Tösen01 skrev 2019-01-26 22:32:02 följande:
Det jag var mycket orolig över i början var att jag inte alltid "kände" stt jag var gravid, symptomen kom och gick, de gör de fortfarande. Men sedan i torsdags har jag börjat känna mig gravid, inte på ömma bröst, illamående eller andra klassiska symptom. Utan på att jag helt plötsligt kan få enorma blodsockerfall, fick ett i torsdags, då det bara hade gått 6 timmar utan mat, eftersom jag var i stan och träffa vänner /gick promenader, tänkte skjuta upp lunchen för att maxa tiden. Men efter ett tag började jag bli yr, skakig, illamående och kände hur de svartnade för ögonen. Blev så rädd. Trodde att det var missfall på g och fick världens adrenalinpåslag. Dock fick jag en Coca Cola som jag hällde i mig, efter en stund blev allt klarare igen, men jag var heeelt slut. Fick i mig en ordentlig lunch, efter det har jag alltid med mig något att äta, typ banan, nötter eller någon bar. Super läskigt. Jag har aldrig tidigare fått sådana blodsockerfall, bara när jag gått flera veckor utan mat. Sedan dess har andra saker blivit tydligare, jag är mycket tröttare, huvudet blir segt och för en omedicinerad person med ADHD är detta väldigt "unikt". Jag känner mig mer yr, allt tar lite längre tid. Bryter ihop för ingenting ibland. Mår illa av vissa saker, gasig mage och framförallt har jag börjat förändrats, vilket är sjukt, är bara snart i v. 8. Jag kan inte säga vad som förändrats, men det är något positivt.
Allt kan hända på vägen, har vul 5 feb och även inskrivning. Jag kan få missfall, jag kan få ma, men jag kan också få ett friskt barn. Jag vet inte och kan inget göra åt det, mer än att ta hand om mig själv. Har bara tagit ett test, clearblue digital vecko, i början ville jag ta fler, mannen sa nej, vilket jag är tacksam över. Nu behöver jag inte ta, jag KÄNNER att jag är gravid. Och även om jag testar och håller på, kommer det inte påverka händelseförloppet. "Ta ut glädjen i förskott, det enda som kan hända är att du varit glad i onödan".
En tjej skrev här på familjeliv ang missfall, oro/glädje/sorg. Hon hade själv haft flera missfall men hon skrev: var glad och njut av din graviditet, får du missfall kommer du inte bli mer ledsen bara för att du var glad, tro mig, oavsett min inställning har varje missfall varit lika jobbig, fallet blir inte högre. Är du orolig hela tiden, kommer du missa de fina stunderna i din graviditet och förlora upplevelsen av att drömma och planera. Ta aldrig ut sorg i förskott, du kommer ändå få nog av den om den väl kommer. Glöm aldrig att du väntar barn, inte missfall. De flesta graviditeterna leder till ett friskt barn. Bara för att det drabbade någon i din närhet, behöver det inte automatiskt drabba dig.
Nu vet jag inte om allt blev rätt citerat, hittar inte inlägget, men jag blev så tacksam över detta inlägg. Så klokt och så rätt. Ville dela med mig till er alla fina kvinnor som kämpar på. Oroa oss kommer vi alla göra, alltid, men den värsta oron har inte börjat. Den kommer den dagen du har er bebis i famnen. God natt.
100% rätt inställning
Jag har både MF och ma i bagaget och är det något jag vet så är det att jag inte blir mer ledsen för att jag inte vågade bli glad från början så jag går all in på glädje och planerar på. Jag kan ändå inte påverka hur det går, jag väntar barn inte missfall