Jag har ännu inte känt rörelser eller någon antydan och är halvvägs in i V.18, lever på hoppet att de är som de såg på första ultraljudet att moderkakan ligger i framkant. Men man väntar och längtar!
Önskar er alla en fin påsk :)
Ja många njuter nog av de fantastiska vädret och god mat haha! Går in i V.19 idag, testade doppler i helgen. Wow, så fantastiskt. Tog en lite stund att hitta, men när man hamnade rätt var det ingen tvekan. Vilken känsla, lyssnade inte länge det räckte med att man hittade ljudet för att känna sig lugn. Fanns även 2 ljudingångar så jag och min man kunde lyssna tillsammans. 9 dagar kvar till RUL, inga ?symptom? mer än sammandragningar som fortsätter men inte lika ofta nu och de släpper efter ca 1 minut som skönt är! Nu blir det njuta av de sista dagarnas fjälluft :)
Usch. Har börjat få massa dåliga tankar! Är så orolig att något ska ha hänt bebisen och att vi vid RUL kommer upptäcka att bebisen har dött. Försöker att tänka bort dom, men är svårt då oron tar över. Vad ju nu ett tag sedan man såg bebisen och då man inte känner den varje dag skapar det en slags ångest! Har blivit värre och värre ju mer vi närmar och RUL.
Någon mer som känner igen detta?
Hej alla,
Idag har jag gått in i vecka 19 och tycker mig känna rörelser då och då, men har fortfarande såå svårt att vågar lita på att det är det jag känner för det är fortfarande inte så tydligt.
Hur är det för er när ni känner bebisen röra sig? Är det långa stunder eller bara ett kort sprattel och sen inget mer?
Jag känner liksom bara som en end buff/fladder åt gången, och sen inget mer just då. Så jag hajar till för att nåt känns annorlunda, men när jag stannar upp för att känna efter så känns inget mer. Kan ni inte berätta hur det var för er i början/är nu?
Igår var jag på mitt inbokade läkarbesök. Jag fick tid pga sammandragningar och ömhet (redan gått över) och oro för infektion. Men läkaren nådde verkligen fram till mitt förnuft och frågade om jag berkligen tyckte det kändes nödvändigt att ta en odling, och erbjöd ett ultraljud istället. Han läste snabbt av att jag nog egentligen bara behövde bekräftelse på att allt är ok, vilket det var! Men först tyckte han att moderkakan var helt föreliggande och jag blev såååå besviken, jag som peppat på en vaginal förlossning, men som tur var såg han bara fel :)
I väntrummet påväg in så kände jag också flera buffar i rad under en lång stund för första gången! Först högt upp till höger, sen var det stilla en stund och sen fortsatte det längre ner en stund till. Och igen när jag låg på soffan sent på kvällen. Nu känner jag mig säker på att det är rörelser jag känt hela tiden, så mysigt!
Under ultraljudet såg man hur hen låg och sparkade rakt på moderkakan och då kände jag verkligen ingenting, så förstår ju att det dämpar när den ligger i framvägg.
18+2 idag. Kände första rörelsen (som en blandning mellan fiskaprattel och buff) i 15+6, men varje dag hittills sen i måndags (17+5).
Känner mig så himla himla himla nervös inför rul imorgon, är så orolig och rädd över att få negativa besked.
Hej!
Hur går det för alla här inne?
Vi ska göra RUL på tors, nervös trots att KUB såg väldigt bra ut.
Jag väntar barn nr 2 och undrar lite hur mycket ni andra gått upp?
Innan graviditeten låg jag runt 53 kg, nu på kvällen v.19 (18 + 2) vägde jag 59kg.
Lite ångest men har fått en rejäl mage och gillar trots allt graviditeten, men ska man lugna sig med alla sötsaker? (Dille på piggelin och Önos Jordgubbssaft!)
Tack. Ja det är dags att tänka lite på mig och bebisen. Inte min starka sida.
Snart ska vi iväg till sjukhuset med maken och hoppas på bra besked så allt kanske kan lugna sig lite grann för oss!
