En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

Usch ja skitjobbigt! Hur har det gått?Det där ser ut som plus :) Grattis! Hoppas det går bättre denna gång.Härligt!! Lycka till nu :)

ÄL-tider här med; ändå lite kul att vi är hyfsat synkade alla! Fick utslag idag, så nu har jag ångest över att vi inte kan få till det ikväll pga på besök hos mina föräldrar... D: ska även ta lutinus i en vecka nu då, vilket INTE känns så trevligt, men vad gör man inte?

Men sista innan vi får påbörja IVF, så räknat bara ner till att den här cykeln sk ta slut så jag får börja!

Hoppas att det blir bra. Vad skönt att få börja med Ivf, Eller? ????

Hur länge har du försökt? Mitt tredje försök slutade i en 100 dagar lång cykel och sen dess har inget fungerat. Är på dag 89 nu utan mens så har du otur kan den göra ett uppehåll på 6 månader innan du kan söka hjälp för det.

Hoppas du får puss eller mens snart. Skulle göra mycket för några normala cykler som jag hade innan.

Dagens :)

Och där var ÄL avklarat ännu en gång. Just nu kämpar jag med att jaga bort alla underliggande tankar på att NU efter spolningen borde det funka!

Inte hört något från IVF kliniken men antar de fått remissen.

Åtminstone så var mitt AMH rätt bra så borde inte vara den som spökar.

Hur kan "alla andra" få barn efter barn och själv harvar man i den här skiten år efter år nu. Är så less känns som vi ALDRIG kommer få samma sak som massa folk runt en. Känner mig så jävla utanför och FÖRVÄGRAD det enda jag vill just nu. Kan inte uppskatta livet förrän det här är över känns det som. Spyless är dagens känsla! Tappar typ lusten på ägglossning eftersom det känns så hopplöst..

Kan inte ens kolla på serier man sett hur länge som helst, till o med karaktärerna växer ifrån en, när de återvänder i en ny säsong är det 3åringar, gravidmagar och det känns som serien fått en helt ny vändning. Till o med där fortsätter livet för övriga men själv sitter man där tom och barnlös som innan.

Trist, det är alltid lika tungt, spec när hoppet är uppe så mkt pga försening =( Blä för mens, undra om man nånsin kommer känna sig neutral vid mens även om man får ett barn nån gång?!

Jag säger grattis till mensen. Jag har frågat vården om varför det blir såhär men det enda svaret jag får är att det kan bli så. På mig hävdade att felet ligger i övervikt har nu gått ner 6 kg. Inget händer. Har också bart jättestressad i perioder men även totalt avslappnad på de året vi försökt så kanske nått där.

Enligt alla prover är inget fel så jag väntar på privat utredning för är för tjock för landstingsfinasierad. Men lär vara nere på BMI under 30 väntetiden på 3 månader är över.

Tungt att få ett slutgiltigt besked på det sättet, att ni inte kan få gemensamt biologiska barn. Men det är ju tur i oturen att du själv har normal fertilitet. Överväger ni att bli gravida genom spermadonation?

Hej!

Beklagar det tråkiga beskedet. Vi är i samma situation som ni.

Jag är precis som du fertil och fullt fungerande, men min sambo har få spermier och lite slöa. Vi fick remiss till IVF-klinik i tisdags.

Läkaren förklarade att det inte är omöjligt att bli gravid på naturlig väg - "det krävs ju egentligen bara en spermie". Men det är väl inte så sannolikt att det händer. Hon sa att det aldrig finns några garantier, men att hon anser att vi har goda chanser att lyckas med ivf. Som jag förstod det är det bättre att det är "fel" på mannen än på kvinnan. För det är ju inuti kvinnan som embryot ska fästa och växa.

Jag har pratat med par i min omgivning som jag vet har genomgått ivf. Och jäklar, när man börjar att prata om det inser man att vi är MÅNGA som sitter i den här båten. Hos ett par var det "fel" hos båda. Kvinnan hade endometrios och mannen hade dåliga spermier. De har två fullt friska barn idag, båda kom till via ivf. Och en gammal kollega till mig lyckades på fjärde försöket. Och då var hon även 35+ år. De hittade inget fel på henne men hennes man hade väldigt slöa spermier. Hon blev gravid de första tre gångerna men det blev missfall. Men på fjärde försöket lyckades det. Med ett emryo som legat i frysen i ett år :)

Fastän vi fick reda på i våras att min sambos spermier inte var så bra, så gråter jag också varje gång mensen kommer. Man lever ju verkligen på hoppet in i det sista. Det spelar ingen roll hur mycket man intalar sig själv att mensen kommer att komma, när den väl gör det så brister det. Och det är okej att man blir ledsen. Jag tror verkligen på att inte hålla känslorna kvar i bröstet, låt dom komma ut.

Lycka till!

TACK för att du svarade. Det känns skönt att inte vara ensam ?

? Var ett hjärta ?