Ni som inte kopplar hundarna

Nej, vår hund går aldrig fram till människor vi möter när vi är ute och promenerar, men visst händer det att barn som inte fått lära sig att man inte springer fram till främmande hundar kommer rusande, då är det en klar fördel att hunden är okopplad och kan hålla sig undan.

i övrigt tycker jag att det fungerar alldeles utmärkt. Hunden får den frihet han behöver samtidigt som vi tydligt kan visa att ett koppel kan vara osynligt.

Ja, hundvalpar kan vara rätt fixerade vid att äta bajs. Ett beteende som det inte är särskilt svårt att komma tillrätta med.

Men det är en smula synapsokopplat att .koppla detta beteende till om en vuxen hund är okopplad eller inte.

För övrigt har hundvalpar en tendens att peta i sig det mesta som går att stoppa i munnen, ungefär som människobarn det vill säga.

Javisst, det har jag också sett - hos såväl kopplade som okopplade hundar.

Jag lovar dig - skulle du möta vår hund, han är nästan alltid okopplad, så skulle han vara lika ointresserad av dig som han är av att äta bajs.

Hursomhelst, du har naturligtvis all rätt i världen att slippa få lösspringande hundar efetr dig, men min uppfattning är att de allra flesta okopplade hundar skulle finna dig fullständigt ointressant och ignorera dig såvida du inte börjar springa efter dem.

Eftersom vi har valt att ha vår hund okopplad i stadsmiljö händer det lite då och då att vi konfronteras av mer eller mindre aggressiva personer med behov att påpeka att hundar ska var kopplade. För det mesta är det möjligt att få till ett ömsesidigt åsiktutbyte men ibland är det inte möjligt och då är det bara att göra som hunden redan gjort: ignorera och gå därifrån.

Snarare handlar den väl om generalisering.

Det finns lösspringande hundar som kan vara rätt obehagliga - men det stora flertalet okopplade hundar springer inte fram till barn eller vuxna utan ägarna har god kontroll över dem.

Vi har nog framförallt olika syn på ansvar, där mitt fokus ligger på individens ansvar och ditt på kollektivets ansvar.

Vi tar bara ansvar för vår hund och i och med att vi plockar upp efter honom, att han aldrig går fram till främmande människor, att han stananr när vi säger stanna, kommer när vi säger kom så kommer vi också att fortsätta ha honom okopplad.

Mm, jag associerade lite till radikaliserade högeraktivisters syn på personer som är muslimer när jag läste din trådstart.

Samma svepande generaliseringar, kanske okopplade hundar rentav är potentiella IS.terrorister

Ja, jag har också sett exempel på lösspringande hundar med ägare som fattar nada.

Jag tror inte att en generaliserande ankalgelse om hur alla okopplade hundar - eller egentligen deras ägare - beter sig innebär någon förbättring. Men jag förstår dig, i din situation skulle jag bli rasande på dessa hundågare som inte respekterar ett barn.

Inte desto mindre - för oss är problemet det omvända, barn som springer fram till vår hund och vill hälsa. Frågar de så brukar vi svara "ja, om han vill" men om de bara försöker kasta sig över honom får han springa undan.

Nja, ditt resonemang har vissa brister oavsett om du tror att islam kommer att påverka så att hundar kommer att förbjudas i Sverige eller om du enbart ser en lösning där hundar och barn inte kan samexistera.

Jag anser att det kan gå alldeles utmärkt, hundar och barn ska inte behöva mötas såvida det inte finns en ömsesidigt önskan om att de ska hälsa på varandra och att klartecken har getts från föräldrar och hundägare.

Jag tror för övrigt att man mår mycket bättre om man försöker låta bli att odla fördomar mot alla okopplade hundar eller alla muslimer.

Rädsla urholkar själen, som Fassbinder förklarade.

Koprofagi hos hundar är juvenilt betingat. I synnerhet valpar som inte ännu har blivit rumsrena kan försöka äta upp sitt bajs, delvis förmodligen för att de kommit så långt i utvecklingen att de upplever att bajset inte hör hemma på golvet i huset eller lägenheten.

Nåväl, samma sorts beteende finns ju också hos andra djurarter, t ex människan - där små, små barn ibland kan äta sitt bajs om de får tillfälle.

Emellertid brukar den ibland skräckblandade förtjusning småbarn kan känna inför avföring försvinna i och med att de mognar, men självklart är det bekymmersamt att du fastnat i tankar om hundar som kan komma attslicka dig på munnen.

Vi går i stort sett alltid med vår hund okopplad och det är intressant att studera reaktionerna hos dem man möter. De stora flertalet bryr sig förstås inte, men det finns en kategori där de är tydligt hur de laddar upp inför att få skälla om en påflugen hund - deras besvikelse brukar vara mycket påtaglig när de upptäcker att hunden bekymmersfritt ignorerar dem och bara vandrar vidare.

Att bli bestulen på ett tillfälle att gnälla kan vara en stor påfrestning för vissa människor

Samma här - harar, vildkaniner och någon ekorre som alla faller utanför vår hunds intressesfär. Minns första gången vi mötte en hare och jag försökte uppmärksamma hunden på haren. Han tittade lite förstrött och sen undrande på mig liksom för att säga "Jaha, vad rör det mig, har du inget mer intressant att visa"