Anonym (chockad!) skrev 2019-01-28 08:18:42 följande:
Han har en spridd cancer men prognosen är ändå god. svårt att veta hur länge men är nog ett antal månader innan det är bättre skulle jag tro... tyvärr.
Han är inte pappa till mina barn. De har ingen kontakt med sin pappa. De är 10 och 13 år gamla.
Lite trist ändå eftersom jag inte ens får en fråga hur jag mår eller nåt...och så hör man så mkt om andra som blir "omhändertagna" av sina män... :( vore bara trevligt att få en fråga om nåt, eller fråga vilken vecka jag är i eller vad som helst :(
Förstår att det låter fånigt och framför allt egoistiskt men just nu känner jag så...
Jag förstår att det förtar glädjen över graviditeten. Kanske att både vara orolig för hans hälsa och sen också gå miste om det omhändertagande du hoppats på. Har du pratat med honom om det här? Om ja, vad får du för respons? Jag undrar också om han brukar vara väldigt intresserad om din hälsa och omhändertagande i sitt sätt? Det påverkar ju såklart också. Hur insatt var han under tillverkningen av bebisen? Ni kanske behöver bli så snälla och förstående ni kan mot varandra under den här tuffa perioden, och lägga andra krav på is.
Skönt ändå att dina tidigare barn är så pass stora att dom är lite självgående.
Men det är inte konstigt att du känner dig ledsen och besviken. Jag, vars sambo ändå är omhändertagande och jättesnäll, känner mig ändå så liten och vill bli mer daltad med. Förstår att det känns ensamt att inte få det. Hoppas det blir bättre!