Ni som inte kopplar hundarna

Så olika man kan agera.

för någon månad sen kom en mamma fram till mig och min "lösspringande" hund och frågade om vi kunde hjälpa till med att försöka moderera hennes dotters hundrädsla.

En både oväntad och smickrande förfrågan. Vi började mycket enkelt med att dottern med mamma fick gå förbi en stillasittande okopplad hund på avstånd och därefter så småningom närma sig hunden allteftersom barnets blivit tryggare.

Nu några månader senare har vi kommit så långt att barnet vågar närma sig hunden och till och med klappa och leka en smula med den.

Skulle jag bli arbetslös får jag väl starta eget och nischa in mig på KBT för hundrädda.

Problemet är att de som har problemhundar som springer fram till andra hundar, barn eller vuxna - eller kan börja jaga en kanin, en and eller något annat vilt - de kommer aldrig att lyssna på någon som vädjar om att de ska koppla hunden.

Jag lyssnar iofs heller inte - men vår hund går å andra sidan inte fram till barn om han inte får tillåtelse och han gör det helst inte då heller. Han är lite rädd för barn han inte känner - en del barn har aldrig fått lära sig hur man närmar sig en hund, några frågar inte ens utan rusar på hundar med händer som viftar mot hundens huvud.

Vad jag vill säga är att jag är övertygad om att vår hund aldrig skrämt ett barn, inte ens på avstånd och at jag tycker att det egentliga problemet är att det finns på tok för många hundågare som inte har kontroll på sina hundar och det oavsett om hundarna är kopplade eller inte.

Det spelar ingen roll hur många argument man har.

Hundägare är som de är, gör som de vill.

It's my dog or the highway.

Ja, det är ledsamt att din dotter är så rädd för okopplade hundar, vore det mitt barn skulle jag försöka utarbeta en metod för att hon ska komma över eller åtminstone lära sig hantera rädslan.

Inget skulle bli bättre av att sådana som jag eller Ignoramus här i tråden alltid höll våra hundar kopplade. De som låter sina hundar springa lösa utan att ha kontroll över dem skulle ändå låta sina hundar springa lösa utan att ha kontroll över dem.

Jag tror att mamman som tog kontakt med mig för att låta min hund fungera som ett exempel för sitt hundrädda barn att okopplade hundar kan snälla och lite försiktiga i närmandet till barn har hittat en bra metod för att ge dottern verktyg att kunna hantera sin rädsla.

Ja, jag läste ditt inlägg.

På vilket sätt anser du att mitt svar är ett ickesvar?

Jag hade förmodligen inte heller kopplat. Jo, kanske om jag såg din dotter komma, och lite beroende på hur denna önskan ursprungligen lagts fram (?Kan du snälla koppla hunden? Min dotter är livrädd? vs ?Koppla hundjäveln, det är olagligt!!!?), men aldrig att jag alltid skulle ha den kopplad utifall att din dotter skulle dyka upp. Hur trevlig och omtänksam jag än är, så älskar jag garanterat min hund mer än din dotter, och prioriterar hundens välbefinnande högre.

Att träna en hund att vara så lydig som det krävs är många gånger ingen dans på rosor eller något som sker automatiskt, utan det är MÅNGA timmars tränande bakom. Många. Att kasta all den tiden på tippen för en paragrafryttares skull känns inte så aktuellt. Dessutom tycker jag inte det är speciellt schysst att hålla ett djur i koppel under merparten av dess liv. Jag vill att mina djur ska gå lösa och vara fria, punkt. Naturligtvis under förutsättning att de inte stör eller skrämmer eller springer fram till andra djur eller människor. Andra ska självklart inte bli lidandes av mina etiska riktlinjer.

Och barn med hund är som sagt en two way street. För varje barn med hundrädda finns det tio barn som skrämmer hunden istället. Du skulle bara veta hur det är att vara på andra sidan.

?Får man klappa hunden??

?Nej tyvärr, hon gillar varken att bli klappad eller barn. Ledsen.?

(Ser bara en gullig liten hund, och går närmare)

?Hallå, hör du vad jag säger? Du får INTE klappa henne.)

(Ser bara en hund som inte morrar eller skäller. Går närmare)

?HALLÅ?! Sluta! Du skrämmer hunden!?

(Sträcker ut handen)

?MEN HÖR DU VAD JAG SÄGER?! DU KAN BLI BITEN OM DU HÅLLER PÅ SÅHÄR. KLAPPA INTE HUNDAR SOM INTE VILL BLI KLAPPADE.?

(Barnet börjar gråta och blir rädd för hundar (och ignoramus XD))

Ja, och jag försökte antyda att du kanske borde fokusera på det din dotter verkligen är rädd för, okopplade hundar.

Du kan inte förändra verkligheten som den ser ut, att din dotter även fortsättningsvis kommer att se okopplade hundar, och om det är okopplade hundar, det vill säga hundar som potentiellt kan komma rusande mot henne, hon är rädd för, så är det där nyckeln finns.

