Hjälp! Varför så orättvist?!

Mellan 10-12 dagar per månad. Under sommaren blev det ca 20 dagae utspritt på två månader. :/

Så hur bevisar jag att barnet är hos mig så pass mycket? Vid tvisten om barnbidrag vinner han alltid. Det räcker att han bestrider mina uppgifter hos försäkringskassan. Jag deklarerar till de att flickan är hos mig si och så många dagar - han dementerar uppgifterna. Då blir det åter delat. Förskolan vill inte lägga sig i dagarna. :/

Hur jag än vrider och vänder på det hela så finns det inga lösningar. Detta vet HAN såklart om. Han vet att systemet inte kan hjälpa mig då han har en viss makt genom att ha delad vårdnad.

En annan fråga för att göra det ännu mer komplicerat:

Vi har inget avtal om umgänge. OM jag håller flickan hos mig, låt säga mycket mer än hälften. Sådär snyggt "jag gör inget fel men ändå ful fisk" (så som han är!!) och sedan efter låt säga tre månader kontaktar försäkringskassan om barnbidraget. Då BORDE jag i alla fall få hela bidrager - om inte de pissråttorna ska LITA på hans dementeringar, men de kan de inte då jag kommer fotografera/dokumentera på annat vis.

Går han i taket för att jag haffat flickan fler dagar än honom så kommer han ju vända sig till tingsrätten... för att avtala om umgänge/vårdnad? Då kan jag samtidigt vilja avtala om kostnader? Och självklart också vårdnaden då inget annat heller funkar utöver kostnader.

Vad anser ni? Om inte lagen är på ens sida... HUR gör jag "internt" med exet för att få rättvisa?

Han är inte intresserad av barnet. Han vill bara ha alla förmåner. Han tar säkert flickan ett visst antal dagar i månaden för att hålla sig under radarn. Det vill säga, kunna få barnbidrag men slippa betala underhåll. Perfekt. Han är en ål. Eller slipad.....

Jag ska kolla upp fri omsorg. Han kommer bli riktigt arg och sätta ännu mer bensin på vår kontakt men han vägrar samarbeta/betala/ta ansvar.

Känns som allt är så låst :(

Har bara hört att det är nästan omöjligt att få ensam vårdnad.

Det jag har på min sida är:

-Flickan är skriven hos mig.

-Jag har betalat alla kostnader kring henne sen separationen. (Hur bevisa det när kvitto på kläder, ytterkläder saknas? Det jag beställt finns väl på nätet som faktura/orderbekräftelser)

-Hittills tre obesvarade förfrågningar om samarbetssamtal (han struntar i de).

-Det var han som valde att avbryta kommunikationen den gången han gick med på ett möte på familjerätten. Han skrev det i ett mejl till mig och "handledaren", att han inte fick ut nåt av det (handledaren var lite diskret på min sida och suckade emellanåt). Så han fick inte medhåll direkt.

-Jag har sms där han är aggressiv och ber mig att dra åt helvete (nu i snart två år).

-Han baktalar mig och försvårar allt, exempelvis förskoleplats. Han svarar inte på hur vi ska ta ledigt för flickans skull. Två somrar i rad har jag inte kunnat tala om för förskolan hur flickan är ledig då vi inte har varannan vecka (vi har 2-2-3) *

Det blir krångligt när han vägrar svara på hur ledighet och semestrar ska planeras (för att flickan ska ha det sammanhängande och någorlunda bra). Det blir inte bra eller snällt om flickan ska vara ledig två dagar för att sen gå på förskola två dagar och sen ledig igen i tre dagar. Har bett honom meddela mig sin ledighet så jag kan matcha det för flickans skull. Han svarar: "skit du i det, ta du ledigt som du vill så tar jag ledigt som jag vill!!"

Det slutar med andra ord med att flickan får osammanhängande lov och hon mår inte bra av allt hattande mellan hem, förskola, pappa osv. Jag tycker att alla barn har rätt till minst 1-2 veckors sammanhängande sommarlov. Jullov är en annan sak... men samma sak nu. Jag visste inte hur överlämningarna skulle ske under helgdagarna. Var rädd att han skulle hålla flickan ifrån mig hela ledigheten då han alltid är hatisk och inte svarar mig nåt, han svinar sig så fort han får tillfälle. Gjorde tvärtom, fick hämta flickan på förskolan och hon har varit hos mig hela julledigheten.

