Missjaas skrev 2019-02-27 07:47:21 följande:
Känns som du tog orden ur min mun. Känner så igen mig i dina tankar och känslor. Känns som att livet nästan står på vänt typ..
Verkligen. Och det är väl för att det här är en sorg som faktiskt framkallar ungefär liknande känslor hos alla, iaf främst hos kvinnorna i förhållandet. Och att de flesta har svårt att prata om det hemma För att killarna ofta upplever det annorlunda. Killarna får inte stressen, den fysiska pressen att känna av kroppen DAGLIGEN år efter år oavsett var i cykeln man är. Och de jämför sig inte heller med andra eller blir provocerade för att det känns orättvist. Jag tror att det har lite med könsrollerna att göra, att kvinnor känner det som att ens person och existens tappar en större bit genom livet genom att inte få uppleva barn medans män inte rasar på samma sätt som person. Såklart kan de också sörja om det inte blir ett barn men den stressen, paniken och sorgen som kvinnor får efter 1 år av försök verkar ta mycket mycket längre för män att känna i samma skala. Händer det så händer det, och det kan ta tid är ju nåt som mångas pojkvänner säger men ingen tjej känner så, typ...
Man väntar på något positivt hela tiden, har svårt att vara lycklig i nuet, allt handlar om att "till sommaren kanske, till julen kansle".
Det är en riktig skitsituation att leva i under så jävla lång tid! Att folk kämpar i 8 år kan jag inte ens förstå hur det går till.. Bara tanken på att man tagit dagen efter piller tidigare i livet känns som ett skämt deluxe!