Gällande detta med vikten så är jag så kluven. Är sjukt less på samhällets normer med att man ska vara så jäkla smal hela tiden (är själv åt det smala hållet men har nog inte det i mig naturligt utan jag har tidigare haft ätstörningar och känner att det sitter i än i dag).
Jag önskade att man bara kunde njuta av livet och att vara gravid är ju som sagt en väldigt kort period av livet. Önskvärt vore ju om man bara kunde landa i det och känna sig nöjd och njuta oavsett vikt osv.
Nu har jag varit på RUL. Wow vad fantastiskt det är och vilken lättnad att få se en liten sprattelmaja. Svårt att ta in. Blev flyttad 2 dagar tidigare än beräknat vilket kändes som plus i kanten även om de är ynka dagar man pratar om.
Trevlig valborg alla!
Han lämnade oss bara nån timme efter att jag skrev inlägget.
Lycka till allihopa <3
Påtal om aktivitet i magen. Det blir livat såfort jag slår mig ner i soffan och tar det lugnt, däremot är sparkarna 99% alltid på samma ställe och har varit de senaste veckorna. Känns lite märkligt men man överanalyserar ju allt, bara glad att man känner dygnen runt nu. Dock nyfiken att höra om det är samma för er? Eller om de byts sida från dag till dag? :)
Har ni upplevt någon hicka från barnet? Sedan jag gått in i V.31 så har jag känt av två kvällar det som beskrivs och måste vara hicka. Helt galet men mysigt, blev dock orolig först men efter vad jag läst verkar det bara vara ett tecken på att det utvecklas som det ska. Tänkte om någon mer märkt av det här inne :)
Jag har stödstrumpor och vet att de hjälper för fötterna men i 32 graders värme är det orimligt varmt att gå omkring i knästrumpor. Svullnaden sitter även i ansiktet och händerna. Hoppas det inte blir lika illa idag!
Trots briccanyl och värkhämmande dropp så gick serb framåt. När det gått 6 timmar och första kortisonsprutan hunnit verka så gav dom upp och lät det komma igång istället. 19.37 föddes vår lilla bebis som mår bra! Och vi mår bra!
Hatade lustgasmasken så har precis fött barn på 2 alvedon haha! Fick en mindre bristning men inte så farligt. Ville låta det gå långsammare men dom ville få ut bebis snabbt så det var bara att trycka på. Magisk upplevelse men vissa stunder var fruktansvärda.
Nu blir det en tid på neo tills andning och amning kommit ikapp, men vecka 34 är ingen katastrof så det blir förhoppningsvis inte så länge.
Lycka till alla! Jag håller säkert koll på er framöver :)
Hej, någon här inne som gjort eller väntar på ett vändningsförsök? Jag ska iväg nu i slutet av veckan på ultraljud och ett försök till vändning, det blir i V.37. Lite halvnojjig, hört så mycket olika upplevelser om detta men hoppas att det lyckas!
Grattis till er alla som fått träffa era små! Roligt att vi är inne i september nu. :) Min lilla sitter i säte ff då vändningsförsöket inte lyckades. Läkaren tror inte att hon kommer vända sig själv då rumpan var så pass fixerad. Har röntgat mina bäckenmått som var ?mycket goda? för en vaginal förlossning. Här har de alltid genomfört sätesförlossningar och de ser ingen anledning till ett snitt i min situation som läget är nu. Först kändes det hemskt men har nu börjat vant mig vid tanken. Sen kan det ju tillstöta saker som gör att det ändå slutar i snitt. Litar på deras omdöme och erfarenheter. Har BF om två veckor. Lycka till alla!
Får man lov att fråga var du ska föda? Är det ditt första?
Nyfiken ni som fått redan! Idag har mina sammandragningar kommit väldigt tätt och ofta, dock gör de inte superont men de kan hålla i sig upp emot 10-15 min. Är detta vanligt eller märkte ni av att de blev mer intensivt innan det var dags? (Logiskt ja, men alltid skönt att bolla lite då det är första och man inte har någon aning) :)
Bf 17/9, gått över 8 dgr nu. Väntan känns lång men gott mod än så länge på mig. Någon fler som gått över och väntar?