Anonym (chockad!)

Äldre 16 Jan 07:06

3333 svar

Bf September 2019

Anonym (JM) skrev 2019-01-16 07:01:54 följande:

Hej, mitt första inlägg i tråden. Vill vänta med att gå med ordentligt tills efter vul.

Jag har precis passerat bim och gått in i vecka 5. Tempen har legat ordentligt högt sen äl+8, runt 36.7-36.8. Nu imorse låg den bara på 36.66. Jag vet att det inte är en stor skillnad, men det väckte min oro. När jag gick upp och kissade så kände jag på mina bröst, att känna att bröstvårtorna är ömma gör jag flera gånger om dagen och det får graviditeten att kännas verklig. Men ingenting, brösten kändes inte längre svullna, fyllda eller ömma. Utan helt som vanligt. Dom har inte varit jätte uppsvällda, men har haft ömma bröstvårtor konstant i en vecka.

Så en fråga till alla er, har ni haft ömma bröst hela tiden? Jag vet att det kan gå upp och ner med symptom (hade så i förra grav) men minns inte att det var så såhär tidigt.

Funderar också precis på det där!!

Jag är i v 6 (v5+3) och jag känner INGET i mina bröst. Varit gravid förut och då har jag ALLTID känt brösten som första symtom...nu INGENTING!! Det gör graviditeten väldigt overklig och orolig!! Fattar ingenting!! Brukar liksom inte det vara ett av de första symtomen på graviditet?

Vet att det kan gå upp och ner men tänker att första veckorna ska vara rätt konstant eller bli VÄRRE men det kanske det inte blir!?!?

Anonym (chockad!)

Äldre 16 Jan 09:10

#421

Jsv17 skrev 2019-01-16 09:06:26 följande:

Jag känner heller typ inget i mina bröst vilket var mitt typ enda tecken sist men det verkar kunna vara olika det där, sist hade jag ingen halsbränna i början utan den kom på slutet, det hade jag nu. Jag tänker att mina bröst ju ganska nyligen har ammat och att omställningen inte är lika stor den här gången kanske men hursomhelst tror det kan vara olika utan att det betyder att något är fel.

Det är ju 10 år sedan jag var gravid senast. Dessutom så har jag väldigt små bröst och de gick upp från typ A till DD när jag varit gravid förut ;) haha så tänker att det BORDE bli liknande denna gång men det kanske kommer, är ju bara i v 6 ännu!

Anonym (chockad!)

Äldre 16 Jan 13:28

#434

Hmm Kanske dumt av mig att säga att jag inte hade några symtom...

Nu mår jag fasen illa HELA DAGARNA!! är det normalt?!?! Inte så jag kräks men sådär jobbigt illamående. går över när jag äter lite grann, men inte sugen på nåt. Någon som känner igen sig??

Börjar nog få lite ömma bröst också?! Så kanske kommer till slut, symtomen.

Någon som fått mf någon gång utan symtom resp mycket symtom (alltså åt nåt håll, inte sådär "vanliga" symtom utan extremt mkt eller inget?)

Anonym (chockad!)

Äldre 16 Jan 21:26

#439

Karma91 skrev 2019-01-16 21:18:53 följande:

Jag har samma, illamående hela dagen med vissa värre attacker, då händer det att jag kräks. Inte sugen på något och blir äcklad av den mesta maten, så illa att jag råkade tänka på kyckling här om dagen och behövde kräkas bara av tanken ;) soppa funkar bra för mig, det och hårdbröd eller frukt.

Brösten är som bomber och har varit sedan Bim, sover i en mjuk sportbh i merinoull, rekommenderas om det blir värre för dig ;)

Jag tycker också frukt funkar bäst. Mackor kan funka ibland

Inte kräkts än men som du säger så bli det "attacker" ibland och då mår jag väldigt illa!! JAg har svårt för att kräkas så ska nog mkt till. Dock aldrig mått illa i en graviditet förut, eller mådde illa några dagar runt v 10 med min yngsta men det är ju ingenting...

Anonym (chockad!)

Äldre 16 Jan 21:38

#441

Karma91 skrev 2019-01-16 21:33:09 följande:

Jag har istället väldigt lätt för att kräkas och är heller inte rädd för det. Tvärt om känns det oftast bättre efteråt!

jag är inte heller rädd för det men kan typ sätta ner hela handen i halsen utan att kräkas!! :o haha så ska extremt mkt till för att jag ska kräkas!

Anonym (chockad!)

Äldre 16 Jan 22:44

#444

Jag är också uppsvullen! Känns som om jag varit på världens julbord typ...mer illamående för varje dag som går, börjar även få liiiite ömma bröst, men inte speciellt mkt..drömmer mardrömmar så vill knappt gå och lägga mig, sover väldigt "hattigt".

Anonym (chockad!)