-Jag är den som går på alla tandläkarbesök, BVC mm. Vi har även varit hos psykolog då jag är orolig och ledsen för flickan. Jag meddelar alltid honom om tiderna då jag har informationsplikt men han svarar inte eller dyker upp på besöken.

Att tillägga: han är som ni förstått en idiot sen han träffade sin nya. Vi var vänner innan dess och han hjälpte till. Två dagar efter att han skaffat en flickvän blir han totalt ändrad. Det som gör mig ledsen är att det inte ska spela någon roll hur ens nya liv ser ut. Man måste ändå ha en viss kontakt för barnets skull. Han är omogen och tror att man måste kapa all kontakt med sitt ex för att man har en ny. Eller så är det den nya som ställer krav.... men både jag och flickan mår fruktansvärt dåligt. Hon förstår mer och mer för varje dag.

Vid de fysiska överlämningarna rycker han henne ifrån mig och hon tittar på mig medan han "småspringer" iväg. Han har hat i blicken och hela hans attityd är hetsk och ilsken. Därför undviker jag den fysiska kontakten.

I våras akutopererades jag pga min kroniska sjukdom och allt gick snabbt och som tur var flickan var hos sin pappa. Jag var jätterädd. Innan operationen skickade jag ett sms till flickans pappa. Skrev en kort sms att "jag ska akutopereras och om det händer nåt så säg till vår flicka att jag älskar henne jättemycket och alltid".

Efter operationen (som gick bra) läser jag hans svar: "jag vill inte veta något om ditt liv så skriv inte mer!".

Jag har inga ord kvar...

Det är jag jättetacksam för!

Vi pratar aldrig i telefon. Jag blir glad om mina sms går fram ens. Vid överlämning blir det inte heller någon kommunikation. :/ Men jag har allt på sms och mejl.

Om jag dessutom vill utfärda ett pass till flickan och han vägrar. Vilket kommer hända, vad gör jag då? Min mamma vill bjuda med oss på en utlandsresa, men flickan har inget pass :(

Så än är inte den sista idioten född... hur kan en förälder göra så mot sina barn? Skäms de inte? :(

Det där kommer pojkarna minnas.. usch blir ledsen.

Verkar som ensam vårdnad är enda alternativet.

Jag arbetar heltid men tar tjänstledigt/semester de dagar jag går i skolan. Vet inte varför man måste betala så mycket i avgift till förskolan ! :( Och att inte går att dela den i min kommun! Vansinne 2018! Har de inte hört talas om delad vårdnad.. De antar väl att alla föräldrar tar sitt ansvar.

Ska faktiskt börja prata med en psykolog för jag mår så dåligt. Inte bara ekonmin utan den psykiska stressen. Hur ska man vara en bra mamma när man inte vet vad hans tankar och planering är? Jag tänker redan nu på sommarlovet... sjukt... Hur ska min flicka vara ledig? Har vi råd att köpa sandaler eller kommer hon få gå med vårskorna (har ingen csn ens under sommaren!) :(

Allt detta skiter hennes pappa i fullständigt. Och så tar han hand om sin öststats-fru och hennes söner! De har det bra.

Man känner sig så ensam i detta. Har många som berättat för mig att de fått ensam vårdnad men de tillägger direkt att pappan/mamman varit direkt olämplig (handlar om missbruk, en pappa som försvann i nåt år och sen återuppstod, nån som åkt in och ut ur fängelse mm.) Såna fall är mycket "lättare". Önskar att mitt ex langade eller nåt.... nä men ni förstår min frustration. Det är mycket svårare att sätta dit en helylle, kostymkille. Dessutom gör han precis det som plågar mig men utåt gör han inte nåt uppenbart fel. Det krävs verkligen att man granskar det noga för att förstå hans psykopatiska drag.

