Bf September 2019

Jag tänkte tvärt om hehe, eftersom det är första barnet kan jag lika gärna börja med det som är ?jobbigast? eftersom jag inte vet nåt annat. Antar att man ändå kommer bli mer ich mer bekväm av sig om man får fler barn sen så går ut hårt i början och hoppas att jag vänjer mig vid det. Men det finns också en ekonomisk aspekt. Stickar jag egna byxor blir det billigare än sådana med plastskal, och jag tycler om att sticka så det blir nog bra :)

Ja den sidan är jättebra! Har hittat stickbeskrivningar och andra tips där inne gällande tygblöjor. Ska försöka hitta någon favcebookgrupp eller FL-tråd med föräldrar med erfarenhet av EC, så jag kan lära mig mer när det väl är dags.

Oj! Tiden gör så fort! Blir alltid förvånad när jag inser hur långt gångna vissa i gruppen är, och måste nypa mig i armen när jag inser att jag ju bara är några veckor efter.

Skönt att du fortfarande mår så bra!

Jag har nu gått några dagar in i vecka 26, och var igår på första mätningen hos bm. Låg preciiiis över snittet, men det förklarar varför jag ser så stor ut - Jag är mindre än snittet...160 lång och väger fortfarande under 60kg. Magen står verkligen ut!

Jag tog också upp att jag haft myrkrypningar i benen och en allmän oro/krypning i kroppen som känts som kemisk ångest. Började äta järn för några dagar sen och det har helt försvunnit tack och lov och jag sover mycket bättre! Min bm trodde att det kunde ha ett samband, att vissa får konstiga symptom på järnbrist. Jag låg på endast 115 trots att jag ätit järntillskott i några dagar så det låter ju logiskt.

Jag fick också informationen om det här med minskade fosterrörelser, men jag tycler det är såååå svårt att veta vad som är avvikande eller ej. Jag har tänkt att man ska ringa om man inte känner nåt på en dag, medan min bm menade att även om jag känt mycket rörelser hela dagen ska jag ringa om rörelserna uteblir på kvällen om det är så att bebisen brukar vara aktiv på kvällen i vanliga fall...

Jag tycker inte att bebisen riktigt har några rutiner, utan det varierar från dag till dag, så när vet man ifall det avvikit från det vanliga? Jag upplever honom som ganska lugn i magen, inte så vålsamma rörelser utan ganska stillsamt, och då och då ett ryck med lite sparkar. Hur tänker ni, och vad sa era bm?

Jag har kännt sparkar/rörelser/buffar förra gånger om dagen dagligen sen typ vecka 18, men så plötsligt kommer det 1-2 dagar då det är väldigt lugnt och jag bara känner nån enstaka vag rörelse som aldrig är tillräckligt stark för att jag ska bli övertygad om att det verklgen var bebisen. Och sen har det återgått till det normala.

Idag har varit en sån dag. Med skillnaden att jag nu passerat datumet då man faktiskt SKA känna något dagligen. Både torsdag och fredag varandet full fart men imorse lugnare än vanligt. Jag har suttit i en bil större delen av dagen så det har heller inte att göra med att jag varit igång. När vi äntligen kom fram till stugan så drack jag ett stort glas saft och la mig på sidan och vilade. Ingenting. Har buffat på magen men helt stilla. När det gått drygt en timme så tyckte jag att jag kände något, några gånger, men så mycket svagare än vanligt. Inte alls övertygande eller lugnande. Funderar nu på att ringa förlossningen på den ort jag befinner mig, men känner mig ändå så löjlig. Men är helt kall inombords, vill bara känna bebisen och bli lugn!

Kan också tillägga att jag i stort sett alltid brukar känna nåt när jag äter middag och efter middagen. Men ingenting nu heller efter att jag ätit och lagt mig och vilat igen...

Han kände att det var daga att sluta busa när jag bokstavligt talat hade fingret över förlossningens nummer på skärmen för då sparkade han till. Kände sen några tydligare buffar/sparkar och vågade somna lugn. Vaknade nyss och han är igång igen, sån lättnad.

Tycker det är otroligt svårt att veta vad som ska anses vara avvikande, för han har verkligen lugnare och vildare dagar (vilket bm inte höll med om att dom borde ha). Ja ja, bara att inse att jag känner min bebis bäst och vet att han har det så...

Ja det är så himla svårt att hålla sig lugn. Jag började bli lugn i att jag vet att han uppenbarligen har lugnare dagar ibland då jag känner väldigt lite. Men när jag sökte stöd för att det var normalt hos min bm så sa hon att jag då skulle reagera så nu blir jag ju stressad av det igen.

Oj så läskigt! Har dom lyckats bromsa sammandragningarna/värkarna eller tror dom att han med största sannolikhet kommer födas för tidigt? Håller tummarna för att han stannar där inne så länge som det bara går!

Hej alla! Länge sen jag skev men har varit inne och läst lite då och då. Nu har jag gått in i vecka 30, overkligt!

Har precis börjat jobba igen efter 3 veckors semester, och jobbar nu fram till vecka 37. Har ett kontorsjobb så det ska nog gå bra.

Känns dock fel att kalla det semester, för vi har varit i vårt nyköpta sommarhus och röjt/renoverat i 3 veckor. Jag är så sjukt imponerad av kroppen som orkar så mycket! Visst, lyfter jag dumt eller jobbar i sned ställning så känner jag av fogarna, men i övrigt är jag lika pigg som vanligt, bara med en stor kula mitt på magen som gör att det känns som att nån sparkar mig i magen om jag börjar mig fram. Men i övrigt känner jag att jag mår oförskämt bra. Jag har bara svag halsbränna, bara ordentligt ont i fogarna om jag slarvar och lyfter/sitter fel, pigg och glad, har bara gått upp 6-7 kg och är inte svullen i ben/fötter alls. När jag läser här inser jag att jag nog mår bättre än dom flesta.

Nu när vi kommit hem från semestern så är det dags att landa lite, börja förbereda ordentligt hemma och läsa på inför förlossningen. Är så peppad!

Tänkte boka in en Föda utan rädsla-profylax-kurs. Någon som har erfarenhet av dem?

Ja, efter att förra graviditeten slutade med ett väldigt sent missfall så har det varit underbart att ha något att fokusera på under graviditeten för att försöka släppa oron. När vi hittade huset hade jag precis plussat och ett av argumenten var att jag inte klarade av att graviditeten var det enda målet eller projektet för att jag skulle må bra. Att det skulle finnas någonting kvar att se fram emot även om jag skulle få missfall eller liknande.

Nu när vi kommit hem så känner jag precis som dig ett ordentligt sug efter att boa. Trots att jag jobbat hela veckan har vi hunnit gå igenom våran garderob och rensat ur, sorterat alla bebiskläder, skrivit inköpslistor och planerat hur vi ska få plats med allt när bebis kommer (bor på 56 kvm). Känns sååå roligt att äntligen kunna börja sätta igång med allt!

I helgen står fixandet av spjälsängen på listan. Vi ska måla om den jag hade när jag var liten, men måste skrapa rent den från lös färg först. Ska bli så fint!