Bf September 2019

Jag har också 2 mf tidigare och det var rätt tidiga. v 6 och v 8 tror jag om jag inte minns fel.. så för mig är det lite att passera dessa veckor som nr 1 i att hålla sig lugnare.

Jag är i v 5+4 nu så det börjar ju närma sig första "safe" linjen ;) 

Försöker ha lite "delmål" för att känna mig lugnare! Jag ska även försöka att glädja mig. Det svåra är liksom att planera för saker. Jag vågar inte göra det. Snart ska vi planera för semestrarna på jobbet, ska jag planera in att jag ska ha barn i september då eller ska jag tänka att det är som vanligt ändå eftersom man inte vet?! 

Jag tänker alltid väldigt långt, svårt att bara tänka just idag!

Jag tänker precis som du, försöker ha olika delmål.

Om en dryg vecka har jag passerat tiden för mitt tidiga missfall, och efter det har jag en dryg vecka till inskrivning. Och i mitten av februari, i v 9, har jag fått ett tidigt vul inbokat efter det jag varit med om. Sen är det att passera v 12, KUB, och till sist v 16. Sen början en resa på okänd mark.

Plussade för några dagar sedan! Är i v 6 enligt min kalender men gjorde tidigt vul hos min bm och var där i v4? Har blivit gravid med p-piller därav mitt tidiga besök.. Förstår att många här såklart glädjs av sina plus :)

Själv har jag barn, ma och mer i bagaget..

Några på mitt jobb har börjat spekulera i om jag är gravid och jag tycker det är SÅ jobbigt! Jag är i vecka 8-9 och har absolut ingen lust att dela detta med mina kollegor än, speciellt inte kollegor som inte ens är på samma avdelning som jag. De har alltså först diskuterat detta med varandra för att jag var hemma med magont en dag (hade ätit mat som min mage inte klarade av, så inte ens gravidrelaterat) och sedan frågat mig rakt ut och sagt att de inte tror på mig när jag säger nej. Blir så frustrerad och vet inte hur jag ska bemöta detta! Och vet att jag kommer bli arg när dessa kollegor sedan säger ?jag visste det? när det är dags att berätta. Liksom, de visste inte alls, de baserar hela teorin på att jag hade ont i magen EN gång.

Okej om man misstänker att något är på gång men tycker nästan det är respektlöst att fråga, vill man att någon ska veta så berättar man ju det liksom.

Puh, skönt att skriva av sig om det, har gått och varit så irriterad på hela grejen haha!

Jag fortsätter vara lite orolig, men brukar hantera oro bäst med rutiner och fakta, så i väntan på mitt missfallsdatum, inskrivning och vul så har jag börjat ta ett test var 3e dag för att fastställa ökningen. 3 dagar framåt är ett precis lagom delmål för mig just nu, och att det fortsätter öka lugnar mig sååå mycket!

Antar att det kommer en ny uppdatering om 3 dagar ;)

Måste skriva av mig lite igen. Är så himla besviken på mina svärföräldrar. Vi berättade för dem att jag var gravid typ en vecka efter att vi upptäckt det, alltså väldigt, väldigt tidigt. Var tydliga med att de inte fick berätt det för någon än och att vi skulle vänta ett bra tag med att berätta för barnen som ska få syskon. Nu har de gått och berättat för sina släktingar i alla fall, absolut inte personer som jag vill ska veta ännu och verkligen inte att de ska vara först att få veta. Risken är stor att det babblas vidare nu när dessa personer vet och att barnen får höra på omvägar. Ångrar så himla mycket att vi berättade för svärföräldrarna nu! Det är ju fortfarande jättetidigt och jag är INTE redo att dela detta med folk än. Dessutom vet vi ju inte ens om det är något levande där inne ännu och jag vill inte att utomstående ska prata om eller ha insyn i vad som händer i MIN kropp. Ville ju att mina barn sedan tidigare skulle få veta innan diverse släktingar liksom. Så himla, himla besviken och ledsen för detta, hormonerna gör det ju inte bättre heller.

Hur långt efter äl blev ditt sträck starkare än kontrollsträcket? Jag tror också det kommer lugna sig lite för mig snart. Men tror jag är orolig ända tills jag passerat dagen jag fick missfall på förra månaden. Vilket var typ 23 dagar efter äl, alltså precis när hjärtat ska börja slå.

FInns det någon statistik på att det är vanligare med mf i v 5-6 än senare (men tidigare än v 12 då såklart)?

Jag brukar också kolla på en skärmdump jag har på hemmagjort FL-statistik, där alla personer i en tråd själva la in när dom fått missfall. Alltså inte så vetenskapligt, men stämmer ändå hyfsat med faktan i dina länkar. Lyckas tyvärr inte hitta tråden så kan inte länka...

Jag tycker verklgen inte att mitt humör är värre eller att jag ens är mer gråtmild än vanligt, känner mig snarare stabilare när jag är gravid. Men jag tycks drabbas av ett orimligt behov av att känna mig skyddad och omhändertagen. Jag brukar vara väldigt mån om att min och sambons relation ska vara jämställd och avskyr när han befäster könsrollerna på det sättet i vanliga fall. Men nu är jag helt motsatsen.

I min graviditet i somras så satt det otroligt långt inne att hänge mig åt den här känslan eller ens erkänna att den fanns. Nu i december och januari är jag lyhördare och snällare mot mig själv och känslan är där direkt!

Är det någon som känner igen sig? Känner mig såå fånig haha