Äldre 17 Jan 08:34

#451

Tösen01 skrev 2019-01-17 08:32:24 följande:

Godmorgon! Hur mår ni alla? Haha, igår var jag stressad över att symptomen nästan försvunnit, men idag vaknade jag med illamående, trötthet och mensvärk. Är det någon annan som börjat sova ytligt sedan ni plussat? Jag är supertrött, men drömmer mycket, vaknar och så. Brukar annars sova som en stock? Kram

Jag sover som en kratta! Kan sova dåligt annars med, har sömntabletter men de kan jag ju inte ta nu MEN jag drömmer så galet!! Känner igen det sedan förut! Drömmer bara om ond och bråd död!! Hemska mardrömmar!!!

Det sägs att man sover mer ytligt pga hormonerna och då kommer man ihåg drömmarna bättre eftersom man vaknar oftare...MEN jag brukar aldrig drömma mardrömmar VARJE natt annars!! Hemskt!! I natt vågade jag knappt somna om! :(

Anonym (chockad!)

Äldre 17 Jan 08:37

#452

Alltså, det är så konstigt att man inte fattar att man är gravid! Jag varken fattar eller tror på det och jag tror DEFINITIVT inte att det kommer gå hela vägen!

Kanske har att göra med att de sa på fertilitetsenheten att de inte trodde vi skulle fixa barn på egen hand typ...eftersom min mans spermier är både få och slöa..!

Min man är i chock han också! Han fattar ingenting!! HAHA! Vi är båda så glada men han blir glad genom att berätta för folk :p och jag blir glad genom att bli orolig över att något ska gå åt fanders för då skulle vi bli så sjukt ledsna.

JAg har några år på nacken så varje månad som går känns som "sista chansen" så jag hoppas verkligen detta går hela vägen nu! :(

Har fortfarande inte speciellt mkt symtom. Illamående, lite grann, mer eller mindre hela tiden. Men har lätt att må illa så det blir inte så "tydligt" tecken för mig tyvärr!!

Ledsen över ett negativt inlägg men känner mig sååå orolig att detta inte ska gå vägen! :(

Anonym (chockad!)

Äldre 17 Jan 12:45

#476

Tösen01 skrev 2019-01-17 12:27:47 följande:

Hej j igen. Alltså mitt humör. Haha, säkert lite graviditetshormoner, men framförallt nikotinabstinen, har nu slutat snusa helt, gjorde en snabb nedtrappning sen plusset i söndags. Gått från typ en dosa om dagen till idag, ingen. Efter plusset blev det bara tobaksfria super white, två om dagen. Idag helt utan. Jag är ingen beroendeperson, lider inte alls av att sluta på så sätt att jag "saknar det" eller är sugen, utan bara det kroppsliga, dåligt humör och kli i kroppen. Trodde ändå att det skulle vara svårare att sluta än det var. Motivationen är ju på topp och tycker inte det minsta synd om mig själv. Dock är jag irriterad, men kan ej göra något åt det tyvärr. Jag har ju bara tagit ett test, clearblue digital vecko, fick då 2-3 v. Ser att många tar flera, men jag kommer inte göra det. Känner av "mensvärk" och illamående till oss från hela tiden och mina bröst börjar kännas mer och mer. Har väldigt mycket flytningar, typ genomskinliga? Har tid hos bm den 5 februari och ska göra vul då. Sedan blir det NIPT runt v. 12 om allt går bra. Rädsla för mf är stor, men jag försöker vara glad ändå. Det är utom min kontroll. Hur går det för er andra?

Jag är en person som är väldigt impulsiv och rastlös och har otroligt svårt att vänta på saker... det är verkligen förenat med ångest och pina! Så detta med graviditeter är inte min grej ;) Hatar att inte ha koll på hur det ska gå eller vad som ska hända!

Pratade precis med min kompis om detta och hon hade haft 5 mf under sin tid som "mamma". Hon har 3 barn i dag. Jag blev ännu mer nojig (hon vet inte att jag är gravid...) och tänker att va fan!! Detta kommer inte gå!

Dessutom så har vi haft svår att bli gravida och varit på IVF första ggn och det gör att det är ännu större risk för mf känns det som...eftersom allt inte riktigt "är som det ska". Detta gör mig galen! Mår väldigt psykiskt dåligt faktiskt och det är ju bara början...kommer ju vara många veckor av oro (förhoppningsvis...) kvar. Hur överlever man?

Har dessutom väldigt väldigt lite symtom vilket gör det ännu svårare att acceptera att det KAN gå bra!! Nu känns det som det bara är en tidsfråga innan det skiter sig! Usch önskade att jag kunde slappna av men känns som om det är så otroligt tidspressande för oss om det INTE skulle funka nu!!

Anonym (chockad!)

Äldre 17 Jan 19:36

#487

Miichaella skrev 2019-01-17 18:07:20 följande:

Ahaa smart :) Tänkte annars boka ett tidigt ul själv som sist men då kansken vi ska göra så istället! Förra gången jag gjorde ul i v. 10 fanns det ingen hjärtaktivitet så kommer vara liiiivrädd när det är dags för första!

vart bokade du det? Fick du stå för kostnaden själv då?

Bf September 2019

INNEHÅLL