Tänk denna ständiga oro. Mått väldigt illa några dagar och behövt ta Lergigan comp. Sen igår mår jag mindre illa, behöver knappt ta tabletter. Samtidigt är molvärk och bröstömhet kvar. Försöker vara lugn men det är ett helsike när symtom minskar sådär. Någon som känner igen sig från tidigare graviditet och kan lugna mig?
Idag fick jag hem tider för både kub och rutinultraljudet. Lite besviken då jag hade hoppats på kub nästa vecka men det blir först om två veckor. Kommer alltså vara i vecka 14 enligt deras beräkning men vecka 13 enligt vad jag själv tror pga långa menscykler. Fick sämsta tänkbara tidpunkten också, måste lämna jobbet en timme efter att jag börjat och mitt i pågående aktiviteter. Måste komma på något att säga på jobbet igen också. Inför bm besöket sa jag att jag skulle på cellprov och kanske bli sen till jobbet.
Usch, blir så stressad av att behöva gå ifrån på arbetstid men oftast är det ju svårt att styra så att man får tider innan eller efter jobbet. Tror att mina kollegor är förstående men nu har jag varit sjuk hela veckan och sedan har jag både kub och dotterns utvecklingssamtal som jag måste gå ifrån för när jag kommer tillbaka. Känner mig inte som någon rolig kollega just nu!
Äsch. Låt dem då få tycka det. Du kommer ju ha en förklaring på varför sen. Ge inte dig själv en massa onödiga skuldkänslor. Det är ju inte så att du på skoj lämnar jobbet för att shoppa och fika. Kram
Jag hade skyllt på tandläkartider, typ att jag höll på
med nån rotfyllning och behövde gå tillbaka flera gånger eller nåt ;)
Hej,
Hoppar gärna in här om jag får! :)
Enligt appar är BF 29/9.
Jag är 33 år, har ett barn sen tidigare. Han är 8 år och vi har de senaste 2-3 åren kämpat för syskon först på naturlig väg, sen ivf. Två misslyckade försök, dåligt AMH och min äggreserv var i stort sett slut. Vi tog en paus från varandra och har senaste månaderna hittat varandra igen, vilket resulterade i ett väldigt starkt plus på bim -3.
Det jag funderar på mest är ju förstås om det verkligen är sant. Eftersom mina ägg varit dåliga är jag väldigt orolig för att allt ska vara bra. Vi har inte berättat för någon och då blir det ju inte riktigt sant känns det som. På tisdag har jag bokat in ett VUL (7+1) så hoppas verkligen det är positivt och kan lugna mig lite.
För övrigt mår jag sjukt illa dygnet runt och är galet trött. Känns som jag skulle kunna sova hela tiden. ;)
Jag är i vanliga fall ganska smal, men min mage får inte plats i byxorna!! När jag läser säger man att det är tarmarna och att den kommer minska lite igen, MEN gör den alltid det?? Det blir ju jäääättesvårt att gömma och hålla hemligt när man plötsligt blivit lite fet på magen..
Långt inlägg men var tvungen att skriva av mig lite nu.. ;D
God kväll tjejer!
Är det någon mer som har "dragningar" i tjejmagen/ljunskarna? Lite lätt mensvärk från och till? Det kommer och går. Blir så nojjig att något är fel, men samtidigt, *peppar peppar* blöder jag ingenting, inte ens en brun flytning. (Jag hoppas så det förblir så, så atr jag inte jinxa något nu...) visst är det "normalt" att det spänner, drar och molar lite? Ibland lite stickningar. Inget smärtsamt alls, men blir orolig ändå...
Vad "skönt" att det verkar vara flera som känner så. Jag blir så galet nojjig, nästan värre sedan vi fick se ett tickande hjärta... Men det är ju bara att vänja sig, det borde du ju veta, eftersom du undebart nog, har två barn sedan tidigare att oroa dig över och en till på g =)
Någon här som tränar under graviditeten?
Någon som tränat mycket innan och ändrat det nu?
Hur tänker ni kring träning?
Nu har veckorna med mjölkiga flytningar börjat... får PANIK varje gång jag känner det och måste gå och kolla att jag inte blöder. Särskilt idag då jag inatt drömde att jag fick missfall. Sån otroligt detaljerad dröm, när jag vaknade imorse kändes det helt verkligt...
Tror jag börjar jaga upp mig igen eftersom jag ska på vul på torsdag. Är så otroligt spänd, förväntansfull och skräckslagen.
Och jag gör mest KUB för att få ultraljud. Vidhåller att det är absurt annars att gå halva graviditeten innan man får ett bevis på att det finns ett levande foster där inne.