Måste också berätta vad som gör mig skeptisk till allt! Han är en av de charmigaste människorna ni nånsin har mött. Han skulle kunna sälja timmer till en skogsägare. Folk som mött honom har börjat fnissa blygt och smälter i hans närvaro. Har kompisar som vet allt han gjort men som i ögonblicket i hans närvaro blivit fascinerade av hans snälla ögon och mjuka sätt. "Men han verkar så snäll" säger de. Sjukt !! Den egenskapen hade jag velat ha!

Exakt så har jag gjort för till slut blir man galen. Tror ni mig när två personer (bästa vän och pojkvän) bara gapat åt hans sms? Det är liksom "vad är de för idiot?".

Som exemplet ovan då jag skulle opereras.. Går inte att tolka på annat sätt än att han vill vara ett svin - medvetet.

Häromdan skrev jag ännu ett sakligt sms till honom. Ungefär sådär "X har börjat få mardrömmar på natten och har även börjat gå i sömnen. Snälla, ha uppsikt och tänk på trappan".

Vet att flickan har sitt rum på övervåningen precis vid trappan. Är så orolig för henne (såklart man är som mamma) :(

Han svarade "Bara dra åt helvete".

Kan nån förklara hur man bemöter sånt? Min bästa vän har inga fler svar och min pojkvän försökte göra mig stark men nu ser han att allt är hopplöst.

Jag är alltid saklig eller tyst. Ändå tröttnar han inte. Eftersom kontakten är ganska gles så har han väl hunnit förnya energin på hat till nästa sms... Han bokstavligen talat dryper av hat.

Kan man orosanmälan sånt? :(

Precis... moment 22. Ensam vårdnad är svårt att få. Familjerätten är frivillig. Barnbidraget går automatiskt till båda. Kostnaderna faller på mig, bland annat för att flickan är skriven hos mig. Socialen gör inget då "flickan mår bra hos båda". Men ingen tar honom i kragen och undrar "vadfan håller du på med??". Inte ens när han inte dyker på överlämningarna kan nån sätta dit honom...

Han gör i princip precis vad han vill - SÅ länge det inte är olagligt så funkar det. Men att flickan och jag går fattiga och mår dåligt (speciellt flickan!!) är ju helt lagligt... och okej för alla som ser på.

Jag vet samtidigt (innerst inne) att det krävdes mindre för de som yrkade på samarbetssvårigheter och fick enskild vårdnad. Men det är en skitprocess ..... :(

2019 ska jag vara stark och skaffa en bra jurist! Har ni tips så tar jag tacksam emot de. Detta är en djungel och en jurist borde veta hur såna jävlar sätts dit. Jag låter elak nu men han har kört över mig så länge nu att jag är platt och tom :( Känner mig så svag men samtidigt vet jag att han gör fel. Varför ska han gotta sig med sina pengar medan jag den 10:e varje månad har några hundralappar kvar till mat :(

En gång fick jag "låna" blöjor från hennes låda på förskolan.. hade inte ens råd att köpa ett nytt paket. Stod mellan ett paket blöjor och mat för tre dagar... :( usch !

Vi var mer eller mindre överens om skilsmässa. Sen träffade han någon nästan direkt efter och började bli svinig mot mig. Det är som de flesta av mina vänner säger, att hans nya måste ha hjärntvättat honom. För plötsligt (efter 8 månader) ville han ha halva barnbidraget när han tidigare avstått pga min ekonomi. DÅ var han förstående men efter att han skaffat flickvän vändes allt.

När jag sen, 1,5 år efter skilsmässan träffade en kille blev han ännu mer ilsken. Varför vet jag inte, han ville skiljas ju och han valde att träffa nån ganska snabbt - så varför arg på mig?

Sen så har flickan visat tydligt att hon vill ha mamma vilken får honom att tända till ännu mer. Tex vid överlämning har hon några gånger skrivit "stanna hos mamma" och gråtit efter mig. Vid lucia ville hon inte länna min sida fastän hennes pappa försökte ta henne/krama henne. Hon vägrade.

Sånt kanske gör honom bitter. Ingen aning faktiskt :(

Min flicka är snart 4 år. Det var pappan (eller ska jag tro att det är den nya) som ville ha 2-2-3. De orkar antagligen inte med en hel vecka. För mig spelar det ingen roll. Men dom styr och ställer och jag betalar och bär ansvaret - exakt så.