Jag är själv förälder och vet hur oerhört mycket omsorg man kan ge sina barn för att de ska må och ha det bra. Men du kommer inte att kunna få alla hundägare att hålla sina hundar kopplade.

Syftet med lagen är ju att hundarna inte ska störa eller skrämma andra människor och djur. Kan vi enas om det? Alltså ser jag inget problem med att de hundar som inte stör eller skrämmer andra går lösa. Överhuvudtaget. Och jag förstår inte varför du gör det heller, för din dotter hade aldrig blivit rädd till att börja med om hon bara mött lydiga hundar.

Jag vill lika gärna som du se att de andra hundarna går kopplade at all times. Förmodligen ännu hellre, eftersom det är en BETYDLIGT högre risk att en lös hund flyger på en annan hund än en människa.

Så ja, under samma förutsättningar hade jag ju i teorin tillåtit folk att bränna förbi i 100km/h utanför ett dagis, om de kunde GARANTERA att ingen annan for illa eller stördes av det. Men jag misstänker att det är ett klurigt löfte att avge.

Och så verkar tråden ha lugnat ner sig för den här gången.

Dina tankar om ett system med skyhöga böter för den som inte har kontroll på sin hund utomhus kompletterat med att man blir fråntagen hunden om man inte betalar eller får upprepade böter skulle innebära att problemet med hundar som springer omkring utom kontroll i princip försvann.

Tänk så trivsamt det skulle vara att kunna gå ut med sin hund utan att ständigt behöva vara vaksam på andra okopplade hundars beteende.

Här är det inte tillåtet i tätbebyggt område, vad det nu betyder, och inte heller i skogarna mellan mars och oktober eller vad det nu är. Inte heller i parker eller på offentliga platser. Undrar i mitt stilla inre var det egentligen är tillåtet.

Ja precis, yada yada yada. Fullständigt orimligt.

Vi definierar problemen helt olika. 

Du anser att det är sådana som jag som ger hundägare dåligt rykte medan jag snarare anser att lösspringande hundar som attackerar, jagar eller springer fram till barn, vuxna, andra hundar eller andra djur är ett av grundproblemen.

Det finns förstås andra problem som att det är relativt vanligt att föräldrar inte har kontroll på sina barn, att barn springer fram till hundar och formligen kastar sig över dem - i värsta fall kan då en hund som är ängslig försvara sig genom att nafsa till, i synnerhet om hunden är kopplad och saknar möjlighet att fly. Barns attacker mot hundar kan vara rätt momentana.

Det är förmodligen detsamma med föräldrar som med hundägare, vissa klarar av att fostar och problematisera hyfsat korrekt medan andra agerar så att de i stället befäster problem.

Ditt barn kommer även fortsättningsvis att se okopplade hundar. Dessa tillfällen kan komma att förstärka hennes hundrädsla men du kan ju också försöka acceptera den verklighet ditt barn lever i och ge henne verktyg att mildra hundrädslan utifrån reella förhållanden.

De flesta barn klarar lösgående, lydiga hundar alldeles utmärkt.

För att deras hundar inte kan gå lösa ja. Då är det såklart väldigt mycket enklare att motivera kopplet.

Finns inomhuslekar för ditt barn.

Är det ens lagligt att ha hundarna okopplade? 

Hej!

Jag har inte glömt vad du berättat.

Men du bortser från vad du också berättat om ditt barns rädsla för okopplade hundar och att den triggas även på mycket långt avstånd.

Du kan välja mellan att fortsätta att försöka hantera din dotters rädsla utifrån premisser som inte existerar eller så får du acceptera verkligheten som den är och förhålla dig till den.

Jag ahr stor respekt för den lösning mamman som vände sig till mig och frågade om hom fick inkludera min okopplade hund i sin metod att mildra sitt barns hundrädsla.

Jag kopierar in min första replik till dig i händelse av att du glömt vad jag skrev. Jag är långt från den enda hundägare som har en okopplad hund man kan lita på och jag tror att det är få hundågare som inte vill bidra till att ett barn som är rädd för hundar får möjlighet att helt eller delvis bli fri från sin rädsla.

"Så olika man kan agera.för någon månad sen kom en mamma fram till mig och min "lösspringande" hund och frågade om vi kunde hjälpa till med att försöka moderera hennes dotters hundrädsla.En både oväntad och smickrande förfrågan. Vi började mycket enkelt med att dottern med mamma fick gå förbi en stillasittande okopplad hund på avstånd och därefter så småningom närma sig hunden allteftersom barnets blivit tryggare.Nu några månader senare har vi kommit så långt att barnet vågar närma sig hunden och till och med klappa och leka en smula med den.Skulle jag bli arbetslös får jag väl starta eget och nischa in mig på KBT för hundrädda.".