Ni får väl lotsa mig om det behövs ???? skriver här så får vi se vart det hamnar. Ibland är ju det skönaste att bara skriva av sig.

Min partner, 37 år, och jag, 30 år, har levt ihop i nio år. Vi har försökt bli gravida i nio månader nu. Utan resultat. Bara tre månader kvar till vi kan söka hjälp av landstingsråden. Min längtan är så stark och mina orostankar så stora och många. Ja, ni vet ju...

Vi bor i kollektiv och jag har bollat frustrationen över att inte bli gravid med två andra kvinnor som bor här. En har ett barn och den andra har sagt att hon vill ha barn nu men inte hennes partner.

Just nu är det ?en liten sak? som tar upp nästan all min tankekraft. Den kvinna vars partner inte ville ha barn nu har börjat dricka alkoholfritt. Hon har inte sagt att hon skall ha en vit period, vilket hon brukar ibland. I vanliga fall fullkomligt älskar hon att ta ett glas vin eller en whiskey. Så min hjärna har hittat på att hon är gravid. Jag blir missunnsam, avundsjuk och bitter. Vill inte sitta och äta med henne för det är det enda jag tänker på. Blir en människa jag inte vill vara. Jag skäms och gråter. Min partner förstår mig inte och jag vet inte vad jag ska ta mig till!

Va tror ni? Nedersta är förra månaden som blev verifierat med blodprov. Tredje testet var 0 i hcg så om något syns på översta är det en ny graviditet:) ser ni? Snälla skriv :)