Alltså det är svårt att se på bilderna. 2 streck betyder väl alltid positivt? Ta ett digitalt CB istället eller vänta till bim så lär du ha ett tydligt resultat.
Har du kontaktat Dr D nu som du sa att du skulle göra efter ditt 10e missfall nyligen?
Nä.. lifesclinic -.-... får prova igen med rätt adress
Använde du rätt mailadress? Denna är den rätta sweden.lifeclinic@gmail.com
Håller med, jag tycker det känns hopplöst även om vi plussat en gång (missfall i vecka 8). Allt känns som en bestraffning. Först tar det sjukt länge att bli gravid och sen får man inte ens behålla det. Och sen fortsätter tiden att ticka utan ett nytt plus. Så jävla orättvist medans folk överallt får oplanerade barn och blir gravida på one night stands. Är sånt jävla lidande.
Beklagar att du fått ytterligare missfall. Här du mailat Dr D på rätt mailadress nu? Har du fått något svar?
Vad kollar dom i svensk missfallsutredning?
Hormonhalter, immunförsvar?? Eller varför har inte Sverige hakat på vetenskapen om överaktiva immunförsvar? Måste vara många som går över till donationer och adoptioner istället för att kontakta nån utomlands.
Du sa att du fått 11 missfall. Men hur många levande barn har du nu?
Otrivellspruta för 24 timmar sen. Hade riktigt ont inatt med spyor och kqllsvettningar, så ont gjorde det. Trodde äl va då men imorse tog jag ältest och då visade det mycket positivt, starkare än kontrollstrecket! Har jag äl ikväll då tro?
Vad tror ni? Dagens uppe och gårdagens nere. Fått negativt efter ovitrellen så det är inte det
Hej.
Det känns som att jag snart kommer att explodera av frustration.
Jag och min partner är 27 år och vi har försökt i ett år. Ingenting har hänt. Är sååå barnkär och allt jag vill i detta enda liv är att bära ett barn. Att bilda familj med mannen jag älskar. Har alltid sett mig själv som en mamma. Jag känner mig verkligen som en mor utan barn.
Jag går bara runt och har en konstant känsla av att något är fel. För varje dag som går blir jag mer rädd att den här drömmen inte kommer bli sann.
Vi har ställt oss i kö till landstinget för att få utredning. Men vi klarade inte av att vänta, så vi tog kontakt med en privat klinik. Gynekologen konstaterade att jag hade ägglossning, men blev lite bekymrad när hon tittade på den andra äggstocken och konstaterade blåsor (hade inte haft ägglossning månaden innan).
Mensen kom tyvärr och hon skrev ut letrozol till mig, skulle äta en kur på fem dagar. Förra veckan var jag och tog blodprover. Beräknad mens är på måndag 22/4.
Vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag bryter verkligen ihop varje gång mensen kommer och bara gråter och gråter och gråter. Mannen försöker trösta allt vad han kan, men det tröstar mig inte längre. Jag börjar bli en sån sorgsen människa som inte kan känna glädje i något snart.
Pratar med min man om detta varje dag och han ser hur jag lider, han lider också men försöker att vara positiv för min skull. Men man måste inte vara så jävla stark hela tiden.
Finns det någon där ute som är i samma sits som mig? Hur gör ni för att ta er igenom dagen? Hur hanterar ni sorgen?
Varm kram till alla ni som kämpar.
/L